Psaltaren 44
1 För sångmästaren; av Koras söner; en sång. Gud, med våra öron hava vi hört, våra fäder hava förtäljt därom för oss: om den gärning du gjorde i deras dagar, i forntidens dagar.
| למנצח לבני קרח משכיל אלהים באזנינו שמענו אבותינו ספרו לנו פעל פעלת בימיהם בימי קדם׃ |
2 Det var du som med din hand utrotade hedningarna, men planterade dem; du fördärvade andra folk, men dem lät du utbreda sig.
| אתה ידך גוים הורשת ותטעם תרע לאמים ותשלחם׃ |
3 Ty icke med sitt svärd intogo de landet, och deras egen arm gav dem icke seger, utan din högra hand och din arm och ditt ansiktes ljus, ty du hade behag till dem.
| כי לא בחרבם ירשו ארץ וזרועם לא הושיעה למו כי ימינך וזרועך ואור פניך כי רציתם׃ |
4 Du, densamme, är min konung, o Gud; så tillsäg nu Jakob seger.
| אתה הוא מלכי אלהים צוה ישועות יעקב׃ |
5 Med din hjälp kunna vi stöta ned våra ovänner och i ditt namn förtrampa våra motståndare.
| בך צרינו ננגח בשמך נבוס קמינו׃ |
6 Ty icke på min båge förlitar jag mig, och mitt svärd kan icke giva mig seger;
| כי לא בקשתי אבטח וחרבי לא תושיעני׃ |
7 nej, du giver oss seger över våra ovänner, och dem som hata oss låter du komma på skam.
| כי הושעתנו מצרינו ומשנאינו הבישות׃ |
8 Gud lova vi alltid, och ditt namn prisa vi evinnerligen. (Sela)
| באלהים הללנו כל היום ושמך לעולם נודה סלה׃ |
9 Och dock har du nu förkastat oss och låtit oss varda till blygd, och du drager icke ut med våra härar.
| אף זנחת ותכלימנו ולא תצא בצבאותינו׃ |
10 Du låter oss vika tillbaka för ovånnen, och de som hata oss taga sig byte.
| תשיבנו אחור מני צר ומשנאינו שסו למו׃ |
11 Du låter oss bliva uppätna såsom får, och bland hedningarna han du förstrött oss.
| תתננו כצאן מאכל ובגוים זריתנו׃ |
12 Du säljer ditt folk för ett ringa pris, stor är icke den vinst du har gjort därpå.
| תמכר עמך בלא הון ולא רבית במחיריהם׃ |
13 Du låter oss bliva till smälek för våra grannar, till spott och hån för dem som bo omkring oss.
| תשימנו חרפה לשכנינו לעג וקלס לסביבותינו׃ |
14 Du gör oss till ett ordspråk bland hedningarna, du låter folken skaka huvudet åt oss.
| תשימנו משל בגוים מנוד ראש בל אמים׃ |
15 Hela dagen är min smälek inför mig, och blygsel höljer mitt ansikte,
| כל היום כלמתי נגדי ובשת פני כסתני׃ |
16 när jag hör smädarens och lastarens tal, när jag ser fienden och den hämndgirige.
| מקול מחרף ומגדף מפני אויב ומתנקם׃ |
17 Allt detta har kommit över oss, och vi hava dock icke förgätit dig, ej heller svikit ditt förbund.
| כל זאת באתנו ולא שכחנוך ולא שקרנו בבריתך׃ |
18 Våra hjärtan avföllo icke, och våra steg veko ej av ifrån din väg,
| לא נסוג אחור לבנו ותט אשרינו מני ארחך׃ |
19 så att du därför har krossat oss i schakalers land och övertäckt oss med dödsskugga.
| כי דכיתנו במקום תנים ותכס עלינו בצלמות׃ |
20 Om vi hade förgätit vår Guds namn och uträckt våra händer till en främmande gud,
| אם שכחנו שם אלהינו ונפרש כפינו לאל זר׃ |
21 månne icke Gud skulle hava utrannsakat det, han som känner hjärtats lönnligheter?
| הלא אלהים יחקר זאת כי הוא ידע תעלמות לב׃ |
22 Nej, för din skull varda vi dödade hela dagen och bliva aktade såsom slaktfår.
| כי עליך הרגנו כל היום נחשבנו כצאן טבחה׃ |
23 Vakna upp; varför sover du, Herre? Vakna, förkasta oss icke för alltid.
| עורה למה תישן אדני הקיצה אל תזנח לנצח׃ |
24 Varför döljer du ditt ansikte och förgäter vårt lidande och trångmål?
| למה פניך תסתיר תשכח ענינו ולחצנו׃ |
25 Se, vår själ är nedböjd i stoftet, vår kropp ligger nedtryckt till jorden.
| כי שחה לעפר נפשנו דבקה לארץ בטננו׃ |
26 Stå upp till vår hjälp, och förlossa oss för din nåds skull.
| קומה עזרתה לנו ופדנו למען חסדך׃ |
