Psaltaren 44
1 För sångmästaren; av Koras söner; en sång. Gud, med våra öron hava vi hört, våra fäder hava förtäljt därom för oss: om den gärning du gjorde i deras dagar, i forntidens dagar.
E KE Akua, ua lohe makou me ko makou mau pepeiao, Ua hai mai ko makou mau makua ia makou, I na hana au i hana'i i ko lakou mau la, i na wa kahiko.
2 Det var du som med din hand utrotade hedningarna, men planterade dem; du fördärvade andra folk, men dem lät du utbreda sig.
Kipaku aku la oe i na lahuikanaka me kou lima, a hookomo mai ia lakou la; Hoopilikia iho la oe i na kanaka a kiola aku la:
3 Ty icke med sitt svärd intogo de landet, och deras egen arm gav dem icke seger, utan din högra hand och din arm och ditt ansiktes ljus, ty du hade behag till dem.
No ka mea, aole me ka lakou pahikaua iho i loaa ai ia lakou ka aina; Aole hoi no ko lakou lima ponoi i hoola iho ia lakou iho: Aka, o kou peahi akau, a me kou lima, a me ka malamalama o kou maka; No ka mea, ua lokomaikai mai oe ia lakou.
4 Du, densamme, är min konung, o Gud; så tillsäg nu Jakob seger.
O oe no ko'u Alii, e ke Akua; E kauoha mai i ka hoola ana ia Iakoba.
5 Med din hjälp kunna vi stöta ned våra ovänner och i ditt namn förtrampa våra motståndare.
Ma ou la e pahu aku ai makou i ko makou poe enemi: Ma kou inoa e hehi iho ai makou i ka poe ku e iluna ia makou.
6 Ty icke på min båge förlitar jag mig, och mitt svärd kan icke giva mig seger;
No ka mea, aole ma kuu kakaka e hilinai aku ai au: Aole hoi e hoola mai ka'u pahikaua ia'u.
7 nej, du giver oss seger över våra ovänner, och dem som hata oss låter du komma på skam.
Aka, nau no makou i hoopakele i ko makou poe enemi, A ua hoohoka oe i ka poe i inaina mai ia makou.
8 Gud lova vi alltid, och ditt namn prisa vi evinnerligen. (Sela)
Iloko o ke Akua e kaena ai makou a po ka la, A e hoomaikai mau loa aku i kou inoa. (Sila)
9 Och dock har du nu förkastat oss och låtit oss varda till blygd, och du drager icke ut med våra härar.
Aka, ua haalele ae nei oe a ua hoohilahila ia makou; Aole hoi oe i hele pu me ko makou poe kaua.
10 Du låter oss vika tillbaka för ovånnen, och de som hata oss taga sig byte.
A ua hoohuli oe ia makou i hope mai ka enemi mai; A o ka poe hoowahawaha ia makou, ua hao mai lakou no lakou iho.
11 Du låter oss bliva uppätna såsom får, och bland hedningarna han du förstrött oss.
Ua haawi oe ia makou me he mau hipa la e lilo i ai; Ua hoopuehu hoi ia makou iwaena o na lahuikanaka.
12 Du säljer ditt folk för ett ringa pris, stor är icke den vinst du har gjort därpå.
Ua kuai hoolilo aku oe i kou poe kanaka no ka mea ole, Aole hoi i hoomahuahua ma ka uku no lakou.
13 Du låter oss bliva till smälek för våra grannar, till spott och hån för dem som bo omkring oss.
Ua waiho oe ia makou he mea e hoinoia iwaena o ko makou poe hoanoho, He mea e hoowahawaha ai a e henehene ai no ka poe e hoopuni ana ia makou.
14 Du gör oss till ett ordspråk bland hedningarna, du låter folken skaka huvudet åt oss.
Ua hoolilo oe ia makou i huaolelo ino, A i luli poo ana iwaena o na lahuikanaka.
15 Hela dagen är min smälek inför mig, och blygsel höljer mitt ansikte,
E mau ana ko'u hoinoia imua o ko'u maka; A ua uhi mai ka hilahila o ko'u maka ia'u:
16 när jag hör smädarens och lastarens tal, när jag ser fienden och den hämndgirige.
No ka leo o ka mea i hailiili a i hoino wale mai; No ka enemi hoi a me ka mea hoopai.
17 Allt detta har kommit över oss, och vi hava dock icke förgätit dig, ej heller svikit ditt förbund.
Ua pau ia mea i ke kau mai maluna o makou, Aole hoi makou i hoopoina ia oe; Aole hoi i hoopunipuni makou ma kou berita.
18 Våra hjärtan avföllo icke, och våra steg veko ej av ifrån din väg,
Aole i hoohuliia ko makou naau, Aole hoi i kapae ae ko makou mau kapuwai mai kou aoao ae;
19 så att du därför har krossat oss i schakalers land och övertäckt oss med dödsskugga.
Ua hanapepe loa oe ia makou ma kahi nahesa; A ua hoouhi mai oe ia makou me ka malu o ka make.
20 Om vi hade förgätit vår Guds namn och uträckt våra händer till en främmande gud,
Ina i hoopoina makou i ka inoa o ko makou Akua, Ina i kikoo aku ko makou mau lima i kahi akua wahahee;
21 månne icke Gud skulle hava utrannsakat det, han som känner hjärtats lönnligheter?
Aole anei i imi ke Akua ia mea? No ka mea, ua ike oia i na mea huna o ka naau.
22 Nej, för din skull varda vi dödade hela dagen och bliva aktade såsom slaktfår.
Oiaio, nou makou i pepehiia'i a po ka la; Ua manaoia makou me he mau hipa la e hoomakeia.
23 Vakna upp; varför sover du, Herre? Vakna, förkasta oss icke för alltid.
E ala'e, o ke aha kou mea e hiamoe ai, e ka Haku? E ku mai hoi iluna, mai haalele mai ia makou a mau loa.
24 Varför döljer du ditt ansikte och förgäter vårt lidande och trångmål?
No ke aha la i huna ai oe i kou maka? A i hoopoina hoi i ko makou popilikia, a me ko makou hooluhihewaia?
25 Se, vår själ är nedböjd i stoftet, vår kropp ligger nedtryckt till jorden.
No ka mea, ua kulou iho ko makou uhane i ka lepo; Ua pili ko makou opu i ka honua.
26 Stå upp till vår hjälp, och förlossa oss för din nåds skull.
E ku mai oe e kokua no makou, A e hoola ia makou no kou aloha.
