Psaltaren 46

1 För sångmästaren; av Koras söner; till Alamót; en sång. Gud är vår tillflykt och vår starkhet, en hjälp i nöden, väl beprövad.

2 Därför skulle vi icke frukta, om än jorden omvälvdes och bergen vacklade ned i havsdjupet;

3 om än dess vågor brusade och svallade, så att bergen bävade vid dess uppror. (Sela)

4 En ström går fram, vars flöden giva glädje åt Guds stad, åt den Högstes heliga boning.

5 Gud bor därinne, den vacklar icke; Gud hjälper den, när morgonen gryr.

6 Hedningarna larma, riken vackla; han låter höra sin röst, då försmälter jorden.

7 HERREN Sebaot är med oss, Jakobs Gud är vår borg. (Sela)

8 Kommen och skåden HERRENS verk: gärningar som väcka häpnad gör han på jorden.

9 Han stillar strider intill jordens ända, bågen bryter han sönder och bräcker spjutet, i eld bränner han upp stridsvagnarna.

10 "Bliven stilla och besinnen att jag är Gud; hög varder jag bland hedningarna, hög på jorden."

11 HERREN Sebaot är men oss, Jakobs Gud är vår borg. (Sela)