Psaltaren 44
1 För sångmästaren; av Koras söner; en sång. Gud, med våra öron hava vi hört, våra fäder hava förtäljt därom för oss: om den gärning du gjorde i deras dagar, i forntidens dagar.
Ó Deus, nós ouvimos com os nossos ouvidos, e nossos paes nos teem contado a obra que fizeste em seus dias, nos tempos da antiguidade.
2 Det var du som med din hand utrotade hedningarna, men planterade dem; du fördärvade andra folk, men dem lät du utbreda sig.
Como expelliste as nações com a tua mão e os plantaste a elles: como affligiste os povos e os derribaste.
3 Ty icke med sitt svärd intogo de landet, och deras egen arm gav dem icke seger, utan din högra hand och din arm och ditt ansiktes ljus, ty du hade behag till dem.
Pois não conquistaram a terra pela sua espada, nem o seu braço os salvou, mas a tua dextra e o teu braço, e a luz da tua face, porquanto te agradaste d'elles.
4 Du, densamme, är min konung, o Gud; så tillsäg nu Jakob seger.
Tu és o meu Rei, ó Deus: ordena salvações para Jacob.
5 Med din hjälp kunna vi stöta ned våra ovänner och i ditt namn förtrampa våra motståndare.
Por ti escornearemos os nossos inimigos: pelo teu nome pizaremos os que se levantam contra nós:
6 Ty icke på min båge förlitar jag mig, och mitt svärd kan icke giva mig seger;
Pois eu não confiarei no meu arco, nem a minha espada me salvará.
7 nej, du giver oss seger över våra ovänner, och dem som hata oss låter du komma på skam.
Mas tu nos salvaste dos nossos inimigos, e confundiste os que nos aborreciam.
8 Gud lova vi alltid, och ditt namn prisa vi evinnerligen. (Sela)
Em Deus nos gloriamos todo o dia, e louvamos o teu nome eternamente (Selah)
9 Och dock har du nu förkastat oss och låtit oss varda till blygd, och du drager icke ut med våra härar.
Mas agora tu nos rejeitaste e nos confundiste, e não saes com os nossos exercitos.
10 Du låter oss vika tillbaka för ovånnen, och de som hata oss taga sig byte.
Faze-nos retirar do inimigo, e aquelles que nos odeiam nos saqueiam para si.
11 Du låter oss bliva uppätna såsom får, och bland hedningarna han du förstrött oss.
Tu nos entregaste como ovelhas para comer, e nos espalhaste entre as nações.
12 Du säljer ditt folk för ett ringa pris, stor är icke den vinst du har gjort därpå.
Tu vendes por nada o teu povo, e não augmentas a tua riqueza com o seu preço.
13 Du låter oss bliva till smälek för våra grannar, till spott och hån för dem som bo omkring oss.
Tu nos pões por opprobrio aos nossos visinhos, por escarneo e zombaria de aquelles que estão á roda de nós.
14 Du gör oss till ett ordspråk bland hedningarna, du låter folken skaka huvudet åt oss.
Tu nos pões por proverbio entre as nações, por movimento de cabeça entre os povos.
15 Hela dagen är min smälek inför mig, och blygsel höljer mitt ansikte,
A minha confusão está constantemente diante de mim, e a vergonha do meu rosto me cobre:
16 när jag hör smädarens och lastarens tal, när jag ser fienden och den hämndgirige.
Á voz d'aquelle que affronta e blasphema, por causa do inimigo e do vingador.
17 Allt detta har kommit över oss, och vi hava dock icke förgätit dig, ej heller svikit ditt förbund.
Tudo isto nos sobreveiu: comtudo não nos esquecemos de ti, nem nos houvemos falsamente contra o teu concerto.
18 Våra hjärtan avföllo icke, och våra steg veko ej av ifrån din väg,
O nosso coração não voltou atraz, nem os nossos passos se desviaram das tuas veredas;
19 så att du därför har krossat oss i schakalers land och övertäckt oss med dödsskugga.
Ainda que nos quebrantaste n'um logar de dragões, e nos cobriste com a sombra da morte.
20 Om vi hade förgätit vår Guds namn och uträckt våra händer till en främmande gud,
Se nós esquecemos o nome do nosso Deus, e estendemos as nossas mãos para um deus estranho,
21 månne icke Gud skulle hava utrannsakat det, han som känner hjärtats lönnligheter?
Porventura não esquadrinhará Deus isso? pois elle sabe os segredos do coração.
22 Nej, för din skull varda vi dödade hela dagen och bliva aktade såsom slaktfår.
Sim, por amor de ti, somos mortos todo o dia: somos tidos na conta de ovelhas para o matadouro.
23 Vakna upp; varför sover du, Herre? Vakna, förkasta oss icke för alltid.
Desperta, porque dormes, Senhor? acorda, não nos rejeites para sempre.
24 Varför döljer du ditt ansikte och förgäter vårt lidande och trångmål?
Porque escondes a tua face, e te esqueces da nossa miseria e da nossa oppressão?
25 Se, vår själ är nedböjd i stoftet, vår kropp ligger nedtryckt till jorden.
Pois a nossa alma está abatida até ao pó; o nosso ventre se apega á terra.
26 Stå upp till vår hjälp, och förlossa oss för din nåds skull.
Levanta-te em nosso auxilio, e resgata-nos por amor das tuas misericordias.
