Psaltaren 44
1 För sångmästaren; av Koras söner; en sång. Gud, med våra öron hava vi hört, våra fäder hava förtäljt därom för oss: om den gärning du gjorde i deras dagar, i forntidens dagar.
“To the chief musician, for the sons of Korach, a Maskil.” O God, with our ears have we heard, our fathers have told us, deeds which thou hadst done in their days, in times of old.
2 Det var du som med din hand utrotade hedningarna, men planterade dem; du fördärvade andra folk, men dem lät du utbreda sig.
Thou, with thy hand, didst indeed drive out nations, and plant them; thou didst ill-treat people, and cause them to spread out.
3 Ty icke med sitt svärd intogo de landet, och deras egen arm gav dem icke seger, utan din högra hand och din arm och ditt ansiktes ljus, ty du hade behag till dem.
For not by their sword did they obtain possession of the land, and their own arm brought them no victory; but thy right hand, and thy arm, and the light of thy countenance, because thou hadst given them thy favor.
4 Du, densamme, är min konung, o Gud; så tillsäg nu Jakob seger.
Thou art my King, O God: ordain salvation for Jacob.
5 Med din hjälp kunna vi stöta ned våra ovänner och i ditt namn förtrampa våra motståndare.
Through thee will we butt down our assailants: through thy name will we tread under foot our opponents.
6 Ty icke på min båge förlitar jag mig, och mitt svärd kan icke giva mig seger;
For not in my bow will I trust, and my sword shall not help me.
7 nej, du giver oss seger över våra ovänner, och dem som hata oss låter du komma på skam.
But thou helpest us against our assailants, and those that hate us thou puttest to shame.
8 Gud lova vi alltid, och ditt namn prisa vi evinnerligen. (Sela)
Of God we boast all the day, and to thy name will we give thanks for ever. (Selah)
9 Och dock har du nu förkastat oss och låtit oss varda till blygd, och du drager icke ut med våra härar.
But [now] thou hast cast off, and put us to the blush, and goest not forth with our armies.
10 Du låter oss vika tillbaka för ovånnen, och de som hata oss taga sig byte.
Thou causest us to turn back from before our assailant: and they who hate us take spoil for themselves.
11 Du låter oss bliva uppätna såsom får, och bland hedningarna han du förstrött oss.
Thou givest us up like sheep for food, and among the nations hast thou dispersed us.
12 Du säljer ditt folk för ett ringa pris, stor är icke den vinst du har gjort därpå.
Thou sellest thy people for no value, and acquirest no gain by their price.
13 Du låter oss bliva till smälek för våra grannar, till spott och hån för dem som bo omkring oss.
Thou renderest us a reproach to our neighbors, a scorn and a derision to those that are round about us.
14 Du gör oss till ett ordspråk bland hedningarna, du låter folken skaka huvudet åt oss.
Thou renderest us a by-word among the nations, a shaking of the head among the people.
15 Hela dagen är min smälek inför mig, och blygsel höljer mitt ansikte,
All the day is my disgrace before me, and the shame of my face covereth me;
16 när jag hör smädarens och lastarens tal, när jag ser fienden och den hämndgirige.
Because of the voice of him that reproacheth and blasphemeth; by reason of the enemy and him that seeketh vengeance.
17 Allt detta har kommit över oss, och vi hava dock icke förgätit dig, ej heller svikit ditt förbund.
All this is come over us, yet have we not forgotten thee; nor have we dealt falsely by thy covenant;
18 Våra hjärtan avföllo icke, och våra steg veko ej av ifrån din väg,
Our heart is not moved backward, nor hath our step turned aside from thy path:
19 så att du därför har krossat oss i schakalers land och övertäckt oss med dödsskugga.
Even when thou didst crush us in the abode of monsters, and cover us with the shadow of death.
20 Om vi hade förgätit vår Guds namn och uträckt våra händer till en främmande gud,
If we had forgotten the name of our God, or spread forth our hands to a strange God:
21 månne icke Gud skulle hava utrannsakat det, han som känner hjärtats lönnligheter?
Would not God search out this? for he knoweth the secrets of the heart.
22 Nej, för din skull varda vi dödade hela dagen och bliva aktade såsom slaktfår.
But for thy sake are we slain all the day; we are counted as flocks [destined] for slaughter.
23 Vakna upp; varför sover du, Herre? Vakna, förkasta oss icke för alltid.
Awake, wherefore wilt thou sleep, O Lord? arise, abandon us not for ever.
24 Varför döljer du ditt ansikte och förgäter vårt lidande och trångmål?
Wherefore wilt thou hide thy face, wilt thou forget our misery, and our oppression?
25 Se, vår själ är nedböjd i stoftet, vår kropp ligger nedtryckt till jorden.
For our soul is bowed down to the dust; our body cleaveth unto the earth.
26 Stå upp till vår hjälp, och förlossa oss för din nåds skull.
Arise unto our help, and redeem us for the sake of thy kindness.
