Psaltaren 46

1 För sångmästaren; av Koras söner; till Alamót; en sång. Gud är vår tillflykt och vår starkhet, en hjälp i nöden, väl beprövad.

Til songmeisteren; av Korahs born, etter Alamot; ein song. Gud er mi hyggja og vår styrke, fullvel røynd i trengslor.

2 Därför skulle vi icke frukta, om än jorden omvälvdes och bergen vacklade ned i havsdjupet;

Difor ottast me ikkje, um so jordi vert umskift, og um fjelli ragar hjarta av storhavet,

3 om än dess vågor brusade och svallade, så att bergen bävade vid dess uppror. (Sela)

um havbårorne dyn og skumar, og fjelli skjelv for deira ofse. (Sela)

4 En ström går fram, vars flöden giva glädje åt Guds stad, åt den Högstes heliga boning.

Der er ei å, hennar bekkjer gled Guds by, den heilage stad der den Høgste bur.

5 Gud bor därinne, den vacklar icke; Gud hjälper den, när morgonen gryr.

Gud er midt i honom, so han skal ikkje rugga; Gud hjelper honom i morgonlysingi.

6 Hedningarna larma, riken vackla; han låter höra sin röst, då försmälter jorden.

Folkeslag rasa, rike vart rikka, han let si røyst ljoda, jordi bråna.

7 HERREN Sebaot är med oss, Jakobs Gud är vår borg. (Sela)

Herren, allhers drott, er med oss; Jakobs Gud er vår faste borg. (Sela)

8 Kommen och skåden HERRENS verk: gärningar som väcka häpnad gör han på jorden.

Kom og sjå Herrens storverk, som gjer øydeleggjingar på jordi.

9 Han stillar strider intill jordens ända, bågen bryter han sönder och bräcker spjutet, i eld bränner han upp stridsvagnarna.

Han gjer ende på herferder yver all jordi, bryt bogen sund og høgg spjotet av; stridsvognerne brenner han upp i eld.

10 "Bliven stilla och besinnen att jag är Gud; hög varder jag bland hedningarna, hög på jorden."

«Haldt upp og kjenn at eg er Gud! Eg er upphøgd millom folki, upphøgd på jordi.»

11 HERREN Sebaot är men oss, Jakobs Gud är vår borg. (Sela)

Herren, allhers drott, er med oss; Jakobs Gud er vår faste borg. (Sela)