Psaltaren 44

1 För sångmästaren; av Koras söner; en sång. Gud, med våra öron hava vi hört, våra fäder hava förtäljt därom för oss: om den gärning du gjorde i deras dagar, i forntidens dagar.

Au maître-chantre. — Hymne des enfants de Coré. Dieu, nous avons entendu de nos oreilles, Nos pères nous ont raconté L'oeuvre que tu as faite de leur temps, Aux jours d'autrefois.

2 Det var du som med din hand utrotade hedningarna, men planterade dem; du fördärvade andra folk, men dem lät du utbreda sig.

De ta main tu les as établis, en dépossédant les nations; Tu as détruit des peuples pour leur faire une place.

3 Ty icke med sitt svärd intogo de landet, och deras egen arm gav dem icke seger, utan din högra hand och din arm och ditt ansiktes ljus, ty du hade behag till dem.

Car ce n'est pas leur épée qui leur a conquis le pays; Ce n'est pas leur bras qui les a sauvés: C'est ta main droite, c'est ton bras, C'est la lumière de ta face. Parce que tu leur étais favorable!

4 Du, densamme, är min konung, o Gud; så tillsäg nu Jakob seger.

Dieu, toi qui es mon roi. Donne à Jacob la victoire!

5 Med din hjälp kunna vi stöta ned våra ovänner och i ditt namn förtrampa våra motståndare.

Par toi nous repousserons nos ennemis; En ton nom nous écraserons nos adversaires.

6 Ty icke på min båge förlitar jag mig, och mitt svärd kan icke giva mig seger;

Car ce n'est pas en mon arc que je mets ma confiance; Ce n'est pas mon épée qui me sauvera.

7 nej, du giver oss seger över våra ovänner, och dem som hata oss låter du komma på skam.

C'est toi qui nous as délivrés de nos oppresseurs. Et qui as couvert de honte nos ennemis.

8 Gud lova vi alltid, och ditt namn prisa vi evinnerligen. (Sela)

C'est en Dieu que nous nous glorifions chaque jour; Nous célébrerons son nom éternellement. (Pause)

9 Och dock har du nu förkastat oss och låtit oss varda till blygd, och du drager icke ut med våra härar.

Cependant, tu nous as rejetés et couverts d'opprobre, Et tu ne sors plus avec nos armées.

10 Du låter oss vika tillbaka för ovånnen, och de som hata oss taga sig byte.

Tu nous fais reculer devant l'oppresseur. Et nos ennemis se partagent nos dépouilles.

11 Du låter oss bliva uppätna såsom får, och bland hedningarna han du förstrött oss.

Tu nous livres comme des brebis à dévorer; Tu nous as dispersés parmi les nations.

12 Du säljer ditt folk för ett ringa pris, stor är icke den vinst du har gjort därpå.

Tu vends ton peuple pour rien. Et tu le mets à vil prix.

13 Du låter oss bliva till smälek för våra grannar, till spott och hån för dem som bo omkring oss.

Tu fais de nous un objet d'opprobre pour nos voisins; Nous sommes la risée, le jouet de ceux qui nous entourent.

14 Du gör oss till ett ordspråk bland hedningarna, du låter folken skaka huvudet åt oss.

Oui, tu fais de nous la fable des nations; En nous voyant, les peuples hochent la tête.

15 Hela dagen är min smälek inför mig, och blygsel höljer mitt ansikte,

La honte m'accable tous les jours, Et la confusion couvre mon visage,

16 när jag hör smädarens och lastarens tal, när jag ser fienden och den hämndgirige.

A la voix de celui qui m'insulte et m'outrage, Sous les regards de mon ennemi, De celui qui s'acharne à ma perte.

17 Allt detta har kommit över oss, och vi hava dock icke förgätit dig, ej heller svikit ditt förbund.

Tous ces malheurs nous sont arrivés. Cependant nous ne t'avions pas oublié. Nous n'avions pas violé ton alliance.

18 Våra hjärtan avföllo icke, och våra steg veko ej av ifrån din väg,

Notre coeur ne s'était pas détourné de toi; Nos pas ne s'étaient point écartés de ton sentier.

19 så att du därför har krossat oss i schakalers land och övertäckt oss med dödsskugga.

Et pourtant, tu nous as refoulés parmi les chacals; Tu nous as couverts de l'ombre de la mort.

20 Om vi hade förgätit vår Guds namn och uträckt våra händer till en främmande gud,

Si nous eussions oublié le nom de notre Dieu, Si nous eussions étendu nos mains vers un Dieu étranger,

21 månne icke Gud skulle hava utrannsakat det, han som känner hjärtats lönnligheter?

Dieu n'en serait-il pas informé, Lui qui connaît les secrets du coeur?

22 Nej, för din skull varda vi dödade hela dagen och bliva aktade såsom slaktfår.

Mais c'est à cause de toi Que nous sommes sans cesse livrés à la mort. Et traités comme des brebis destinées à la boucherie!

23 Vakna upp; varför sover du, Herre? Vakna, förkasta oss icke för alltid.

Réveille-toi! Pourquoi dors-tu, Seigneur? Lève-toi, ne nous rejette pas pour toujours!

24 Varför döljer du ditt ansikte och förgäter vårt lidande och trångmål?

Pourquoi caches-tu ta face? Pourquoi oublies-tu notre misère et notre détresse?

25 Se, vår själ är nedböjd i stoftet, vår kropp ligger nedtryckt till jorden.

Car notre âme est abattue dans la poussière; Notre corps reste attaché à la terre.

26 Stå upp till vår hjälp, och förlossa oss för din nåds skull.

Lève-toi, viens à notre aide, Et délivre-nous, à cause de ta bonté!