Psaltaren 44

1 För sångmästaren; av Koras söner; en sång. Gud, med våra öron hava vi hört, våra fäder hava förtäljt därom för oss: om den gärning du gjorde i deras dagar, i forntidens dagar.

Au maître de chant. Des fils de Coré. Cantique. O Dieu, nous avons entendu de nos oreilles, nos pères nous ont raconté l’œuvre que tu as accomplie de leur temps, aux jours anciens.

2 Det var du som med din hand utrotade hedningarna, men planterade dem; du fördärvade andra folk, men dem lät du utbreda sig.

De ta main tu as chassé des nations pour les établir, tu as frappé des peuples pour les étendre.

3 Ty icke med sitt svärd intogo de landet, och deras egen arm gav dem icke seger, utan din högra hand och din arm och ditt ansiktes ljus, ty du hade behag till dem.

Car ce n’est pas avec leur épée qu’ils ont conquis le pays, ce n’est pas leur bras qui leur a donné la victoire; mais c’est ta droite, c’est ton bras, c’est la lumière de ta face, parce que tu les aimais.

4 Du, densamme, är min konung, o Gud; så tillsäg nu Jakob seger.

C’est toi qui es mon roi, ô Dieu: ordonne le salut de Jacob!

5 Med din hjälp kunna vi stöta ned våra ovänner och i ditt namn förtrampa våra motståndare.

Par toi nous renverserons nos ennemis, en ton nom nous écraserons nos adversaires.

6 Ty icke på min båge förlitar jag mig, och mitt svärd kan icke giva mig seger;

Car ce n’est pas en mon arc que j’ai confiance ce n’est pas mon épée qui me sauvera.

7 nej, du giver oss seger över våra ovänner, och dem som hata oss låter du komma på skam.

Mais c’est toi qui nous délivres de nos ennemis, et qui confonds ceux qui nous haïssent.

8 Gud lova vi alltid, och ditt namn prisa vi evinnerligen. (Sela)

En Dieu nous nous glorifions chaque jour, et nous célébrons ton nom à jamais. — Séla.

9 Och dock har du nu förkastat oss och låtit oss varda till blygd, och du drager icke ut med våra härar.

Cependant tu nous repousses et nous couvres de honte; tu ne sors plus avec nos armées.

10 Du låter oss vika tillbaka för ovånnen, och de som hata oss taga sig byte.

Tu nous fais reculer devant l’ennemi, et ceux qui nous haïssent nous dépouillent.

11 Du låter oss bliva uppätna såsom får, och bland hedningarna han du förstrött oss.

Tu nous livres comme des brebis destinées à la boucherie, tu nous disperses parmi les nations;

12 Du säljer ditt folk för ett ringa pris, stor är icke den vinst du har gjort därpå.

tu vends ton peuple à vil prix, tu ne l’estimes pas à une grande valeur.

13 Du låter oss bliva till smälek för våra grannar, till spott och hån för dem som bo omkring oss.

Tu fais de nous un objet d’opprobre pour nos voisins, de moquerie et de risée pour ceux qui nous entourent.

14 Du gör oss till ett ordspråk bland hedningarna, du låter folken skaka huvudet åt oss.

Tu nous rends la fable des nations, et un sujet de hochements de tête parmi les peuples.

15 Hela dagen är min smälek inför mig, och blygsel höljer mitt ansikte,

Ma honte est toujours devant mes yeux, et la confusion couvre mon visage,

16 när jag hör smädarens och lastarens tal, när jag ser fienden och den hämndgirige.

à la voix de celui qui m’insulte et m’outrage, à la vue de l’ennemi et de celui qui respire la vengeance.

17 Allt detta har kommit över oss, och vi hava dock icke förgätit dig, ej heller svikit ditt förbund.

Tout cela nous arrive sans que nous t’ayons oublié, sans que nous ayons été infidèles à ton alliance.

18 Våra hjärtan avföllo icke, och våra steg veko ej av ifrån din väg,

Notre cœur ne s’est pas détourné en arrière, nos pas ne se sont pas écartés de ton sentier,

19 så att du därför har krossat oss i schakalers land och övertäckt oss med dödsskugga.

pour que tu nous écrases dans la retraite des chacals, et que tu nous couvres de l’ombre de la mort.

20 Om vi hade förgätit vår Guds namn och uträckt våra händer till en främmande gud,

Si nous avions oublié le nom de notre Dieu, et tendu les mains vers un dieu étranger,

21 månne icke Gud skulle hava utrannsakat det, han som känner hjärtats lönnligheter?

Dieu ne l’aurait-il pas aperçu, lui qui connaît les secrets du cœur?

22 Nej, för din skull varda vi dödade hela dagen och bliva aktade såsom slaktfår.

Mais c’est à cause de toi qu’on nous égorge tous les jours, qu’on nous traite comme des brebis destinées à la boucherie.

23 Vakna upp; varför sover du, Herre? Vakna, förkasta oss icke för alltid.

Réveille-toi! Pourquoi dors-tu, Seigneur? Réveille-toi, et ne nous repousse pas à jamais!

24 Varför döljer du ditt ansikte och förgäter vårt lidande och trångmål?

Pourquoi caches-tu ta face, oublies-tu notre misère et notre oppression?

25 Se, vår själ är nedböjd i stoftet, vår kropp ligger nedtryckt till jorden.

Car notre âme est affaissée jusqu’à la poussière, notre corps est attaché à la terre.

26 Stå upp till vår hjälp, och förlossa oss för din nåds skull.

Lève-toi pour nous secourir, délivre-nous à cause de ta bonté!