Psaltaren 46

1 För sångmästaren; av Koras söner; till Alamót; en sång. Gud är vår tillflykt och vår starkhet, en hjälp i nöden, väl beprövad.

Don mai bi da kaɗe-kaɗe. Ta’Ya’yan Kora maza. Bisa ga alamot Waƙa ce. Allah ne mafakarmu da ƙarfinmu, kullum yana a shirye yă taimaka a lokacin wahala.

2 Därför skulle vi icke frukta, om än jorden omvälvdes och bergen vacklade ned i havsdjupet;

Saboda haka ba za mu ji tsoro ba, ko da ƙasa ta girgiza duwatsu kuma suka fāɗi cikin zurfin teku,

3 om än dess vågor brusade och svallade, så att bergen bävade vid dess uppror. (Sela)

ko da ruwansa suna ruri suna kumfa duwatsu kuma suna girgiza da tumbatsansu. (Sela)

4 En ström går fram, vars flöden giva glädje åt Guds stad, åt den Högstes heliga boning.

Akwai kogi mai rafuffukan da suke sa birnin Allah murna, tsattsarkan wuri inda Mafi Ɗaukaka ke zama.

5 Gud bor därinne, den vacklar icke; Gud hjälper den, när morgonen gryr.

Allah yana cikinta, ba za tă fāɗi ba; Allah zai taimake ta da safe.

6 Hedningarna larma, riken vackla; han låter höra sin röst, då försmälter jorden.

Al’ummai suna hayaniya, mulkoki sun fāɗi; ya ɗaga muryarsa, duniya ta narke.

7 HERREN Sebaot är med oss, Jakobs Gud är vår borg. (Sela)

Ubangiji Maɗaukaki yana tare da mu; Allah na Yaƙub ne kagararmu. (Sela)

8 Kommen och skåden HERRENS verk: gärningar som väcka häpnad gör han på jorden.

Zo ku ga ayyukan Ubangiji, kangon da ya kawo a kan duniya.

9 Han stillar strider intill jordens ända, bågen bryter han sönder och bräcker spjutet, i eld bränner han upp stridsvagnarna.

Ya sa yaƙoƙi suka yi tsit ko’ina a duniya. Ya kakkarya bakkuna ya kuma ragargaza māsu, ya ƙone garkuwoyi da wuta.

10 "Bliven stilla och besinnen att jag är Gud; hög varder jag bland hedningarna, hög på jorden."

“Ku natsu ku kuma san cewa ni ne Allah; za a ɗaukaka ni a cikin al’ummai, za a ɗaukaka ni cikin duniya.”

11 HERREN Sebaot är men oss, Jakobs Gud är vår borg. (Sela)

Ubangiji Maɗaukaki yana tare da mu; Allah na Yaƙub ne kagararmu. (Sela)