Psaltaren 44

1 För sångmästaren; av Koras söner; en sång. Gud, med våra öron hava vi hört, våra fäder hava förtäljt därom för oss: om den gärning du gjorde i deras dagar, i forntidens dagar.

Anumzamoka korapa'ma nazano tagehe'mokizmima huzmante'nana zana ko tasamizageta tagra tagesafinti antahi'none.

2 Det var du som med din hand utrotade hedningarna, men planterade dem; du fördärvade andra folk, men dem lät du utbreda sig.

Kagra hihamu ka'anu ama mopafima nemaniza vahetmina zamahe kasope netrenka, ana maka mopafina tagehemokizmia avimazavi hankreankna hanke'za mani'naze. Kagra ha' vahetia zamahe hana hanke'za ama mopa tagehe'moza eri'za knare hu'za mani'naze.

3 Ty icke med sitt svärd intogo de landet, och deras egen arm gav dem icke seger, utan din högra hand och din arm och ditt ansiktes ljus, ty du hade behag till dem.

Hagi tagehemo'za bainati kazintetira ha' vahera harahu zamagatere'za ama mopa e'ori'naze. Huge zamagra'a hankaverera hara hu zamagateore'naze. Hanki Kagri hankavenentake tamaga kazamo'ene kavugosafinti masamo zamaza hu'ne. Na'ankure Kagra kavesizmante'nane.

4 Du, densamme, är min konung, o Gud; så tillsäg nu Jakob seger.

Kagra nagri kini mani'nenka, nagri Anumzana mani'nane. Kagra hanke'za Israeli vahe'mo'za ha' vahe'zmia hara huzmagatere'naze.

5 Med din hjälp kunna vi stöta ned våra ovänner och i ditt namn förtrampa våra motståndare.

Kagri hankavefi ha' vahetia hara huta zamatufeta ometre emetre nehuta, Kagri kagireti ha'ma hurantenaku'ma hanaza vahera zamagofetura tagia reta zmare hapakopatigahune.

6 Ty icke på min båge förlitar jag mig, och mitt svärd kan icke giva mig seger;

Hagi atini'agura antahinomi'na, kazinknoni'amo'a nagu'vazigahie hu'na amuhara hunomue.

7 nej, du giver oss seger över våra ovänner, och dem som hata oss låter du komma på skam.

Na'ankure Kagrake'za taza hanketa, ha' vahetia hara huzmagaterenone. E'ina hunka zamavaresrama hunerantaza vahera zamazeri zamagaze hu'nane.

8 Gud lova vi alltid, och ditt namn prisa vi evinnerligen. (Sela)

Hagi maka kna nanterantetima vuno kinagama omeseana Anumzamokagu akagia nereta, zagamera huta kagia erisga nehune.

9 Och dock har du nu förkastat oss och låtit oss varda till blygd, och du drager icke ut med våra härar.

Hagi menina kamefi huraminka tatrankeno ha' vahe'mo'za tazeri tagaze nehaze. Ko'ma ha'ma hunaku'ma nevunkenkama nehanaza hunka tagri'enena hatera vunka ome taza nosane.

10 Du låter oss vika tillbaka för ovånnen, och de som hata oss taga sig byte.

Hagi tatranketa ha' vahetimofo koro nefronke'za, ha' vahetimo'za rohu eme tre'za keonke'zantia e'nerize.

11 Du låter oss bliva uppätna såsom får, och bland hedningarna han du förstrött oss.

Hagi tatrankeno ha' vahe'mo'za sipisipi afu'ma ahe'za nenaku'ma hiankna hu'za nerahe'za tahe panani hazageta vahe mopafina hazagreta umani emani hu'none.

12 Du säljer ditt folk för ett ringa pris, stor är icke den vinst du har gjort därpå.

Hagi marerifa vaheka'a osi'a zagore atrenka mago zagoa retrora osu'nane.

13 Du låter oss bliva till smälek för våra grannar, till spott och hån för dem som bo omkring oss.

Kagra tatranke'za tava'ontire'ma nemaniza vahe'mo'za kiza zokago kea hurante'naze. Hagi tagri mopa atupa ometre emetrema hu'neregama manigagi'naza vahe'mo'za kizazokago ke hunerante'za tazeri haviza nehaze.

14 Du gör oss till ett ordspråk bland hedningarna, du låter folken skaka huvudet åt oss.

Tagrira kizazokago ke hunteza tazeri retro hanke'za, zamagena neru'za kizazokago hurante'za tazeri fenkami netraze.

15 Hela dagen är min smälek inför mig, och blygsel höljer mitt ansikte,

Maka kna hugeforenenantazage'na, tusi nagazegu nehu'na vano nehue.

16 när jag hör smädarens och lastarens tal, när jag ser fienden och den hämndgirige.

Hagi maka kema antahunana kizazokago kema hurantaza kege nentahita, ha' vahetimo'zama nonama hu'za ha'ma hurante'zama nehaza zanke negone.

17 Allt detta har kommit över oss, och vi hava dock icke förgätit dig, ej heller svikit ditt förbund.

Kagrira tamefira hugamita huhagerafi huvempa keka'a ha'ontaginonanagi, ama ana zantamimo'a tagritera fore nehie.

18 Våra hjärtan avföllo icke, och våra steg veko ej av ifrån din väg,

Tagra Kagrira tamefira hunegamita kana atreta havi kampina ovu'none.

19 så att du därför har krossat oss i schakalers land och övertäckt oss med dödsskugga.

Hianagi tahenka tazeri haviza hutranketa afi kramofo kumapi nemanune. Ana nehunka frizamofo hanizanu refitenerantane.

20 Om vi hade förgätit vår Guds namn och uträckt våra händer till en främmande gud,

Hagi tagrama Anumzantimofo agima aheta mono'ma huontege, tazama rusuteta ru vahe' anumzamofontegama nunamuma hunesunkeno'a,

21 månne icke Gud skulle hava utrannsakat det, han som känner hjärtats lönnligheter?

tamage huno anazana Anumzamo'a keno antahino hu'ne, na'ankure Anumzamo'a Agra tagu'afima oku'ma me'nea zana keno antahino hu'ne.

22 Nej, för din skull varda vi dödade hela dagen och bliva aktade såsom slaktfår.

Hianagi Kagri vahe'ma mani'nona kazigati maka kna tagrira tahe nefrize. Sipisipi afu'ma ahenaku'ma reharino'ma viaza hu'za rehari'za tavre'za nevaze

23 Vakna upp; varför sover du, Herre? Vakna, förkasta oss icke för alltid.

Hagi Ra Anumzamoka otinka taza huo! Nahigenka kavura nevasane? Kagera kanirante vava osunka otinka tazahuo.

24 Varför döljer du ditt ansikte och förgäter vårt lidande och trångmål?

Nahigenka ke'amnea nehane? Tatama tami'za tazeri havizama nehazageta knafima mani'nonana nahigenka Anumzamoka ontage vahe knara nehane?

25 Se, vår själ är nedböjd i stoftet, vår kropp ligger nedtryckt till jorden.

Tagu'amo'a tamino mopafi runtrako higeno, tavufgamo'a avugosaregati mopafi runtrako huno mase.

26 Stå upp till vår hjälp, och förlossa oss för din nåds skull.

Anumzantimoka otinka taza huo! Vagaore kavesizanku hunka nona hunka mizasenka tavro.