Psaltaren 46

1 För sångmästaren; av Koras söner; till Alamót; en sång. Gud är vår tillflykt och vår starkhet, en hjälp i nöden, väl beprövad.

Přednímu kantoru z synů Chóre, píseň na alamot. Bůh jest naše útočiště i síla, ve všelikém ssoužení pomoc vždycky hotová.

2 Därför skulle vi icke frukta, om än jorden omvälvdes och bergen vacklade ned i havsdjupet;

A protož nebudeme se báti, byť se pak i země podvrátila, a zpřevracely se hory do prostřed moře.

3 om än dess vågor brusade och svallade, så att bergen bävade vid dess uppror. (Sela)

Byť i ječely, a kormoutily se vody jeho, a hory se rozrážely od dutí jeho. (Sélah)

4 En ström går fram, vars flöden giva glädje åt Guds stad, åt den Högstes heliga boning.

Potok a pramenové jeho obveselují město Boží, nejsvětější z příbytků Nejvyššího.

5 Gud bor därinne, den vacklar icke; Gud hjälper den, när morgonen gryr.

Bůh jest u prostřed něho, nepohneť se; přispějeť jemu Bůh na pomoc hned v jitře.

6 Hedningarna larma, riken vackla; han låter höra sin röst, då försmälter jorden.

Když hlučeli národové, a pohnula se království, vydal hlas svůj, a rozplynula se země.

7 HERREN Sebaot är med oss, Jakobs Gud är vår borg. (Sela)

Hospodin zástupů jest s námi, hradem vysokým jest nám Bůh Jákobův. (Sélah)

8 Kommen och skåden HERRENS verk: gärningar som väcka häpnad gör han på jorden.

Poďte, vizte skutky Hospodinovy, jakýchť jest pustin nadělal na zemi.

9 Han stillar strider intill jordens ända, bågen bryter han sönder och bräcker spjutet, i eld bränner han upp stridsvagnarna.

Přítrž činí bojům až do končin země, lučiště láme, kopí posekává, a vozy spaluje ohněm,

10 "Bliven stilla och besinnen att jag är Gud; hög varder jag bland hedningarna, hög på jorden."

Mluvě: Upokojtež se, a vězte, žeť jsem já Bůh, kterýž vyvýšen budu mezi národy, vyvýšen budu na zemi.

11 HERREN Sebaot är men oss, Jakobs Gud är vår borg. (Sela)

Hospodin zástupů jest s námi, hradem vysokým jest nám Bůh Jákobův. (Sélah)