Psaltaren 44

1 För sångmästaren; av Koras söner; en sång. Gud, med våra öron hava vi hört, våra fäder hava förtäljt därom för oss: om den gärning du gjorde i deras dagar, i forntidens dagar.

Psalmus, filiis Core ad intellectum.

2 Det var du som med din hand utrotade hedningarna, men planterade dem; du fördärvade andra folk, men dem lät du utbreda sig.

Deus auribus nostris audivimus: patres nostri annunciaverunt nobis. Opus, quod operatus es in diebus eorum: et in diebus antiquis.

3 Ty icke med sitt svärd intogo de landet, och deras egen arm gav dem icke seger, utan din högra hand och din arm och ditt ansiktes ljus, ty du hade behag till dem.

Manus tua gentes disperdidit, et plantasti eos: afflixisti populos, et expulisti eos:

4 Du, densamme, är min konung, o Gud; så tillsäg nu Jakob seger.

Nec enim in gladio suo possederunt terram, et brachium eorum non salvavit eos: Sed dextera tua, et brachium tuum, et illuminatio vultus tui: quoniam complacuisti in eis.

5 Med din hjälp kunna vi stöta ned våra ovänner och i ditt namn förtrampa våra motståndare.

Tu es ipse rex meus et Deus meus: qui mandas salutes Iacob.

6 Ty icke på min båge förlitar jag mig, och mitt svärd kan icke giva mig seger;

In te inimicos nostros ventilabimus cornu, et in nomine tuo spernemus insurgentes in nobis.

7 nej, du giver oss seger över våra ovänner, och dem som hata oss låter du komma på skam.

Non enim in arcu meo sperabo: et gladius meus non salvabit me.

8 Gud lova vi alltid, och ditt namn prisa vi evinnerligen. (Sela)

Salvasti enim nos de affligentibus nos: et odientes nos confudisti.

9 Och dock har du nu förkastat oss och låtit oss varda till blygd, och du drager icke ut med våra härar.

In Deo laudabimur tota die: et in nomine tuo confitebimur in saeculum.

10 Du låter oss vika tillbaka för ovånnen, och de som hata oss taga sig byte.

Nunc autem repulisti et confudisti nos: et non egredieris Deus in virtutibus nostris.

11 Du låter oss bliva uppätna såsom får, och bland hedningarna han du förstrött oss.

Avertisti nos retrorsum post inimicos nostros: et qui oderunt nos, diripiebant sibi.

12 Du säljer ditt folk för ett ringa pris, stor är icke den vinst du har gjort därpå.

Dedisti nos tamquam oves escarum: et in gentibus dispersisti nos.

13 Du låter oss bliva till smälek för våra grannar, till spott och hån för dem som bo omkring oss.

Vendidisti populum tuum sine pretio: et non fuit multitudo in commutationibus eorum.

14 Du gör oss till ett ordspråk bland hedningarna, du låter folken skaka huvudet åt oss.

Posuisti nos opprobrium vicinis nostris, subsannationem et derisum his, qui sunt in circuitu nostro.

15 Hela dagen är min smälek inför mig, och blygsel höljer mitt ansikte,

Posuisti nos in similitudinem Gentibus: commotionem capitis in populis.

16 när jag hör smädarens och lastarens tal, när jag ser fienden och den hämndgirige.

Tota die verecundia mea contra me est, et confusio faciei meae cooperuit me.

17 Allt detta har kommit över oss, och vi hava dock icke förgätit dig, ej heller svikit ditt förbund.

A voce exprobrantis, et obloquentis: a facie inimici, et persequentis.

18 Våra hjärtan avföllo icke, och våra steg veko ej av ifrån din väg,

Haec omnia venerunt super nos, nec obliti sumus te: et inique non egimus in testamento tuo.

19 så att du därför har krossat oss i schakalers land och övertäckt oss med dödsskugga.

Et non recessit retro cor nostrum: et declinasti semitas nostras a via tua:

20 Om vi hade förgätit vår Guds namn och uträckt våra händer till en främmande gud,

Quoniam humiliasti nos in loco afflictionis, et cooperuit nos umbra mortis.

21 månne icke Gud skulle hava utrannsakat det, han som känner hjärtats lönnligheter?

Si obliti sumus nomen Dei nostri, et si expandimus manus nostras ad deum alienum:

22 Nej, för din skull varda vi dödade hela dagen och bliva aktade såsom slaktfår.

Nonne Deus requiret ista? ipse enim novit abscondita cordis. Quoniam propter te mortificamur tota die: aestimati sumus sicut oves occisionis.

23 Vakna upp; varför sover du, Herre? Vakna, förkasta oss icke för alltid.

Exurge, quare obdormis Domine? exurge, et ne repellas in finem.

24 Varför döljer du ditt ansikte och förgäter vårt lidande och trångmål?

Quare faciem tuam avertis, oblivisceris inopiae nostrae et tribulationis nostrae?

25 Se, vår själ är nedböjd i stoftet, vår kropp ligger nedtryckt till jorden.

Quoniam humiliata est in pulvere anima nostra: conglutinatus est in terra venter noster.

26 Stå upp till vår hjälp, och förlossa oss för din nåds skull.

Exurge Domine, adiuva nos: et redime nos propter nomen tuum.