Psaltaren 44
1 För sångmästaren; av Koras söner; en sång. Gud, med våra öron hava vi hört, våra fäder hava förtäljt därom för oss: om den gärning du gjorde i deras dagar, i forntidens dagar.
Müzik şefi için - Korahoğulları'nın Maskili Ey Tanrı, kulaklarımızla duyduk, Atalarımız anlattı bize, Neler yaptığını onların gününde, eski günlerde.
2 Det var du som med din hand utrotade hedningarna, men planterade dem; du fördärvade andra folk, men dem lät du utbreda sig.
Elinle ulusları kovdun, Ama atalarımıza yer verdin; Halkları kırdın, Ama atalarımızın yayılmasını sağladın.
3 Ty icke med sitt svärd intogo de landet, och deras egen arm gav dem icke seger, utan din högra hand och din arm och ditt ansiktes ljus, ty du hade behag till dem.
Onlar ülkeyi kılıçla kazanmadılar, Kendi bilekleriyle zafere ulaşmadılar. Senin sağ elin, bileğin, yüzünün ışığı sayesinde oldu bu; Çünkü sen onları sevdin.
4 Du, densamme, är min konung, o Gud; så tillsäg nu Jakob seger.
Ey Tanrı, kralım sensin, Buyruk ver de Yakup soyu kazansın!
5 Med din hjälp kunna vi stöta ned våra ovänner och i ditt namn förtrampa våra motståndare.
Senin sayende düşmanlarımızı püskürteceğiz, Senin adınla karşıtlarımızı ezeceğiz.
6 Ty icke på min båge förlitar jag mig, och mitt svärd kan icke giva mig seger;
Çünkü ben yayıma güvenmem, Kılıcım da beni kurtarmaz;
7 nej, du giver oss seger över våra ovänner, och dem som hata oss låter du komma på skam.
Ancak sensin bizi düşmanlarımızdan kurtaran, Bizden nefret edenleri utanca boğan.
8 Gud lova vi alltid, och ditt namn prisa vi evinnerligen. (Sela)
Her gün Tanrı'yla övünür, Sonsuza dek adına şükran sunarız. (Sela)
9 Och dock har du nu förkastat oss och låtit oss varda till blygd, och du drager icke ut med våra härar.
Ne var ki, reddettin bizi, aşağıladın, Artık ordularımızla savaşa çıkmıyorsun.
10 Du låter oss vika tillbaka för ovånnen, och de som hata oss taga sig byte.
Düşman karşısında bizi gerilettin, Bizden tiksinenler bizi soydu.
11 Du låter oss bliva uppätna såsom får, och bland hedningarna han du förstrött oss.
Kasaplık koyuna çevirdin bizi, Ulusların arasına dağıttın.
12 Du säljer ditt folk för ett ringa pris, stor är icke den vinst du har gjort därpå.
Yok pahasına sattın halkını, Üstelik satıştan hiçbir şey kazanmadan.
13 Du låter oss bliva till smälek för våra grannar, till spott och hån för dem som bo omkring oss.
Bizi komşularımızın yüzkarası, Çevremizdekilerin eğlencesi, alay konusu ettin.
14 Du gör oss till ett ordspråk bland hedningarna, du låter folken skaka huvudet åt oss.
Ulusların diline düşürdün bizi, Gülüyor halklar halimize.
15 Hela dagen är min smälek inför mig, och blygsel höljer mitt ansikte,
Rezilliğim gün boyu karşımda, Utancımdan yerin dibine geçtim
16 när jag hör smädarens och lastarens tal, när jag ser fienden och den hämndgirige.
Hakaret ve sövgü duya duya, Öç almak isteyen düşman karşısında.
17 Allt detta har kommit över oss, och vi hava dock icke förgätit dig, ej heller svikit ditt förbund.
Bütün bunlar başımıza geldi, Yine de seni unutmadık, Antlaşmana ihanet etmedik,
18 Våra hjärtan avföllo icke, och våra steg veko ej av ifrån din väg,
Döneklik etmedik, Adımlarımız senin yolundan sapmadı.
19 så att du därför har krossat oss i schakalers land och övertäckt oss med dödsskugga.
Oysa sen bizi ezdin, ülkemizi çakalların uğrağı ettin, Üstümüzü koyu karanlıkla örttün.
20 Om vi hade förgätit vår Guds namn och uträckt våra händer till en främmande gud,
Eğer Tanrımız'ın adını unutsaydık, Yabancı bir ilaha ellerimizi açsaydık,
21 månne icke Gud skulle hava utrannsakat det, han som känner hjärtats lönnligheter?
Tanrı bunu ortaya çıkarmaz mıydı? Çünkü O yürekteki gizleri bilir.
22 Nej, för din skull varda vi dödade hela dagen och bliva aktade såsom slaktfår.
Senin uğruna her gün öldürülüyoruz, Kasaplık koyun sayılıyoruz.
23 Vakna upp; varför sover du, Herre? Vakna, förkasta oss icke för alltid.
Uyan, ya Rab! Niçin uyuyorsun? Kalk! Sonsuza dek terk etme bizi!
24 Varför döljer du ditt ansikte och förgäter vårt lidande och trångmål?
Niçin yüzünü gizliyorsun? Neden mazlum halimizi, üzerimizdeki baskıyı unutuyorsun?
25 Se, vår själ är nedböjd i stoftet, vår kropp ligger nedtryckt till jorden.
Çünkü yere serildik, Bedenimiz toprağa yapıştı.
26 Stå upp till vår hjälp, och förlossa oss för din nåds skull.
Kalk, yardım et bize! Kurtar bizi sevgin uğruna!
