Psaltaren 44
1 För sångmästaren; av Koras söner; en sång. Gud, med våra öron hava vi hört, våra fäder hava förtäljt därom för oss: om den gärning du gjorde i deras dagar, i forntidens dagar.
Don mai bi da kaɗe-kaɗe. Ta’ya’yan Kora maza. Maskil ne. Mun ji da kunnuwanmu, ya Allah; kakanninmu sun faɗa mana abin da ka aikata a kwanakinsu, tun dā can.
2 Det var du som med din hand utrotade hedningarna, men planterade dem; du fördärvade andra folk, men dem lät du utbreda sig.
Da hannunka ka kori al’ummai ka kuma dasa kakanninmu; ka ragargaza mutanen ka kuma sa kakanninmu suka haɓaka.
3 Ty icke med sitt svärd intogo de landet, och deras egen arm gav dem icke seger, utan din högra hand och din arm och ditt ansiktes ljus, ty du hade behag till dem.
Ba da takobinsu ba ne suka ci ƙasar, ba kuwa ƙarfin hannunsu ne ya ba su nasara ba; hannun damanka ne, ƙarfin hannunka, da kuma hasken fuskarka, gama ka ƙaunace su.
4 Du, densamme, är min konung, o Gud; så tillsäg nu Jakob seger.
Kai ne Sarkina da kuma Allahna, wanda ya ba da nasarori wa Yaƙub.
5 Med din hjälp kunna vi stöta ned våra ovänner och i ditt namn förtrampa våra motståndare.
Ta wurinka mun tura abokan gābanmu baya; ta wurin sunanka muka tattake maƙiyanmu.
6 Ty icke på min båge förlitar jag mig, och mitt svärd kan icke giva mig seger;
Ba na dogara ga bakana, takobina ba ya kawo nasara;
7 nej, du giver oss seger över våra ovänner, och dem som hata oss låter du komma på skam.
amma kana ba mu nasara a kan abokan gābanmu, ka sa abokan gābanmu suka sha kunya.
8 Gud lova vi alltid, och ditt namn prisa vi evinnerligen. (Sela)
A cikin Allah muke fariyarmu dukan yini, kuma za mu yabi sunanka har abada. (Sela)
9 Och dock har du nu förkastat oss och låtit oss varda till blygd, och du drager icke ut med våra härar.
Amma yanzu ka ƙi mu ka kuma ƙasƙantar da mu; ba ka ƙara fita tare da mayaƙanmu.
10 Du låter oss vika tillbaka för ovånnen, och de som hata oss taga sig byte.
Ka sa muka gudu a gaban abokin gāba, kuma abokan gābanmu suka washe mu.
11 Du låter oss bliva uppätna såsom får, och bland hedningarna han du förstrött oss.
Ka ba da mu a cinye kamar tumaki ka kuma watsar da mu a cikin al’ummai.
12 Du säljer ditt folk för ett ringa pris, stor är icke den vinst du har gjort därpå.
Ka sayar da mutanenka a kuɗin da bai taka ƙara ya karye ba babu wata riba daga sayar da su da ka yi.
13 Du låter oss bliva till smälek för våra grannar, till spott och hån för dem som bo omkring oss.
Ka mai da mu abin dariya ga maƙwabtanmu, abin dariya da reni ga waɗanda suke kewaye da mu.
14 Du gör oss till ett ordspråk bland hedningarna, du låter folken skaka huvudet åt oss.
Ka sa muka zama abin ba’a a cikin al’ummai; mutanen suna kaɗa mana kai.
15 Hela dagen är min smälek inför mig, och blygsel höljer mitt ansikte,
Dukan yini ina cikin wulaƙanci, fuskata kuma ta rufu da kunya
16 när jag hör smädarens och lastarens tal, när jag ser fienden och den hämndgirige.
saboda ba’ar waɗanda suke zagi suke kuma ƙina, saboda abokan gābana, waɗanda suka sha alwashi sai sun yi ramuwa.
17 Allt detta har kommit över oss, och vi hava dock icke förgätit dig, ej heller svikit ditt förbund.
Dukan wannan ya faru da mu, ko da yake ba mu manta da kai ba ko mu kasance masu ƙarya ga alkawarinka.
18 Våra hjärtan avföllo icke, och våra steg veko ej av ifrån din väg,
Zukatanmu ba su juya baya; ƙafafunmu ba su kauce daga hanyarka ba.
19 så att du därför har krossat oss i schakalers land och övertäckt oss med dödsskugga.
Amma ka ragargaza mu ka kuma maishe mu abin farautar karnukan jeji ka kuma rufe mu cikin duhu baƙi ƙirin.
20 Om vi hade förgätit vår Guds namn och uträckt våra händer till en främmande gud,
Da a ce mun manta da sunan Allahnmu ko mun miƙa hannuwanmu ga baƙin alloli,
21 månne icke Gud skulle hava utrannsakat det, han som känner hjärtats lönnligheter?
da Allah bai gane ba, da yake ya san asiran zuciya?
22 Nej, för din skull varda vi dödade hela dagen och bliva aktade såsom slaktfår.
Duk da haka saboda kai mun fuskanci mutuwa dukan yini; aka ɗauke mu kamar tumakin da za a yanka.
23 Vakna upp; varför sover du, Herre? Vakna, förkasta oss icke för alltid.
Ka farka, ya Ubangiji! Don me kake barci? Ta da kanka! Kada ka ƙi mu har abada.
24 Varför döljer du ditt ansikte och förgäter vårt lidande och trångmål?
Me ya sa ka ɓoye fuskarka ka manta da azabanmu da kuma danniyar da ake mana?
25 Se, vår själ är nedböjd i stoftet, vår kropp ligger nedtryckt till jorden.
An kai mu ƙasa zuwa ƙura; jikunanmu sun manne da ƙasa.
26 Stå upp till vår hjälp, och förlossa oss för din nåds skull.
Ka tashi ka taimake mu; ka cece mu saboda ƙaunarka marar ƙarewa.
