Psaltaren 44

1 För sångmästaren; av Koras söner; en sång. Gud, med våra öron hava vi hört, våra fäder hava förtäljt därom för oss: om den gärning du gjorde i deras dagar, i forntidens dagar.

En undervisning Korah barnas, till att föresjunga. Gud, vi hafve med våra öron hört, våre fäder hafva det förtäljt oss, hvad du i deras dagar gjort hafver fordom.

2 Det var du som med din hand utrotade hedningarna, men planterade dem; du fördärvade andra folk, men dem lät du utbreda sig.

Du hafver med dine hand fördrifvit Hedningarna; men dem hafver du insatt. Du hafver förderfvat folken; men dem hafver du utvidgat.

3 Ty icke med sitt svärd intogo de landet, och deras egen arm gav dem icke seger, utan din högra hand och din arm och ditt ansiktes ljus, ty du hade behag till dem.

Ty de hafva icke intagit landet genom sitt svärd, och deras arm halp dem intet; utan din högra hand, din arm och ditt ansigtes ljus; ty du hade ett behag till dem.

4 Du, densamme, är min konung, o Gud; så tillsäg nu Jakob seger.

Gud, du äst den samme min Konung, som Jacob hjelp tillsäger.

5 Med din hjälp kunna vi stöta ned våra ovänner och i ditt namn förtrampa våra motståndare.

Igenom dig skole vi nederslå våra fiendar. I ditt Namn vilje vi undertrampa dem som sig emot oss sätta.

6 Ty icke på min båge förlitar jag mig, och mitt svärd kan icke giva mig seger;

Ty Jag förlåter mig icke uppå min båga, och mitt svärd kan intet hjelpa mig;

7 nej, du giver oss seger över våra ovänner, och dem som hata oss låter du komma på skam.

Utan du hjelper oss ifrå våra fiendar, och gör dem till skam, som hata oss.

8 Gud lova vi alltid, och ditt namn prisa vi evinnerligen. (Sela)

Vi vilje dagliga berömma oss af Gudi, och tacka dino Namne evinnerliga. (Sela)

9 Och dock har du nu förkastat oss och låtit oss varda till blygd, och du drager icke ut med våra härar.

Hvi bortdrifver du då nu oss, och låter oss till skam varda; och drager icke ut i vårom här?

10 Du låter oss vika tillbaka för ovånnen, och de som hata oss taga sig byte.

Du låter oss fly för våra fiendar, att de, som oss hata, skola beröfva oss.

11 Du låter oss bliva uppätna såsom får, och bland hedningarna han du förstrött oss.

Du låter uppäta oss såsom får, och förströr oss ibland Hedningarna.

12 Du säljer ditt folk för ett ringa pris, stor är icke den vinst du har gjort därpå.

Du säljer ditt folk förgäfves, och tager der intet före.

13 Du låter oss bliva till smälek för våra grannar, till spott och hån för dem som bo omkring oss.

Du gör oss till smälek vårom grannom; till spott och hån dem som omkring oss äro.

14 Du gör oss till ett ordspråk bland hedningarna, du låter folken skaka huvudet åt oss.

Du gör oss till ett ordspråk ibland Hedningarna, och att folken rista hufvudet öfver oss.

15 Hela dagen är min smälek inför mig, och blygsel höljer mitt ansikte,

Dagliga är min smälek för mig, och mitt ansigte är fullt med skam;

16 när jag hör smädarens och lastarens tal, när jag ser fienden och den hämndgirige.

Att jag måste de försmädare och lastare höra, och fienderna och de hämndgiruga se.

17 Allt detta har kommit över oss, och vi hava dock icke förgätit dig, ej heller svikit ditt förbund.

Allt detta är öfver oss kommet, och vi hafve dock intet förgätit dig, eller otroliga i ditt förbund handlat.

18 Våra hjärtan avföllo icke, och våra steg veko ej av ifrån din väg,

Vårt hjerta är icke affallet, eller vår gång viken ifrå din väg;

19 så att du därför har krossat oss i schakalers land och övertäckt oss med dödsskugga.

Att du så sönderslår oss ibland drakar, och öfvertäcker oss med mörker.

20 Om vi hade förgätit vår Guds namn och uträckt våra händer till en främmande gud,

Om vi vår Guds Namn förgätit hade, och våra händer upplyft till en främmande Gud;

21 månne icke Gud skulle hava utrannsakat det, han som känner hjärtats lönnligheter?

Det kunde Gud väl finna. Nu känner han ju vår hjertans grund.

22 Nej, för din skull varda vi dödade hela dagen och bliva aktade såsom slaktfår.

Ty vi varde ju dagliga för dina skull dräpne, och äro räknade såsom slagtefår.

23 Vakna upp; varför sover du, Herre? Vakna, förkasta oss icke för alltid.

Uppväck dig, Herre; hvi sofver du? Vaka upp, och bortdrif oss icke med allo.

24 Varför döljer du ditt ansikte och förgäter vårt lidande och trångmål?

Hvi fördöljer du ditt ansigte; och förgäter vårt elände och tvång?

25 Se, vår själ är nedböjd i stoftet, vår kropp ligger nedtryckt till jorden.

Ty vår själ är nederböjd till jordena; vår buk låder vid jordena.

26 Stå upp till vår hjälp, och förlossa oss för din nåds skull.

Statt upp, hjelp oss, och förlös oss, för dina godhets skull.