Psaltaren 44
1 För sångmästaren; av Koras söner; en sång. Gud, med våra öron hava vi hört, våra fäder hava förtäljt därom för oss: om den gärning du gjorde i deras dagar, i forntidens dagar.
Au chef des chantres. Par les fils de Coré. Maskîl. O Dieu! De nos oreilles nous l’avons entendue, nos pères nous l’ont racontée, l’œuvre que tu as accomplie de leurs jours, aux temps antiques.
2 Det var du som med din hand utrotade hedningarna, men planterade dem; du fördärvade andra folk, men dem lät du utbreda sig.
Toi, de ta main, tu as dépossédé des nations, et tu les as implantés, eux; tu as ruiné des peuplades, et eux, tu les as multipliés.
3 Ty icke med sitt svärd intogo de landet, och deras egen arm gav dem icke seger, utan din högra hand och din arm och ditt ansiktes ljus, ty du hade behag till dem.
Certes, ce n’est pas leur épée qui les a faits maîtres du pays, ni leur bras qui leur a donné la victoire: c’est ta droite, ton bras, la lumière de ta face; car tu les avais pris en affection.
4 Du, densamme, är min konung, o Gud; så tillsäg nu Jakob seger.
C’Est toi qui es mon roi, ô Dieu! Décrète les triomphes de Jacob.
5 Med din hjälp kunna vi stöta ned våra ovänner och i ditt namn förtrampa våra motståndare.
Grâce à toi nous enfonçons nos ennemis, avec l’aide de ton nom, nous écrasons nos agresseurs.
6 Ty icke på min båge förlitar jag mig, och mitt svärd kan icke giva mig seger;
Car je ne mets pas ma confiance en mon arc; ce n’est pas mon épée qui m’assure la victoire;
7 nej, du giver oss seger över våra ovänner, och dem som hata oss låter du komma på skam.
mais c’est toi qui nous fait triompher de nos ennemis, qui couvres de confusion ceux qui nous haïssent.
8 Gud lova vi alltid, och ditt namn prisa vi evinnerligen. (Sela)
En Dieu nous nous glorifions sans cesse, et à jamais nous célébrons ton nom. (Sélah)
9 Och dock har du nu förkastat oss och låtit oss varda till blygd, och du drager icke ut med våra härar.
Pourtant tu nous as rejetés et humiliés, et tu n’accompagnes plus nos armées.
10 Du låter oss vika tillbaka för ovånnen, och de som hata oss taga sig byte.
Tu nous fais reculer devant l’ennemi: ceux qui nous haïssent pillent à leur aise.
11 Du låter oss bliva uppätna såsom får, och bland hedningarna han du förstrött oss.
Tu nous livres comme des troupeaux dont on se nourrit, et nous éparpilles parmi les nations.
12 Du säljer ditt folk för ett ringa pris, stor är icke den vinst du har gjort därpå.
Tu vends ton peuple à vil prix; tu n’estimes pas bien haut sa valeur.
13 Du låter oss bliva till smälek för våra grannar, till spott och hån för dem som bo omkring oss.
Tu fais de nous un objet d’opprobre pour nos voisins, la risée et la moquerie de notre entourage.
14 Du gör oss till ett ordspråk bland hedningarna, du låter folken skaka huvudet åt oss.
Tu nous rends la fable des nations; nous excitons des hochements de tête parmi les peuples.
15 Hela dagen är min smälek inför mig, och blygsel höljer mitt ansikte,
Tout le temps, mon déshonneur est là, sous mes yeux, et mon visage se couvre de honte
16 när jag hör smädarens och lastarens tal, när jag ser fienden och den hämndgirige.
à la voix de l’insulteur et du détracteur, à la vue de l’ennemi, avide de vengeance.
17 Allt detta har kommit över oss, och vi hava dock icke förgätit dig, ej heller svikit ditt förbund.
Tout cela nous est advenu, sans que nous t’ayons oublié, sans que nous ayons trahi ton alliance.
18 Våra hjärtan avföllo icke, och våra steg veko ej av ifrån din väg,
Notre cœur n’a pas rétrogradé, ni nos pas n’ont dévié de ton chemin,
19 så att du därför har krossat oss i schakalers land och övertäckt oss med dödsskugga.
pour que tu dusses nous reléguer dans la région des monstres et nous recouvrir des ombres de la mort.
20 Om vi hade förgätit vår Guds namn och uträckt våra händer till en främmande gud,
Si nous avions oublié le nom de notre Dieu, étendu les mains vers un dieu étranger,
21 månne icke Gud skulle hava utrannsakat det, han som känner hjärtats lönnligheter?
est-ce que Dieu ne l’aurait pas constaté, puisqu’il connaît les secrets du cœur?
22 Nej, för din skull varda vi dödade hela dagen och bliva aktade såsom slaktfår.
Mais pour toi nous subissons chaque jour la mort; on nous considère comme des brebis destinées à la boucherie.
23 Vakna upp; varför sover du, Herre? Vakna, förkasta oss icke för alltid.
Réveille-toi donc! Pourquoi demeures-tu endormi, Seigneur? Sors de ton sommeil, ne nous délaisse pas à jamais.
24 Varför döljer du ditt ansikte och förgäter vårt lidande och trångmål?
Pourquoi dérobes-tu ta face, oublies-tu notre misère et notre oppression?
25 Se, vår själ är nedböjd i stoftet, vår kropp ligger nedtryckt till jorden.
Car notre âme est abaissée jusque dans la poussière, notre corps est couché de son long sur le sol.
26 Stå upp till vår hjälp, och förlossa oss för din nåds skull.
Lève-toi pour nous venir en aide, délivre-nous par un effet de ta bonté!
