Psaltaren 44

1 För sångmästaren; av Koras söner; en sång. Gud, med våra öron hava vi hört, våra fäder hava förtäljt därom för oss: om den gärning du gjorde i deras dagar, i forntidens dagar.

Eine Unterweisung der Kinder Korah, vorzusingen, Gott, wir haben mit unsern Ohren gehöret, unsere Väter haben uns erzählet, was du getan hast zu ihren Zeiten vor alters.

2 Det var du som med din hand utrotade hedningarna, men planterade dem; du fördärvade andra folk, men dem lät du utbreda sig.

Du hast mit deiner Hand die Heiden vertrieben, aber sie hast du eingesetzt; du hast die Völker verderbet, aber sie hast du ausgebreitet.

3 Ty icke med sitt svärd intogo de landet, och deras egen arm gav dem icke seger, utan din högra hand och din arm och ditt ansiktes ljus, ty du hade behag till dem.

Denn sie haben das Land nicht eingenommen durch ihr Schwert, und ihr Arm half ihnen nicht, sondern deine Rechte, dein Arm und das Licht deines Angesichts; denn du hattest Wohlgefallen an ihnen.

4 Du, densamme, är min konung, o Gud; så tillsäg nu Jakob seger.

Gott, du bist derselbe mein König, der du Jakob Hilfe verheißest.

5 Med din hjälp kunna vi stöta ned våra ovänner och i ditt namn förtrampa våra motståndare.

Durch dich wollen wir unsere Feinde zerstoßen; in deinem Namen wollen wir untertreten, die sich wider uns setzen.

6 Ty icke på min båge förlitar jag mig, och mitt svärd kan icke giva mig seger;

Denn ich verlasse mich nicht auf meinen Bogen, und mein Schwert kann mir nicht helfen,

7 nej, du giver oss seger över våra ovänner, och dem som hata oss låter du komma på skam.

sondern du hilfst uns von unsern Feinden und machest zuschanden, die uns hassen.

8 Gud lova vi alltid, och ditt namn prisa vi evinnerligen. (Sela)

Wir wollen täglich rühmen von Gott und deinem Namen danken ewiglich. (Sela)

9 Och dock har du nu förkastat oss och låtit oss varda till blygd, och du drager icke ut med våra härar.

Warum verstößest du uns denn nun und lässest uns zuschanden werden und zeuchst nicht aus unter unserm Heer?

10 Du låter oss vika tillbaka för ovånnen, och de som hata oss taga sig byte.

Du lässest uns fliehen vor unserm Feinde, daß uns berauben, die uns hassen.

11 Du låter oss bliva uppätna såsom får, och bland hedningarna han du förstrött oss.

Du lässest uns auffressen wie Schafe und zerstreuest uns unter die Heiden.

12 Du säljer ditt folk för ett ringa pris, stor är icke den vinst du har gjort därpå.

Du verkaufest dein Volk umsonst und nimmst nichts drum.

13 Du låter oss bliva till smälek för våra grannar, till spott och hån för dem som bo omkring oss.

Du machst uns zur Schmach unsern Nachbarn, zum Spott und Hohn denen, die um uns her sind.

14 Du gör oss till ett ordspråk bland hedningarna, du låter folken skaka huvudet åt oss.

Du machst uns zum Beispiel unter den Heiden, und daß die Völker das Haupt über uns schütteln.

15 Hela dagen är min smälek inför mig, och blygsel höljer mitt ansikte,

Täglich ist meine Schmach vor mir, und mein Antlitz ist voller Schande,

16 när jag hör smädarens och lastarens tal, när jag ser fienden och den hämndgirige.

daß ich die Schänder und Lästerer hören und die Feinde und Rachgierigen sehen muß.

17 Allt detta har kommit över oss, och vi hava dock icke förgätit dig, ej heller svikit ditt förbund.

Dies alles ist über uns kommen, und haben doch dein nicht vergessen, noch untreulich in deinem Bunde gehandelt;

18 Våra hjärtan avföllo icke, och våra steg veko ej av ifrån din väg,

unser Herz ist nicht abgefallen, noch unser Gang gewichen von deinem Wege,

19 så att du därför har krossat oss i schakalers land och övertäckt oss med dödsskugga.

daß du uns so zerschlägest unter den Drachen und bedeckest uns mit Finsternis.

20 Om vi hade förgätit vår Guds namn och uträckt våra händer till en främmande gud,

Wenn wir des Namens unsers Gottes vergessen hätten und unsere Hände aufgehoben zum fremden Gott,

21 månne icke Gud skulle hava utrannsakat det, han som känner hjärtats lönnligheter?

das möchte Gott wohl finden; nun kennet er ja unsers Herzens Grund.

22 Nej, för din skull varda vi dödade hela dagen och bliva aktade såsom slaktfår.

Denn wir werden ja um deinetwillen täglich erwürget und sind geachtet wie Schlachtschafe.

23 Vakna upp; varför sover du, Herre? Vakna, förkasta oss icke för alltid.

Erwecke dich, HERR, warum schläfst du? Wache auf und verstoße uns nicht so gar!

24 Varför döljer du ditt ansikte och förgäter vårt lidande och trångmål?

Warum verbirgest du dein Antlitz, vergissest unsers Elends und Dranges?

25 Se, vår själ är nedböjd i stoftet, vår kropp ligger nedtryckt till jorden.

Denn unsere Seele ist gebeuget zur Erde; unser Bauch klebet am Erdboden.

26 Stå upp till vår hjälp, och förlossa oss för din nåds skull.