Psaltaren 44
1 För sångmästaren; av Koras söner; en sång. Gud, med våra öron hava vi hört, våra fäder hava förtäljt därom för oss: om den gärning du gjorde i deras dagar, i forntidens dagar.
Nangngegmi babaen kadagiti lapayagmi, O Dios, imbaga dagiti ammami kadakami dagiti trabaho nga inaramidmo kadagidi aldawda, idi un-unana nga aldaw.
2 Det var du som med din hand utrotade hedningarna, men planterade dem; du fördärvade andra folk, men dem lät du utbreda sig.
Pinapanawmo dagiti nasion babaen kadagiti imam ngem inmulam dagiti tattaomi, pinarigatmo dagiti tattao, ngem inwarasmo dagiti tattaomi iti daga.
3 Ty icke med sitt svärd intogo de landet, och deras egen arm gav dem icke seger, utan din högra hand och din arm och ditt ansiktes ljus, ty du hade behag till dem.
Ta saanda a naala ti daga a kas sanikuada babaen iti bukodda a kampilan, wenno insalakan man ida ti bukodda a takkiag; ngem ti makannawan nga imam, ti takkiagmo, ken ti raniag ti rupam, gapu ta immanamongka kadakuada.
4 Du, densamme, är min konung, o Gud; så tillsäg nu Jakob seger.
O Dios, Sika ti Arik; iyegmo ti balligi kenni Jacob.
5 Med din hjälp kunna vi stöta ned våra ovänner och i ditt namn förtrampa våra motståndare.
Babaen kenka ipababami dagiti kabusormi; babaen iti naganmo, ibaddekminto ida, dagiti tumakder a bumusor kadakami.
6 Ty icke på min båge förlitar jag mig, och mitt svärd kan icke giva mig seger;
Ta saanakto nga agtalek iti panak, wenno isalakannak man ti kampilanko.
7 nej, du giver oss seger över våra ovänner, och dem som hata oss låter du komma på skam.
Ngem insalakannakami manipud kadagiti kabusormi, ken imbabainmo dagiti manggurgura kadakami.
8 Gud lova vi alltid, och ditt namn prisa vi evinnerligen. (Sela)
Iti Dios nagpannakkelkami nga agmalmalem, ken agyamankami iti naganmo iti agnanayon. (Selah)
9 Och dock har du nu förkastat oss och låtit oss varda till blygd, och du drager icke ut med våra härar.
Ngem ita, imbelleng ken imbabainnakami, ken saankan a kumuykuyog kadagiti mannakigubatmi.
10 Du låter oss vika tillbaka för ovånnen, och de som hata oss taga sig byte.
Inaramidmo nga agsanudkami manipud iti kabusor; ken samsamandakami dagiti manggurgura kadakami.
11 Du låter oss bliva uppätna såsom får, och bland hedningarna han du förstrött oss.
Pinagbalinnakami a kasla karnero a naisagana a taraon, ket inwarasnakami kadagiti nasion.
12 Du säljer ditt folk för ett ringa pris, stor är icke den vinst du har gjort därpå.
Ilakom dagiti tattaom para iti awan; saanmo a nanayonan ti kinabaknangmo babaen ti panangaramid iti dayta.
13 Du låter oss bliva till smälek för våra grannar, till spott och hån för dem som bo omkring oss.
Pinagbalinnakami a tubngar kadagiti kaarrubami, angawen ken laisendakami dagiti adda iti aglawlawmi.
14 Du gör oss till ett ordspråk bland hedningarna, du låter folken skaka huvudet åt oss.
Inaramidnakami a pagkakatawaan dagiti nasion, a pagwingiwingan ti ulo dagiti tattao.
15 Hela dagen är min smälek inför mig, och blygsel höljer mitt ansikte,
Agmalmalem nga adda iti sangoanak ti pannakaibabainko, inabbongannak ti bain iti rupak
16 när jag hör smädarens och lastarens tal, när jag ser fienden och den hämndgirige.
gapu iti timekna a mangtubtubngar ken manglalais, gapu iti gumurgura ken ti kabusor.
17 Allt detta har kommit över oss, och vi hava dock icke förgätit dig, ej heller svikit ditt förbund.
Immay amin daytoy kadakami; nupay kasta, saandaka a nalipatan wenno sinalungasing ti tulagmo.
18 Våra hjärtan avföllo icke, och våra steg veko ej av ifrån din väg,
Saan a timmallikod ti pusomi; saan nga immadayo iti dalanmo dagiti addangmi.
19 så att du därför har krossat oss i schakalers land och övertäckt oss med dödsskugga.
Ngem nakaro ti panangburakmo kadakami iti ayan dagiti narungsot nga ayup ken inabbongannakami iti anniniwan ti patay.
20 Om vi hade förgätit vår Guds namn och uträckt våra händer till en främmande gud,
No nalipatanmi ti nagan ti Diosmi wenno ingatomi dagiti imami iti sabali a dios,
21 månne icke Gud skulle hava utrannsakat det, han som känner hjärtats lönnligheter?
saanto kadi a sukimaten ti Dios daytoy? Ta ammona dagiti palimed ti puso.
22 Nej, för din skull varda vi dödade hela dagen och bliva aktade såsom slaktfår.
Kinapudnona, agmalmalem a mapappapataykami gapu iti naganmo; Naibilangkami a kasla karnero a maparti.
23 Vakna upp; varför sover du, Herre? Vakna, förkasta oss icke för alltid.
Agriingka, apay a matmaturogka, O Apo? Bumangonka, saannakami nga ilaksid iti agnanayon.
24 Varför döljer du ditt ansikte och förgäter vårt lidande och trångmål?
Apay nga ilingedmo ti rupam ket lipatem ti pannakaparparigat ken pannakaidadanesmi?
25 Se, vår själ är nedböjd i stoftet, vår kropp ligger nedtryckt till jorden.
Ta narunawkami iti katapukan; naiyasideg ti bagimi iti daga.
26 Stå upp till vår hjälp, och förlossa oss för din nåds skull.
Bumangonka ta tulongannakami ket subbotennakami maigapu iti kinapudnom iti tulagmo.
