Psaltaren 47
1 För sångmästaren; av Koras söner; en psalm. Klappen i händerna, alla folk, höjen jubel till Gud med fröjderop.
Mika kokankoka vahe'mota tamazana nehetma, ranke huta muse zagamera nehutma hentofa Anumzamofona agi'a erisga hiho.
2 Ty HERREN är den Högste, fruktansvärd är han, en stor konung över hela jorden.
Na'ankure Marerirfa Ra Anumzamo'a knare zantfa hu'nea Anumza mani'neankita, kore hunenteta agorga'a manigahune. Agra maka ama mopafina marerirfa kini ne' mani'neno, ama mopa kegava hu'ne!
3 Han tvingar folk under oss och folkslag under våra fötter.
Agra kokankoka vahetmina hara huzmagatenereno ha' vahetia zamaheno eri tagafi atregeta, zamagofetu tagia reta oti'none.
4 Han utväljer åt oss vår arvedel, Jakobs, hans älskades, stolthet. (Sela)
Anumzamo'a erisantima haresuna zana, huhamprirante'nea mopa tami'ne. Jekopu mofavreramima Anumzamo'ma avesima nezmantea naga'mo'zama erisantima nehare'za ra zamagima erisaza zantamina zami'ne.
5 Gud har farit upp under jubel, HERREN, under basuners ljud.
Kezati'za muse zagamera nehazageno, Anumzamo'a mareri'ne. Hagi ufena nerazageno, Ra Anumzamo'a anagamua mareri'ne.
6 Lovsjungen Gud, lovsjungen; lovsjungen vår konung, lovsjungen.
Zgame huta Anumzamofo agi'a erisga hiho. Zgame hiho. Zgame huta Kini netimofo agi'a erisga hiho! Zgame hiho.
7 Ty Gud är konung över hela jorden; lovsjungen honom med en sång.
Na'ankure Anumzamo'a Agra maka ama mopafi vahe Kini mani'ne. Zgame avontafepima krente'naza zagame huta agi'a erisga hiho.
8 Gud är nu konung över hedningarna, Gud har satt sig på sin heliga tron.
Anumzamo'a manisga huno ruotge'ma hu'nea tra'are mani'neno, kokankoka vahera kegava hunezmante.
9 Folkens ypperste hava församlat sig till att bliva ett Abrahams Guds folk. Ty Gud tillhöra de som äro jordens sköldar; högt är han upphöjd.
Kokankoka vahe'mokizmi kva vahe'mo'za Abrahamu Anumzamofo naga'ene emeritru hu'naze. Na'ankure maka ama mopafi kini vahe'ma mani'nazana Anumzamofo vahe mani'naze. Ana hu'neanki'za Ra Anumzamofona agi'a ahentesga hugahaze.
