Psaltaren 46

1 För sångmästaren; av Koras söner; till Alamót; en sång. Gud är vår tillflykt och vår starkhet, en hjälp i nöden, väl beprövad.

Az éneklőmesternek, a Kóráh fiainak éneke, a halamothra. Isten a mi oltalmunk és erősségünk! igen bizonyos segítség a nyomorúságban.

2 Därför skulle vi icke frukta, om än jorden omvälvdes och bergen vacklade ned i havsdjupet;

Azért nem félünk, ha elváltoznék is a föld, ha hegyek omlanának is a tenger közepébe:

3 om än dess vågor brusade och svallade, så att bergen bävade vid dess uppror. (Sela)

Zúghatnak, tajtékozhatnak hullámai; hegyek rendülhetnek meg háborgásától. (Szela)

4 En ström går fram, vars flöden giva glädje åt Guds stad, åt den Högstes heliga boning.

Forrásainak árja megörvendezteti Isten városát, a Felségesnek szent hajlékait.

5 Gud bor därinne, den vacklar icke; Gud hjälper den, när morgonen gryr.

Az Isten ő közepette van, nem rendül meg; megsegíti Isten virradatkor.

6 Hedningarna larma, riken vackla; han låter höra sin röst, då försmälter jorden.

Nemzetek zajongnak, országok mozognak; kiereszti hangját, megszeppen a föld.

7 HERREN Sebaot är med oss, Jakobs Gud är vår borg. (Sela)

A Seregek Ura velünk van, Jákób Istene a mi várunk. (Szela)

8 Kommen och skåden HERRENS verk: gärningar som väcka häpnad gör han på jorden.

Jőjjetek, lássátok az Úr tetteit, a ki pusztaságokat szerez a földön;

9 Han stillar strider intill jordens ända, bågen bryter han sönder och bräcker spjutet, i eld bränner han upp stridsvagnarna.

Hadakat némít el a föld széléig; ívet tör, kopját ront, hadi szekereket éget el tűzben.

10 "Bliven stilla och besinnen att jag är Gud; hög varder jag bland hedningarna, hög på jorden."

Csendesedjetek és ismerjétek el, hogy én vagyok az Isten! Felmagasztaltatom a nemzetek közt, felmagasztaltatom a földön.

11 HERREN Sebaot är men oss, Jakobs Gud är vår borg. (Sela)

A Seregek Ura velünk van, Jákób Istene a mi várunk! (Szela)