Psaltaren 44
1 För sångmästaren; av Koras söner; en sång. Gud, med våra öron hava vi hört, våra fäder hava förtäljt därom för oss: om den gärning du gjorde i deras dagar, i forntidens dagar.
Nkunga bana ba babakala ba Kole kuidi pfumu minyimbidi. Beto tuwilu mu matu meto, a Nzambi madise meto batukamba mambu momo wuvanga mu bilumbu biawu; mu bilumbu bivioka
2 Det var du som med din hand utrotade hedningarna, men planterade dem; du fördärvade andra folk, men dem lät du utbreda sig.
Mu koko kuaku, ngeyo wukuka makanda; ayi ngeyo wuvingisa madise meto; ngeyo wukosikisa batu ayi ngeyo wufunisa mase meto.
3 Ty icke med sitt svärd intogo de landet, och deras egen arm gav dem icke seger, utan din högra hand och din arm och ditt ansiktes ljus, ty du hade behag till dem.
Kadi sia ti mu diambu di sabala kiawu bazionina tsi; Voti kadi sia ti koko kuawu kuawu kuba natina ndungunu; koko kuaku ku lubakala, koko kuaku ayi kiezila ki zizi kiaku bila ngeyo wuba zola.
4 Du, densamme, är min konung, o Gud; så tillsäg nu Jakob seger.
Ngeyo ntinu ama ayi Nzambi ama; ngeyo wuzenga ndungunu mu diambu di Yakobi.
5 Med din hjälp kunna vi stöta ned våra ovänner och i ditt namn förtrampa våra motståndare.
Mu diambu diaku, tuela vutula bambeni zieto ku mbusa. Mu diambu di dizina diaku, tuela diatikisa bobo beti kutulenda.
6 Ty icke på min båge förlitar jag mig, och mitt svärd kan icke giva mig seger;
Nditulanga ko diana diama mu mbasꞌama ayi sabala kiama kilendi ku ndatina ndungunu ko.
7 nej, du giver oss seger över våra ovänner, och dem som hata oss låter du komma på skam.
Vayi ngeyo weti kutuvana ndungunu mu bambeni zieto; ngeyo wumfuisanga tsoni bobo bakutulendanga.
8 Gud lova vi alltid, och ditt namn prisa vi evinnerligen. (Sela)
Mu Nzambi beto tueti kukiniemisanga mu lumbu kimvimba ayi tuela zitisa dizina diaku mu zithangu zioso.
9 Och dock har du nu förkastat oss och låtit oss varda till blygd, och du drager icke ut med våra härar.
Vayi buabu ngeyo wutuloza ayi wutukuludi; ngeyo wutotukanga diaka ko ayi nkangu eto wu masodi.
10 Du låter oss vika tillbaka för ovånnen, och de som hata oss taga sig byte.
Ngeyo wutuvutula ku mbusa va ntuala bambeni zieto; ayi bobo beti kutulenda bazionini bima bieto.
11 Du låter oss bliva uppätna såsom får, och bland hedningarna han du förstrött oss.
Ngeyo wutuyekula batudia banga mamemi. Wutusasikisa va khatitsika makanda.
12 Du säljer ditt folk för ett ringa pris, stor är icke den vinst du har gjort därpå.
Ngeyo wusumbisa batu baku mu thalu yi phamba, wukadi kuba bakila ndandu bu wuba sumbisa.
13 Du låter oss bliva till smälek för våra grannar, till spott och hån för dem som bo omkring oss.
Ngeyo wutukitula kima ki tsoni kuidi bafikimini yeto, kisekununu ayi kitsevolo kuidi bawu batuzungididi.
14 Du gör oss till ett ordspråk bland hedningarna, du låter folken skaka huvudet åt oss.
Ngeyo wutukitula zinongo va khatitsika makanda; batu balembo kutunikunina mintu miawu.
15 Hela dagen är min smälek inför mig, och blygsel höljer mitt ansikte,
Mvuezolo ama widi ku ntualꞌama mu lumbu kimvimba; ayi tsoni yilembo monika va zizi kiama;
16 när jag hör smädarens och lastarens tal, när jag ser fienden och den hämndgirige.
mu diambu di bifingu bi bobo balembo ndenzi ayi balembo mvuezi, mu diambu di mbeni, mutu wumvutulanga landi.
17 Allt detta har kommit över oss, och vi hava dock icke förgätit dig, ej heller svikit ditt förbund.
Mamoso momo matubuila vayi beto tusia kuzimbakana; Voti tusia ba luvunu mu Nguizani aku ko.
18 Våra hjärtan avföllo icke, och våra steg veko ej av ifrån din väg,
Mintima mieto misia baluka ko; Malu meto masia vengama ko mu nsolo aku,
19 så att du därför har krossat oss i schakalers land och övertäckt oss med dödsskugga.
vayi wutukosikisa ayi wutukitula suamunu ki memvo; ayi wutufuka ku tsi dibulu di tombi.
20 Om vi hade förgätit vår Guds namn och uträckt våra händer till en främmande gud,
Enati beto tuzimbakana dizina di Nzambi eto, voti tunonuna mioko mieto kuidi nzambi yi nzenza,
21 månne icke Gud skulle hava utrannsakat det, han som känner hjärtats lönnligheter?
buna Nzambi kalendi bakula ko e? Bila niandi zebi mansueki ma ntima.
22 Nej, för din skull varda vi dödade hela dagen och bliva aktade såsom slaktfår.
Vayi mu diambu diaku tueti dengana lufua mu lumbu kimvimba, ayi balembo tumoni banga mamemi mafueti kuenda ku vondo.
23 Vakna upp; varför sover du, Herre? Vakna, förkasta oss icke för alltid.
Kotuka, a Yave! Bila mbi wulembo lekila e? Kotuka kuaku kadi tumbu ku tuyekula mvimba!
24 Varför döljer du ditt ansikte och förgäter vårt lidande och trångmål?
Bila mbi wulembo suekila zizi kiaku e? Ayi bila mbi wulembo zimbikinina ziphasi zieto ayi yamusu kueto e?
25 Se, vår själ är nedböjd i stoftet, vår kropp ligger nedtryckt till jorden.
Tunatu ku mbungi-mbungi zinitu zieto zinama mu ntoto.
26 Stå upp till vår hjälp, och förlossa oss för din nåds skull.
Telama, wutusadisa wutukula mu diambu di luzolo luaku lu ngolo.
