Psaltaren 44

1 För sångmästaren; av Koras söner; en sång. Gud, med våra öron hava vi hört, våra fäder hava förtäljt därom för oss: om den gärning du gjorde i deras dagar, i forntidens dagar.

Guð, við höfum heyrt um máttarverk þín á dögum forfeðra okkar. Þeir hafa sagt:

2 Det var du som med din hand utrotade hedningarna, men planterade dem; du fördärvade andra folk, men dem lät du utbreda sig.

Hann rak heiðnu þjóðirnar úr landinu og gaf okkur það, lét Ísrael setjast hér að.

3 Ty icke med sitt svärd intogo de landet, och deras egen arm gav dem icke seger, utan din högra hand och din arm och ditt ansiktes ljus, ty du hade behag till dem.

Ekki sigruðu þeir af eigin krafti, heldur vegna máttar þíns og velþóknunar þinnar á þeim.

4 Du, densamme, är min konung, o Gud; så tillsäg nu Jakob seger.

Þú ert konungur minn og Guð. Láttu þjóð þína vinna sigur!

5 Med din hjälp kunna vi stöta ned våra ovänner och i ditt namn förtrampa våra motståndare.

Aðeins í þínum krafti og nafni sigrum við óvininn.

6 Ty icke på min båge förlitar jag mig, och mitt svärd kan icke giva mig seger;

Vopnin duga skammt, þau tryggja ekki sigur.

7 nej, du giver oss seger över våra ovänner, och dem som hata oss låter du komma på skam.

Aðeins með þinni hjálp getum við sigrað.

8 Gud lova vi alltid, och ditt namn prisa vi evinnerligen. (Sela)

Guð, aftur og aftur hrósa ég mér af þér. Hvernig get ég þakkað þér sem skyldi!

9 Och dock har du nu förkastat oss och låtit oss varda till blygd, och du drager icke ut med våra härar.

En þó hefur þú, Drottinn, nú um stund yfirgefið okkur og ekki stutt í orustum.

10 Du låter oss vika tillbaka för ovånnen, och de som hata oss taga sig byte.

Já, þú hefur barist gegn okkur og við höfum flúið. Óvinir okkar gerðu árás. Þeir rændu og rupluðu.

11 Du låter oss bliva uppätna såsom får, och bland hedningarna han du förstrött oss.

Þú hefur farið með okkur eins og sláturfé, tvístrað okkur meðal þjóðanna.

12 Du säljer ditt folk för ett ringa pris, stor är icke den vinst du har gjort därpå.

Þú selur þjóð þína fyrir lítið, metur hana einskis virði.

13 Du låter oss bliva till smälek för våra grannar, till spott och hån för dem som bo omkring oss.

Nágrannarnir hæða okkur og spotta vegna alls sem þú lætur á okkur dynja.

14 Du gör oss till ett ordspråk bland hedningarna, du låter folken skaka huvudet åt oss.

Þín vegna er „Gyðingur!“háðsyrði og hneyksli meðal þjóðanna, öllum til ama.

15 Hela dagen är min smälek inför mig, och blygsel höljer mitt ansikte,

Ég verð fyrir stöðugum skömmum,

16 när jag hör smädarens och lastarens tal, när jag ser fienden och den hämndgirige.

mér er formælt og ég fyrirlitinn af hefnigjörnum óvinum.

17 Allt detta har kommit över oss, och vi hava dock icke förgätit dig, ej heller svikit ditt förbund.

Og þetta hefur gerst, Drottinn, þrátt fyrir tryggð okkar við þig. Sáttmála þinn höfum við ekki rofið.

18 Våra hjärtan avföllo icke, och våra steg veko ej av ifrån din väg,

Ekki höfum við snúið okkur gegn þér, ekki vikið eitt skref af vegi þínum!

19 så att du därför har krossat oss i schakalers land och övertäckt oss med dödsskugga.

Væri svo, gætum við skilið refsingu þína, landauðn og niðdimmu dauðans.

20 Om vi hade förgätit vår Guds namn och uträckt våra händer till en främmande gud,

Ef við hefðum hætt að tilbiðja Guð og snúið okkur að hjáguðadýrkun,

21 månne icke Gud skulle hava utrannsakat det, han som känner hjärtats lönnligheter?

hefði honum þá ekki verið kunnugt um það? Hann sem þekkir alla hluti og leyndarmál mannanna.

22 Nej, för din skull varda vi dödade hela dagen och bliva aktade såsom slaktfår.

En það höfum við ekki gert. Við erum í dauðans hættu fyrir það eitt að þjóna þér! Við erum eins og lömb leidd til slátrunar!

23 Vakna upp; varför sover du, Herre? Vakna, förkasta oss icke för alltid.

Vakna þú! Rís þú á fætur! Hvers vegna sefur þú, Drottinn? Hefur þú hafnað okkur fyrir fullt og allt?

24 Varför döljer du ditt ansikte och förgäter vårt lidande och trångmål?

Hvers vegna horfir þú í aðra átt? Af hverju er þér sama um sorg okkar og neyð?

25 Se, vår själ är nedböjd i stoftet, vår kropp ligger nedtryckt till jorden.

Við erum fallnir og liggjum hér endilangir.

26 Stå upp till vår hjälp, och förlossa oss för din nåds skull.

Rís þú upp, Drottinn, komdu og hjálpaðu okkur! Frelsaðu okkur vegna eilífrar elsku þinnar.