Psaltaren 44

1 För sångmästaren; av Koras söner; en sång. Gud, med våra öron hava vi hört, våra fäder hava förtäljt därom för oss: om den gärning du gjorde i deras dagar, i forntidens dagar.

Kumutungamiri wokuimba waVanakomana vaKora. Masikiri. Haiwa Mwari, takanzwa nenzeve dzedu; madzibaba edu akatiudza zvamakaita pamazuva avo, pamazuva ekare.

2 Det var du som med din hand utrotade hedningarna, men planterade dem; du fördärvade andra folk, men dem lät du utbreda sig.

Noruoko rwenyu makadzinga ndudzi uye mukasima madzibaba edu; makapwanya marudzi mukaita kuti madzibaba edu abudirire.

3 Ty icke med sitt svärd intogo de landet, och deras egen arm gav dem icke seger, utan din högra hand och din arm och ditt ansiktes ljus, ty du hade behag till dem.

Havana kuzviwanira nyika nomunondo wavo, uye ruoko rwavo haruna kuvakundisa; rwakanga rwuri ruoko rwenyu rworudyi, irwo ruoko rwenyu, nokupenya kwechiso chenyu, nokuti imi makavada.

4 Du, densamme, är min konung, o Gud; så tillsäg nu Jakob seger.

Ndimi Mambo wangu naMwari wangu, anorayira kukunda kwaJakobho.

5 Med din hjälp kunna vi stöta ned våra ovänner och i ditt namn förtrampa våra motståndare.

Kubudikidza nemi, tinosunda vavengi vedu shure; kubudikidza nezita renyu, tinotsika vavengi vedu netsoka dzedu.

6 Ty icke på min båge förlitar jag mig, och mitt svärd kan icke giva mig seger;

Handivimbi nouta hwangu, munondo wangu haundivigiri kukunda;

7 nej, du giver oss seger över våra ovänner, och dem som hata oss låter du komma på skam.

asi imi munotipa kukunda pamusoro pavavengi vedu, munonyadzisa vadzivisi vedu.

8 Gud lova vi alltid, och ditt namn prisa vi evinnerligen. (Sela)

Tinozvirumbidza muna Mwari zuva rose, uye ticharumbidza zita renyu nokusingaperi. Sera

9 Och dock har du nu förkastat oss och låtit oss varda till blygd, och du drager icke ut med våra härar.

Asi zvino matiramba uye matininipisa; hamuchabudi nehondo dzedu.

10 Du låter oss vika tillbaka för ovånnen, och de som hata oss taga sig byte.

Makaita kuti tidududze pamberi pavavengi vedu, uye vadzivisi vedu vakatipamba.

11 Du låter oss bliva uppätna såsom får, och bland hedningarna han du förstrött oss.

Makatiramwira kumudyi samakwai uye makatiparadzira pakati pendudzi.

12 Du säljer ditt folk för ett ringa pris, stor är icke den vinst du har gjort därpå.

Makatengesa vanhu venyu pasina, hamuna kuwana kana chinhu pakuvatengesa.

13 Du låter oss bliva till smälek för våra grannar, till spott och hån för dem som bo omkring oss.

Makatiita chiseko kuvavakidzani vedu, chinozvidzwa nechinosekwa chaavo vakatipoteredza.

14 Du gör oss till ett ordspråk bland hedningarna, du låter folken skaka huvudet åt oss.

Makatiita tsumo pakati pendudzi; vanhu vanotidzungudzira misoro.

15 Hela dagen är min smälek inför mig, och blygsel höljer mitt ansikte,

Kunyadziswa kwangu kuri pamberi pangu zuva rose, uye chiso changu chafukidzwa nenyadzi

16 när jag hör smädarens och lastarens tal, när jag ser fienden och den hämndgirige.

pakuseka kwaavo vanondizvidza nokundirwisa, nokuda kwomuvengi, agarira kutsiva.

17 Allt detta har kommit över oss, och vi hava dock icke förgätit dig, ej heller svikit ditt förbund.

Zvose izvi zvakaitika kwatiri kunyange takanga tisina kukukanganwai, kana kuva vasina kutendeka kusungano yenyu.

18 Våra hjärtan avföllo icke, och våra steg veko ej av ifrån din väg,

Mwoyo yedu yakanga isati yafuratira; tsoka dzedu dzakanga dzisati dzatsauka panzira yenyu.

19 så att du därför har krossat oss i schakalers land och övertäckt oss med dödsskugga.

Asi makatipwanya mukatiita nzvimbo yamakava uye mukatifukidza nerima guru.

20 Om vi hade förgätit vår Guds namn och uträckt våra händer till en främmande gud,

Dai takanga takanganwa zita raMwari wedu, kana kutambanudzira maoko edu kuna mwari wavatorwa,

21 månne icke Gud skulle hava utrannsakat det, han som känner hjärtats lönnligheter?

Mwari haaizviziva here, sezvo achiziva zvakavanzika zvomwoyo?

22 Nej, för din skull varda vi dödade hela dagen och bliva aktade såsom slaktfår.

Asi nokuda kwenyu takatarisana norufu zuva rose; tinotorwa samakwai anobayiwa.

23 Vakna upp; varför sover du, Herre? Vakna, förkasta oss icke för alltid.

Mukai, imi Ishe! Munovatireiko? Zvisimudzei! Regai kutiramba nokusingaperi.

24 Varför döljer du ditt ansikte och förgäter vårt lidande och trångmål?

Ko, munovanzirei chiso chenyu muchikanganwa kutambudzika nokudzvinyirirwa kwedu?

25 Se, vår själ är nedböjd i stoftet, vår kropp ligger nedtryckt till jorden.

Takawisirwa muguruva; miviri yedu inonamatira pavhu.

26 Stå upp till vår hjälp, och förlossa oss för din nåds skull.

Simukai mutibatsire; tidzikinurei nokuda kworudo rwenyu rusingaperi.