Psaltaren 44

1 För sångmästaren; av Koras söner; en sång. Gud, med våra öron hava vi hört, våra fäder hava förtäljt därom för oss: om den gärning du gjorde i deras dagar, i forntidens dagar.

in finem filiis Core ad intellectum

2 Det var du som med din hand utrotade hedningarna, men planterade dem; du fördärvade andra folk, men dem lät du utbreda sig.

Deus auribus nostris audivimus patres nostri adnuntiaverunt nobis opus quod operatus es in diebus eorum in diebus antiquis

3 Ty icke med sitt svärd intogo de landet, och deras egen arm gav dem icke seger, utan din högra hand och din arm och ditt ansiktes ljus, ty du hade behag till dem.

manus tua gentes disperdit et plantasti eos adflixisti populos et expulisti eos

4 Du, densamme, är min konung, o Gud; så tillsäg nu Jakob seger.

nec enim in gladio suo possederunt terram et brachium eorum non salvavit eos sed dextera tua et brachium tuum et inluminatio faciei tuae quoniam conplacuisti in eis

5 Med din hjälp kunna vi stöta ned våra ovänner och i ditt namn förtrampa våra motståndare.

tu es ipse rex meus et Deus meus qui mandas salutes Iacob

6 Ty icke på min båge förlitar jag mig, och mitt svärd kan icke giva mig seger;

in te inimicos nostros ventilabimus cornu et in nomine tuo spernemus insurgentes in nobis

7 nej, du giver oss seger över våra ovänner, och dem som hata oss låter du komma på skam.

non enim in arcu meo sperabo et gladius meus non salvabit me

8 Gud lova vi alltid, och ditt namn prisa vi evinnerligen. (Sela)

salvasti enim nos de adfligentibus nos et odientes nos confudisti

9 Och dock har du nu förkastat oss och låtit oss varda till blygd, och du drager icke ut med våra härar.

in Deo laudabimur tota die et in nomine tuo confitebimur in saeculum diapsalma

10 Du låter oss vika tillbaka för ovånnen, och de som hata oss taga sig byte.

nunc autem reppulisti et confudisti nos et non egredieris in virtutibus nostris

11 Du låter oss bliva uppätna såsom får, och bland hedningarna han du förstrött oss.

avertisti nos retrorsum post inimicos nostros et qui oderunt nos diripiebant sibi

12 Du säljer ditt folk för ett ringa pris, stor är icke den vinst du har gjort därpå.

dedisti nos tamquam oves escarum et in gentibus dispersisti nos

13 Du låter oss bliva till smälek för våra grannar, till spott och hån för dem som bo omkring oss.

vendidisti populum tuum sine pretio et non fuit multitudo in commutationibus nostris

14 Du gör oss till ett ordspråk bland hedningarna, du låter folken skaka huvudet åt oss.

posuisti nos obprobrium vicinis nostris subsannationem et derisum his qui in circuitu nostro

15 Hela dagen är min smälek inför mig, och blygsel höljer mitt ansikte,

posuisti nos in similitudinem gentibus commotionem capitis in populis

16 när jag hör smädarens och lastarens tal, när jag ser fienden och den hämndgirige.

tota die verecundia mea contra me est et confusio faciei meae cooperuit me

17 Allt detta har kommit över oss, och vi hava dock icke förgätit dig, ej heller svikit ditt förbund.

a voce exprobrantis et obloquentis a facie inimici et persequentis

18 Våra hjärtan avföllo icke, och våra steg veko ej av ifrån din väg,

haec omnia venerunt super nos nec obliti sumus te et inique non egimus in testamento tuo

19 så att du därför har krossat oss i schakalers land och övertäckt oss med dödsskugga.

et non recessit retrorsum cor nostrum et declinasti semitas nostras a via tua

20 Om vi hade förgätit vår Guds namn och uträckt våra händer till en främmande gud,

quoniam humiliasti nos in loco adflictionis et cooperuit nos umbra mortis

21 månne icke Gud skulle hava utrannsakat det, han som känner hjärtats lönnligheter?

si obliti sumus nomen Dei nostri et si expandimus manus nostras ad deum alienum

22 Nej, för din skull varda vi dödade hela dagen och bliva aktade såsom slaktfår.

nonne Deus requiret ista ipse enim novit abscondita cordis quoniam propter te mortificamur omni die aestimati sumus sicut oves occisionis

23 Vakna upp; varför sover du, Herre? Vakna, förkasta oss icke för alltid.

exsurge quare dormis Domine exsurge et ne repellas in finem

24 Varför döljer du ditt ansikte och förgäter vårt lidande och trångmål?

quare faciem tuam avertis oblivisceris inopiae nostrae et tribulationis nostrae

25 Se, vår själ är nedböjd i stoftet, vår kropp ligger nedtryckt till jorden.

quoniam humiliata est in pulvere anima nostra conglutinatus est in terra venter noster

26 Stå upp till vår hjälp, och förlossa oss för din nåds skull.

exsurge adiuva nos et redime nos propter nomen tuum