Psaltaren 44

1 För sångmästaren; av Koras söner; en sång. Gud, med våra öron hava vi hört, våra fäder hava förtäljt därom för oss: om den gärning du gjorde i deras dagar, i forntidens dagar.

Al Músico principal: de los hijos de Coré: Masquil. OH Dios, con nuestros oídos hemos oído, nuestros padres nos han contado, la obra que hiciste en sus días, en los tiempos antiguos.

2 Det var du som med din hand utrotade hedningarna, men planterade dem; du fördärvade andra folk, men dem lät du utbreda sig.

Tú con tu mano echaste las gentes, y los plantaste á ellos; afligiste los pueblos, y los arrojaste.

3 Ty icke med sitt svärd intogo de landet, och deras egen arm gav dem icke seger, utan din högra hand och din arm och ditt ansiktes ljus, ty du hade behag till dem.

Porque no se apoderaron de la tierra por su espada, ni su brazo los libró; sino tu diestra, y tu brazo, y la luz de tu rostro, porque te complaciste en ellos.

4 Du, densamme, är min konung, o Gud; så tillsäg nu Jakob seger.

Tú, oh Dios, eres mi rey: manda saludes á Jacob.

5 Med din hjälp kunna vi stöta ned våra ovänner och i ditt namn förtrampa våra motståndare.

Por medio de ti sacudiremos á nuestros enemigos: en tu nombre atropellaremos á nuestros adversarios.

6 Ty icke på min båge förlitar jag mig, och mitt svärd kan icke giva mig seger;

Porque no confiaré en mi arco, ni mi espada me salvará.

7 nej, du giver oss seger över våra ovänner, och dem som hata oss låter du komma på skam.

Pues tú nos has guardado de nuestros enemigos, y has avergonzado á los que nos aborrecían.

8 Gud lova vi alltid, och ditt namn prisa vi evinnerligen. (Sela)

En Dios nos gloriaremos todo tiempo, y para siempre loaremos tu nombre. (Selah)

9 Och dock har du nu förkastat oss och låtit oss varda till blygd, och du drager icke ut med våra härar.

Empero [nos] has desechado, y nos has hecho avergonzar; y no sales en nuestros ejércitos.

10 Du låter oss vika tillbaka för ovånnen, och de som hata oss taga sig byte.

Nos hiciste retroceder del enemigo, y saqueáron[nos] para sí los que nos aborrecían.

11 Du låter oss bliva uppätna såsom får, och bland hedningarna han du förstrött oss.

Pusístenos como á ovejas para comida, y esparcístenos entre las gentes.

12 Du säljer ditt folk för ett ringa pris, stor är icke den vinst du har gjort därpå.

Has vendido tu pueblo de balde, y no pujaste en sus precios.

13 Du låter oss bliva till smälek för våra grannar, till spott och hån för dem som bo omkring oss.

Pusístenos por vergüenza á nuestros vecinos, por escarnio y por burla á los que nos rodean.

14 Du gör oss till ett ordspråk bland hedningarna, du låter folken skaka huvudet åt oss.

Pusístenos por proverbio entre las gentes, por movimiento de cabeza en los pueblos.

15 Hela dagen är min smälek inför mig, och blygsel höljer mitt ansikte,

Cada día mi vergüenza está delante de mí, y cúbreme la confusión de mi rostro,

16 när jag hör smädarens och lastarens tal, när jag ser fienden och den hämndgirige.

Por la voz del que [me] vitupera y deshonra, por razón del enemigo y del que se venga.

17 Allt detta har kommit över oss, och vi hava dock icke förgätit dig, ej heller svikit ditt förbund.

Todo esto nos ha venido, y no nos hemos olvidado de ti; y no hemos faltado á tu pacto.

18 Våra hjärtan avföllo icke, och våra steg veko ej av ifrån din väg,

No se ha vuelto atrás nuestro corazón, ni tampoco se han apartado nuestros pasos de tus caminos.

19 så att du därför har krossat oss i schakalers land och övertäckt oss med dödsskugga.

Cuando nos quebrantaste en el lugar de los dragones, y nos cubriste con sombra de muerte,

20 Om vi hade förgätit vår Guds namn och uträckt våra händer till en främmande gud,

Si nos hubiésemos olvidado del nombre de nuestro Dios, ó alzado nuestras manos á dios ajeno,

21 månne icke Gud skulle hava utrannsakat det, han som känner hjärtats lönnligheter?

¿No demandaría Dios esto? porque él conoce los secretos del corazón.

22 Nej, för din skull varda vi dödade hela dagen och bliva aktade såsom slaktfår.

Empero por tu causa nos matan cada día; somos tenidos como ovejas para el matadero.

23 Vakna upp; varför sover du, Herre? Vakna, förkasta oss icke för alltid.

Despierta; ¿por qué duermes, Señor? Despierta, no te alejes para siempre.

24 Varför döljer du ditt ansikte och förgäter vårt lidande och trångmål?

¿Por qué escondes tu rostro, y te olvidas de nuestra aflicción, y de la opresión nuestra?

25 Se, vår själ är nedböjd i stoftet, vår kropp ligger nedtryckt till jorden.

Porque nuestra alma está agobiada hasta el polvo: nuestro vientre está pegado con la tierra.

26 Stå upp till vår hjälp, och förlossa oss för din nåds skull.

Levántate para ayudarnos, y redímenos por tu misericordia.