Psaltaren 44
1 För sångmästaren; av Koras söner; en sång. Gud, med våra öron hava vi hört, våra fäder hava förtäljt därom för oss: om den gärning du gjorde i deras dagar, i forntidens dagar.
TO THE OVERSEER. AN INSTRUCTION OF THE SONS OF KORAH. O God, we have heard with our ears, Our fathers have recounted to us, The work You worked in their days, In the days of old.
2 Det var du som med din hand utrotade hedningarna, men planterade dem; du fördärvade andra folk, men dem lät du utbreda sig.
You, [with] Your hand, have dispossessed nations. And You plant them. You afflict peoples, and send them away.
3 Ty icke med sitt svärd intogo de landet, och deras egen arm gav dem icke seger, utan din högra hand och din arm och ditt ansiktes ljus, ty du hade behag till dem.
For they did not possess the land by their sword, And their arm did not give salvation to them, But Your right hand, and Your arm, And the light of Your countenance, Because You had accepted them.
4 Du, densamme, är min konung, o Gud; så tillsäg nu Jakob seger.
You [are] He, my King, O God, Command the deliverances of Jacob.
5 Med din hjälp kunna vi stöta ned våra ovänner och i ditt namn förtrampa våra motståndare.
By You we push our adversaries, By Your Name we tread down our withstanders,
6 Ty icke på min båge förlitar jag mig, och mitt svärd kan icke giva mig seger;
For I do not trust in my bow, And my sword does not save me.
7 nej, du giver oss seger över våra ovänner, och dem som hata oss låter du komma på skam.
For You have saved us from our adversaries, And You have put to shame those hating us.
8 Gud lova vi alltid, och ditt namn prisa vi evinnerligen. (Sela)
In God we have boasted all the day, And we thank Your Name for all time. (Selah)
9 Och dock har du nu förkastat oss och låtit oss varda till blygd, och du drager icke ut med våra härar.
In anger You have cast off and cause us to blush, And do not go forth with our hosts.
10 Du låter oss vika tillbaka för ovånnen, och de som hata oss taga sig byte.
You cause us to turn backward from an adversary, And those hating us, Have spoiled for themselves.
11 Du låter oss bliva uppätna såsom får, och bland hedningarna han du förstrött oss.
You make us food like sheep, And You have scattered us among nations.
12 Du säljer ditt folk för ett ringa pris, stor är icke den vinst du har gjort därpå.
You sell Your people—without wealth, And have not become great by their price.
13 Du låter oss bliva till smälek för våra grannar, till spott och hån för dem som bo omkring oss.
You make us a reproach to our neighbors, A scorn and a reproach to our surrounders.
14 Du gör oss till ett ordspråk bland hedningarna, du låter folken skaka huvudet åt oss.
You make us an allegory among nations, A shaking of the head among peoples.
15 Hela dagen är min smälek inför mig, och blygsel höljer mitt ansikte,
All the day my confusion [is] before me, And the shame of my face has covered me.
16 när jag hör smädarens och lastarens tal, när jag ser fienden och den hämndgirige.
Because of the voice of a reproacher and reviler, Because of an enemy and a self-avenger.
17 Allt detta har kommit över oss, och vi hava dock icke förgätit dig, ej heller svikit ditt förbund.
All this met us, and we did not forget You, Nor have we dealt falsely in Your covenant.
18 Våra hjärtan avföllo icke, och våra steg veko ej av ifrån din väg,
We do not turn our heart backward, Nor turn aside our step from Your path.
19 så att du därför har krossat oss i schakalers land och övertäckt oss med dödsskugga.
But You have struck us in a place of dragons, And cover us over with death-shade.
20 Om vi hade förgätit vår Guds namn och uträckt våra händer till en främmande gud,
If we have forgotten the Name of our God, And spread our hands to a strange God,
21 månne icke Gud skulle hava utrannsakat det, han som känner hjärtats lönnligheter?
Does God not search this out? For He knows the secrets of the heart.
22 Nej, för din skull varda vi dödade hela dagen och bliva aktade såsom slaktfår.
Surely, for Your sake we have been slain all the day, Reckoned as sheep of the slaughter.
23 Vakna upp; varför sover du, Herre? Vakna, förkasta oss icke för alltid.
Stir up—why do You sleep, O Lord? Awake, do not cast us off forever.
24 Varför döljer du ditt ansikte och förgäter vårt lidande och trångmål?
Why do You hide Your face? You forget our afflictions and our oppression,
25 Se, vår själ är nedböjd i stoftet, vår kropp ligger nedtryckt till jorden.
For our soul has bowed to the dust, Our belly has cleaved to the earth.
26 Stå upp till vår hjälp, och förlossa oss för din nåds skull.
Arise, a help to us, And ransom us for your kindness’ sake.
