Psaltaren 46

1 För sångmästaren; av Koras söner; till Alamót; en sång. Gud är vår tillflykt och vår starkhet, en hjälp i nöden, väl beprövad.

Veisuunjohtajalle; koorahilaisten laulu, korkeassa äänialassa. Jumala on meidän turvamme ja väkevyytemme, apumme hädässä aivan vahva.

2 Därför skulle vi icke frukta, om än jorden omvälvdes och bergen vacklade ned i havsdjupet;

Sentähden emme pelkää, vaikka maa järkkyisi ja vuoret meren pohjaan vajoaisivat,

3 om än dess vågor brusade och svallade, så att bergen bävade vid dess uppror. (Sela)

vaikka sen vedet pauhaisivat ja kuohuisivat ja vuoret vapisisivat sen raivosta. (Sela)

4 En ström går fram, vars flöden giva glädje åt Guds stad, åt den Högstes heliga boning.

Virta lähteinensä ilahuttaa Jumalan kaupungin, Korkeimman pyhät asunnot.

5 Gud bor därinne, den vacklar icke; Gud hjälper den, när morgonen gryr.

Jumala on sen keskellä, ei se horju, Jumala auttaa sitä jo aamun koittaessa.

6 Hedningarna larma, riken vackla; han låter höra sin röst, då försmälter jorden.

Pakanat pauhaavat, valtakunnat horjuvat; kun hän jylisee, huojuu maa.

7 HERREN Sebaot är med oss, Jakobs Gud är vår borg. (Sela)

Herra Sebaot on meidän kanssamme, Jaakobin Jumala on meidän linnamme. (Sela)

8 Kommen och skåden HERRENS verk: gärningar som väcka häpnad gör han på jorden.

Tulkaa, katsokaa Herran töitä, hänen, joka tekee hämmästyttäviä tekoja maan päällä:

9 Han stillar strider intill jordens ända, bågen bryter han sönder och bräcker spjutet, i eld bränner han upp stridsvagnarna.

hän lopettaa sodat maan ääriin saakka, hän särkee jousen, taittaa keihään, polttaa sotavaunut tulessa.

10 "Bliven stilla och besinnen att jag är Gud; hög varder jag bland hedningarna, hög på jorden."

"Heretkää ja tietäkää, että minä olen Jumala, korkea kansojen keskellä, korkea maan päällä."

11 HERREN Sebaot är men oss, Jakobs Gud är vår borg. (Sela)

Herra Sebaot on meidän kanssamme, Jaakobin Jumala on meidän linnamme. (Sela)