Psaltaren 46

1 För sångmästaren; av Koras söner; till Alamót; en sång. Gud är vår tillflykt och vår starkhet, en hjälp i nöden, väl beprövad.

En visa, Korah barnas, om ungdomen, till att föresjunga. Gud är vår tillflykt och starkhet; en hjelp uti de stora bedröfvelser, som oss uppåkomne äro.

2 Därför skulle vi icke frukta, om än jorden omvälvdes och bergen vacklade ned i havsdjupet;

Derföre frukte vi oss intet, om än verlden förginges, och bergen midt i hafvet sönko;

3 om än dess vågor brusade och svallade, så att bergen bävade vid dess uppror. (Sela)

Om än hafvet rasade och svallade, så att för dess bullers skull bergen omkullföllo. (Sela)

4 En ström går fram, vars flöden giva glädje åt Guds stad, åt den Högstes heliga boning.

Likväl skall Guds stad lustig blifva med sina brunnar, der dens Högstas helga boningar äro.

5 Gud bor därinne, den vacklar icke; Gud hjälper den, när morgonen gryr.

Gud är när dem derinne; derföre skall han väl blifva. Gud hjelper honom bittida.

6 Hedningarna larma, riken vackla; han låter höra sin röst, då försmälter jorden.

Hedningarna måste förtvifla, och Konungariken falla; jorden måste förgås, då han sig höra låter.

7 HERREN Sebaot är med oss, Jakobs Gud är vår borg. (Sela)

Herren Zebaoth är med oss. Jacobs Gud är vårt beskydd. (Sela)

8 Kommen och skåden HERRENS verk: gärningar som väcka häpnad gör han på jorden.

Kommer, och ser Herrans verk, den på jordene sådana förstöring gör.

9 Han stillar strider intill jordens ända, bågen bryter han sönder och bräcker spjutet, i eld bränner han upp stridsvagnarna.

Den örlig stillar i hela verldene, sönderbryter bågan, sönderbråkar spetsen, och uppbränner vagnarna med eld.

10 "Bliven stilla och besinnen att jag är Gud; hög varder jag bland hedningarna, hög på jorden."

Varer stilla, och besinner att jag är Gud. Jag skall vinna pris ibland Hedningarna; jag skall vinna pris på jordene.

11 HERREN Sebaot är men oss, Jakobs Gud är vår borg. (Sela)

Herren Zebaoth är med oss. Jacobs Gud är vårt beskydd. (Sela)