Psaltaren 44
1 För sångmästaren; av Koras söner; en sång. Gud, med våra öron hava vi hört, våra fäder hava förtäljt därom för oss: om den gärning du gjorde i deras dagar, i forntidens dagar.
“For the leader of the music. A psalm of the sons of Korah.” O God! we have heard with our ears, Our fathers have told us, What deeds thou didst in their days, In the days of old.
2 Det var du som med din hand utrotade hedningarna, men planterade dem; du fördärvade andra folk, men dem lät du utbreda sig.
With thine own hand didst thou drive out the nations, And plant our fathers; Thou didst destroy the nations, And cause our fathers to flourish.
3 Ty icke med sitt svärd intogo de landet, och deras egen arm gav dem icke seger, utan din högra hand och din arm och ditt ansiktes ljus, ty du hade behag till dem.
For not by their own swords did they gain possession of the land, Nor did their own arms give them victory; But thy right hand, and thine arm, and the light of thy countenance; For thou didst favor them!
4 Du, densamme, är min konung, o Gud; så tillsäg nu Jakob seger.
Thou art my king, O God! O send deliverance to Jacob!
5 Med din hjälp kunna vi stöta ned våra ovänner och i ditt namn förtrampa våra motståndare.
Through thee we may cast down our enemies; Through thy name we may trample upon our adversaries!
6 Ty icke på min båge förlitar jag mig, och mitt svärd kan icke giva mig seger;
I trust not in my bow, Nor can my sword save me.
7 nej, du giver oss seger över våra ovänner, och dem som hata oss låter du komma på skam.
But it is thou only who savest us from our enemies, And puttest to shame those who hate us!
8 Gud lova vi alltid, och ditt namn prisa vi evinnerligen. (Sela)
In God will we glory continually; Yea, we will praise thy name for ever! (Pause)
9 Och dock har du nu förkastat oss och låtit oss varda till blygd, och du drager icke ut med våra härar.
Yet now thou hast cast us off, and put us to shame; Thou goest not forth with our armies.
10 Du låter oss vika tillbaka för ovånnen, och de som hata oss taga sig byte.
Thou makest us turn back from the enemy, And they who hate us make our goods their prey.
11 Du låter oss bliva uppätna såsom får, och bland hedningarna han du förstrött oss.
Thou makest us like sheep destined for food, And scatterest us among the nations.
12 Du säljer ditt folk för ett ringa pris, stor är icke den vinst du har gjort därpå.
Thou sellest thy people for nought, And increasest not thy wealth by their price.
13 Du låter oss bliva till smälek för våra grannar, till spott och hån för dem som bo omkring oss.
Thou makest us a reproach to our neighbors, A scorn and a derision to those who are around us.
14 Du gör oss till ett ordspråk bland hedningarna, du låter folken skaka huvudet åt oss.
Thou makest us a byword among the nations, And causest the people to shake their heads at us.
15 Hela dagen är min smälek inför mig, och blygsel höljer mitt ansikte,
My ignominy is continually before me, And shame covereth my face,
16 när jag hör smädarens och lastarens tal, när jag ser fienden och den hämndgirige.
On account of the voice of the scoffer and the reviler, And on account of the enemy and the avenger.
17 Allt detta har kommit över oss, och vi hava dock icke förgätit dig, ej heller svikit ditt förbund.
All this hath come upon us; Yet have we not forgotten thee, Nor have we been false to thy covenant.
18 Våra hjärtan avföllo icke, och våra steg veko ej av ifrån din väg,
Our hearts, have not wandered from thee, Nor have our feet gone out of thy path;
19 så att du därför har krossat oss i schakalers land och övertäckt oss med dödsskugga.
Though thou hast crushed us in a land of jackals, And covered us with thick darkness.
20 Om vi hade förgätit vår Guds namn och uträckt våra händer till en främmande gud,
If we had forgotten the name of our God, Or stretched forth our hands to a strange God,
21 månne icke Gud skulle hava utrannsakat det, han som känner hjärtats lönnligheter?
Surely God would search it out; For he knoweth the secrets of the heart.
22 Nej, för din skull varda vi dödade hela dagen och bliva aktade såsom slaktfår.
But for thy sake we are killed all the day; We are counted as sheep for the slaughter.
23 Vakna upp; varför sover du, Herre? Vakna, förkasta oss icke för alltid.
Awake! why sleepest thou, O Lord? Arise! cast us not off for ever!
24 Varför döljer du ditt ansikte och förgäter vårt lidande och trångmål?
Wherefore dost thou hide thy face, And forget our affliction and oppression?
25 Se, vår själ är nedböjd i stoftet, vår kropp ligger nedtryckt till jorden.
Our soul is bowed down to the dust; Our body cleaveth to the earth.
26 Stå upp till vår hjälp, och förlossa oss för din nåds skull.
Arise, O thou, our strength! And deliver us, for thy mercy's sake!
