Psaltaren 44
1 För sångmästaren; av Koras söner; en sång. Gud, med våra öron hava vi hört, våra fäder hava förtäljt därom för oss: om den gärning du gjorde i deras dagar, i forntidens dagar.
Ho an’ ny mpiventy hira. Nataon’ ny Koraïta. Maskila. Ny sofinay no nandrenesanay, Andriamanitra ô, ny razanay nilaza taminay ny asa nataonao tamin’ ny androny, dia tamin’ ny andro fahiny.
2 Det var du som med din hand utrotade hedningarna, men planterade dem; du fördärvade andra folk, men dem lät du utbreda sig.
Ny tananao no nandroahanao ny firenen-tsamy hafa, fa izy kosa nampitoerinao; efa nampahorinao ny firenena maro, fa izy kosa nataonao mahafeno tany.
3 Ty icke med sitt svärd intogo de landet, och deras egen arm gav dem icke seger, utan din högra hand och din arm och ditt ansiktes ljus, ty du hade behag till dem.
Fa tsy ny sabany no nahazoany ny tany, ary tsy ny sandriny no namonjy azy; fa ny tananao ankavanana sy ny sandrinao ary ny fahazavan’ ny tavanao, satria efa sitrakao izy.
4 Du, densamme, är min konung, o Gud; så tillsäg nu Jakob seger.
Hianao dia Hianao no Mpanjakako, Andriamanitra ô; Mandidia famonjena ho an’ i Jakoba.
5 Med din hjälp kunna vi stöta ned våra ovänner och i ditt namn förtrampa våra motståndare.
Hianao no hanosehanay ny fahavalonay; ny anaranao no hanitsahanay izay mitsangana hamely anay.
6 Ty icke på min båge förlitar jag mig, och mitt svärd kan icke giva mig seger;
Fa tsy ny tsipikako no itokiako, ary ny sabatro tsy hahavonjy ahy.
7 nej, du giver oss seger över våra ovänner, och dem som hata oss låter du komma på skam.
Fa namonjy anay tamin’ ny fahavalonay Hianao, ary ny nankahala anay dia nataonao menatra.
8 Gud lova vi alltid, och ditt namn prisa vi evinnerligen. (Sela)
Andriamanitra no ankalazainay mandrakariva; ary ny anaranao no hoderainay mandrakizay. (Sela)
9 Och dock har du nu förkastat oss och låtit oss varda till blygd, och du drager icke ut med våra härar.
Fa efa nanary anay ianao ka nampahamenatra anay, ary tsy mba mivoaka miaraka amin’ ny antokon’ ny miaramilanay Hianao.
10 Du låter oss vika tillbaka för ovånnen, och de som hata oss taga sig byte.
Ataonao miamboho ny fahavalonay izahay, koa ny mankahala anay dia nanaram-po namabo.
11 Du låter oss bliva uppätna såsom får, och bland hedningarna han du förstrött oss.
Atolotrao tahaka ny ondry hohanina izahay, ary aelinao any amin’ ny firenen-tsamy hafa.
12 Du säljer ditt folk för ett ringa pris, stor är icke den vinst du har gjort därpå.
Mivarotra ny olonao tsy vola tsy harena Hianao, ka tsy mahazo tombony amin’ ny vidiny.
13 Du låter oss bliva till smälek för våra grannar, till spott och hån för dem som bo omkring oss.
Ataonao fandatsan’ ny olona miray monina aminay izahay, dia fanakora sy faneson’ izay manodidina anay.
14 Du gör oss till ett ordspråk bland hedningarna, du låter folken skaka huvudet åt oss.
Ataonao ho ambentinteny amin’ ny firenen-tsamy hafa izahay, dia fihifikifihan-doha amin’ ny olona maro.
15 Hela dagen är min smälek inför mig, och blygsel höljer mitt ansikte,
Tsaroako mandrakariva ny fahafaham-boninahitro, ary efa manafotra ahy ny fangaihaizako,
16 när jag hör smädarens och lastarens tal, när jag ser fienden och den hämndgirige.
Noho ny feon’ ny mpanaratsy sy ny mpanamavo, noho ny fahavalo sy ny mpamaly ratsy.
17 Allt detta har kommit över oss, och vi hava dock icke förgätit dig, ej heller svikit ditt förbund.
Izany rehetra izany no manjo anay, nefa tsy manadino anao izahay ary tsy mivadika ny fanekenao.
18 Våra hjärtan avföllo icke, och våra steg veko ej av ifrån din väg,
Tsy mihemotra ny fonay, ary tsy miala amin’ ny lalanao ny dianay.
19 så att du därför har krossat oss i schakalers land och övertäckt oss med dödsskugga.
Nefa Hianao nanorotoro anay teo amin’ ny fitoeran’ ny amboadia sy nanarona anay tamin’ ny aloky ny fahafatesana.
20 Om vi hade förgätit vår Guds namn och uträckt våra händer till en främmande gud,
Raha nanadino ny anaran’ Andriamanitray izahay, na nananty tanana tamin’ ny andriamani-kafa,
21 månne icke Gud skulle hava utrannsakat det, han som känner hjärtats lönnligheter?
Tsy handinika izany va Andriamanitra? Fa Izy mahalala ny miafina ao am-po.
22 Nej, för din skull varda vi dödade hela dagen och bliva aktade såsom slaktfår.
Fa noho ny aminao no amonoana anay mandrakariva; toy ny ondry hovonoina no fijery anay.
23 Vakna upp; varför sover du, Herre? Vakna, förkasta oss icke för alltid.
Mifohaza, ry Tompo ô, nahoana no matory Hianao? Mitsangàna, aza manary mandrakizay.
24 Varför döljer du ditt ansikte och förgäter vårt lidande och trångmål?
Nahoana no manafina ny tavanao Hianao, ka manadino ny fahantranay sy ny fahorianay?
25 Se, vår själ är nedböjd i stoftet, vår kropp ligger nedtryckt till jorden.
Fa miankohoka amin’ ny vovoka ny fanahinay, miraikitra amin’ ny tany ny kibonay.
26 Stå upp till vår hjälp, och förlossa oss för din nåds skull.
Mitsangàna hamonjy anay, ary avoty izahay araka ny famindram-ponao.
