Psaltaren 45
1 För sångmästaren, efter "Liljor"; av Koras söner; en sång, ett kväde om kärlek. Mitt hjärta flödar över av sköna ord; jag säger: min dikt gäller en konung; en snabb skrivares penna är min tunga.
Zborovođi. Po napjevu “Ljiljani”. Sinova Korahovih. Poučna pjesma. Svadbena pjesma. Iz srca mi naviru riječi divne: pjesmu svoju ja kralju pjevam, jezik mi je k'o pisaljka hitra pisara.
2 Du är den skönaste bland människors barn, ljuvlighet är utgjuten över dina läppar; så se vi att Gud har välsignat dig evinnerligen.
Lijep si, najljepši od ljudskih sinova, po usnama ti se milina prosula, stoga te Bog blagoslovio dovijeka.
3 Omgjorda din länd med ditt svärd, du hjälte, i ditt majestät och din härlighet.
Pripaši mač uz bedra, junače, ogrni se sjajem i veličanstvom!
4 Och drag så åstad, lyckosam i din härlighet, till försvar för sanning, för ödmjukhet och rättfärdighet, så skall din högra hand lära dig underbara gärningar.
Zajaši i kreni za istinu, za vjernost i pravdu, zapni luk i desnicu svoju proslavi!
5 Skarpa äro dina pilar; folk skola falla för dig; konungens fiender skola träffas i hjärtat.
Oštre su strelice tvoje, narodi padaju pred tobom i kraljeve dušmane ostavlja hrabrost.
6 Gud, din tron förbliver alltid och evinnerligen; ditt rikes spira är rättvisans spira.
Prijestolje je tvoje, Bože, u vijeke vjekova, i pravedno žezlo - žezlo je tvog kraljevstva!
7 Du älskar rättfärdighet och hatar orättfärdighet; därför har Gud, din Gud, smort dig med glädjens olja mer än dina medbröder.
Ti ljubiš pravednost, a mrziš bezakonje, stoga Jahve, Bog tvoj, tebe pomaza uljem radosti kao nikog od tvojih drugova.
8 Av myrra, aloe och kassia dofta alla dina kläder; från elfenbenspalatser gläder dig strängaspel.
Smirnom, alojem i kasijom mirišu ti haljine, iz dvorova bjelokosnih harfe te vesele.
9 Konungadöttrar har du såsom tärnor i ditt hov, en drottning står vid din högra sida, i guld från Ofir.
Kraljevske ti kćeri idu u susret, zdesna ti je kraljica u zlatu ofirskom.
10 Hör, dotter, och giv akt, och böj ditt öra härtill: Förgät nu ditt folk och din faders hus,
“Slušaj, kćeri, pogledaj, prisluhni: zaboravi svoj narod i dom oca svog!
11 och må konungen få hava sin lust i din skönhet; ty han är din herre, och för honom skall du falla ned.
Zaželi li kralj ljepotu tvoju, smjerno se pokloni njemu jer je on gospodar tvoj.
12 Se, dottern Tyrus, ja, de rikaste folk söka nu att vinna din ynnest med skänker.
Narod tirski dolazi s darovima, naklonost tvoju traže prvaci naroda.”
13 Idel härlighet är hon, konungadottern i gemaket: av guldvirkat tyg består hennes dräkt,
Sva lijepa korača kći kraljeva u haljinama zlatom vezenim.
14 i brokigt vävda kläder föres hon till konungen; jungfrur, hennes väninnor, följa henne åt; de ledas in till dig.
U haljini od veza šarena kralju je dovode, pratnja su joj djevice, druge njezine.
15 Under glädje och fröjd föras de fram, de tåga in i konungens palats.
S veseljem ih vode i s klicanjem u kraljeve dvore ulaze.
16 I dina fäders ställe skola dina söner träda; dem skall du sätta till furstar överallt i landet.
Oce tvoje naslijedit će tvoji sinovi, postavit ćeš ih knezovima na svoj zemlji.
17 Ditt namn vill jag göra prisat bland alla kommande släkten; så skola ock folken lova dig, alltid och evinnerligen.
Iz koljena u koljeno naviještat će ime tvoje, hvalit će te narodi u vijeke vjekova.
