Psaltaren 47

1 För sångmästaren; av Koras söner; en psalm. Klappen i händerna, alla folk, höjen jubel till Gud med fröjderop.

A karmesternek. Kórach fiaitól. Zsoltár. Ti népek mind, csapjátok össze kezeteket, riadozzatok Istennek újjongás hangjával!

2 Ty HERREN är den Högste, fruktansvärd är han, en stor konung över hela jorden.

Mert az Örökkévaló, a legfelső, félelmetes, nagy király ő az egész föld fölött.

3 Han tvingar folk under oss och folkslag under våra fötter.

Népeket hódoltat alánk s nemzeteket lábaink alá.

4 Han utväljer åt oss vår arvedel, Jakobs, hans älskades, stolthet. (Sela)

Kiválasztja számunkra birtokunkat, büszkeségét Jákóbnak, a kit szeret. Széla.

5 Gud har farit upp under jubel, HERREN, under basuners ljud.

Felszállt Isten riadás közt, az Örökkévaló karsona hangja közt.

6 Lovsjungen Gud, lovsjungen; lovsjungen vår konung, lovsjungen.

Zengjetek Istennek, zengjetek; zengjetek királyunknak, zengjetek!

7 Ty Gud är konung över hela jorden; lovsjungen honom med en sång.

Mert királya az egész földnek Isten, zengjetek dalt.

8 Gud är nu konung över hedningarna, Gud har satt sig på sin heliga tron.

Királylyá lett az Isten a nemzetek fölött, Isten ráült az ő szent trónjára.

9 Folkens ypperste hava församlat sig till att bliva ett Abrahams Guds folk. Ty Gud tillhöra de som äro jordens sköldar; högt är han upphöjd.

Népek nemesei gyűlekeztek, Ábrahám Istenének a népe; mert Istenéi a föld paizsai: igen emelkedett ő!