Psaltaren 44

1 För sångmästaren; av Koras söner; en sång. Gud, med våra öron hava vi hört, våra fäder hava förtäljt därom för oss: om den gärning du gjorde i deras dagar, i forntidens dagar.

Kora mma “maskil” dwom. Ao Onyankopɔn, yɛde yɛn aso ate; yɛn agyanom aka akyerɛ yɛn; deɛ woyɛeɛ wɔ wɔn berɛ so, wɔ tete mmerɛ no mu.

2 Det var du som med din hand utrotade hedningarna, men planterade dem; du fördärvade andra folk, men dem lät du utbreda sig.

Wode wo nsa pamoo amanaman no na wobɔɔ yɛn agyanom atenaseɛ; wodwerɛɛ nnipa no na womaa yɛn agyanom dii yie.

3 Ty icke med sitt svärd intogo de landet, och deras egen arm gav dem icke seger, utan din högra hand och din arm och ditt ansiktes ljus, ty du hade behag till dem.

Ɛnyɛ wɔn akofena na wɔde nyaa asase no, na ɛnyɛ wɔn nsa na ɛmaa wɔn nkonimdie; ɛyɛ wo nsa nifa, wo basa, ne wʼanim hann, ɛfiri sɛ na wodɔ wɔn.

4 Du, densamme, är min konung, o Gud; så tillsäg nu Jakob seger.

Woyɛ me Ɔhene ne me Onyankopɔn, deɛ ɔhyɛ nkonimdie ma Yakob.

5 Med din hjälp kunna vi stöta ned våra ovänner och i ditt namn förtrampa våra motståndare.

Ɛnam wo so na yɛpamoo yɛn Atamfoɔ; wo din mu na yɛtiatia wɔn a wɔkyiri yɛn soɔ.

6 Ty icke på min båge förlitar jag mig, och mitt svärd kan icke giva mig seger;

Meremfa me ho nto mʼagyan so mʼakofena remfa nkonimdie mmrɛ me;

7 nej, du giver oss seger över våra ovänner, och dem som hata oss låter du komma på skam.

na wo na woma yɛdi yɛn atamfoɔ so. Wogu wɔn a wɔtane yɛn anim ase.

8 Gud lova vi alltid, och ditt namn prisa vi evinnerligen. (Sela)

Onyankopɔn mu na yɛhoahoa yɛn ho da mu nyinaa na yɛbɛkamfo wo din no daa daa.

9 Och dock har du nu förkastat oss och låtit oss varda till blygd, och du drager icke ut med våra härar.

Nanso seesei woapo yɛn abrɛ yɛn ase; wone yɛn asraafoɔ nnkɔ ɔsa bio.

10 Du låter oss vika tillbaka för ovånnen, och de som hata oss taga sig byte.

Woma yɛdwane firii ɛdɔm anim ma yɛn atamfoɔ fom yɛn agyapadeɛ.

11 Du låter oss bliva uppätna såsom får, och bland hedningarna han du förstrött oss.

Woyii yɛn maa sɛ wɔnkum yɛn sɛ nnwan na woahwete yɛn wɔ amanaman no mu.

12 Du säljer ditt folk för ett ringa pris, stor är icke den vinst du har gjort därpå.

Wotɔn wo nkurɔfoɔ fofoofo, na woannya mfasoɔ biara amfiri mu.

13 Du låter oss bliva till smälek för våra grannar, till spott och hån för dem som bo omkring oss.

Woayɛ yɛn ahohoradeɛ ama yɛn afipamfoɔ, animtiabudeɛ ne aseredeɛ ama wɔn a atwa yɛn ho ahyia.

14 Du gör oss till ett ordspråk bland hedningarna, du låter folken skaka huvudet åt oss.

Woayɛ yɛn akasabɛbuo wɔ aman no mu na nnipa no woso wɔn ti de gu yɛn so.

15 Hela dagen är min smälek inför mig, och blygsel höljer mitt ansikte,

Mʼanimguaseɛ di mʼanim daa, na aniwuo akata mʼanim

16 när jag hör smädarens och lastarens tal, när jag ser fienden och den hämndgirige.

ɛsiane wɔn a wɔbɔ me ahohora na wɔkasa tia me de yi me ahi, ɛsiane ɔtamfoɔ a nʼani abre sɛ ɔbɛtɔ were no enti.

17 Allt detta har kommit över oss, och vi hava dock icke förgätit dig, ej heller svikit ditt förbund.

Yeinom nyinaa too yɛn deɛ, nanso yɛn werɛ mfirii wo, na yɛmmuu wʼapam no nso so.

18 Våra hjärtan avföllo icke, och våra steg veko ej av ifrån din väg,

Yɛn akoma ntwe mfirii wo ho; na yɛn nan nso mmane mfirii wo kwan so.

19 så att du därför har krossat oss i schakalers land och övertäckt oss med dödsskugga.

Nanso wodwerɛɛ yɛn yɛɛ yɛn sakraman tuo na wode esum kabii kataa yɛn so.

20 Om vi hade förgätit vår Guds namn och uträckt våra händer till en främmande gud,

Sɛ na yɛn werɛ afiri yɛn Onyankopɔn din anaa sɛ yɛatrɛ yɛn nsam akyerɛ ananafoɔ nyame a

21 månne icke Gud skulle hava utrannsakat det, han som känner hjärtats lönnligheter?

anka Onyankopɔn bɛhunu, ɛfiri sɛ ɔnim akoma mu ahintasɛm.

22 Nej, för din skull varda vi dödade hela dagen och bliva aktade såsom slaktfår.

Nanso, wo enti, wɔkum yɛn daa nyinaa; wɔbu yɛn sɛ nnwan a wɔrekɔkum wɔn.

23 Vakna upp; varför sover du, Herre? Vakna, förkasta oss icke för alltid.

Nyane, Ao Awurade! Adɛn enti na wada? Keka wo ho! Nnya yɛn hɔ afebɔɔ.

24 Varför döljer du ditt ansikte och förgäter vårt lidande och trångmål?

Adɛn enti na wode wʼanim ahinta na wo werɛ firi yɛn ahohia ne nhyɛsoɔ?

25 Se, vår själ är nedböjd i stoftet, vår kropp ligger nedtryckt till jorden.

Wɔabrɛ yɛn ase kɔ dɔteɛ mu na yɛn onipadua aka afam dɔteɛ.

26 Stå upp till vår hjälp, och förlossa oss för din nåds skull.

Sɔre bɛboa yɛn; wʼadɔeɛ a ɛnsa da no enti, gye yɛn. Wɔde “Sukooko” sankuo dwomtobea na ɛtoeɛ. Wɔde ma dwomkyerɛfoɔ.