Psaltaren 44
1 För sångmästaren; av Koras söner; en sång. Gud, med våra öron hava vi hört, våra fäder hava förtäljt därom för oss: om den gärning du gjorde i deras dagar, i forntidens dagar.
To the chief music-maker. Of the sons of Korah Maschil. It has come to our ears, O God, our fathers have given us the story, of the works which you did in their days, in the old times,
2 Det var du som med din hand utrotade hedningarna, men planterade dem; du fördärvade andra folk, men dem lät du utbreda sig.
Uprooting the nations with your hand, and planting our fathers in their place; cutting down the nations, but increasing the growth of your people.
3 Ty icke med sitt svärd intogo de landet, och deras egen arm gav dem icke seger, utan din högra hand och din arm och ditt ansiktes ljus, ty du hade behag till dem.
For they did not make the land theirs by their swords, and it was not their arms which kept them safe; but your right hand, and your arm, and the light of your face, because you had pleasure in them.
4 Du, densamme, är min konung, o Gud; så tillsäg nu Jakob seger.
You are my King and my God; ordering salvation for Jacob.
5 Med din hjälp kunna vi stöta ned våra ovänner och i ditt namn förtrampa våra motståndare.
Through you will we overcome our haters; by your name will they be crushed under our feet who are violent against us.
6 Ty icke på min båge förlitar jag mig, och mitt svärd kan icke giva mig seger;
I will not put faith in my bow, my sword will not be my salvation.
7 nej, du giver oss seger över våra ovänner, och dem som hata oss låter du komma på skam.
But it is you who have been our saviour from those who were against us, and have put to shame those who had hate for us.
8 Gud lova vi alltid, och ditt namn prisa vi evinnerligen. (Sela)
Our pride is in God at all times, to his name we give praise for ever. (Selah)
9 Och dock har du nu förkastat oss och låtit oss varda till blygd, och du drager icke ut med våra härar.
But now you have sent us away from you, and put us to shame; you do not go out with our armies.
10 Du låter oss vika tillbaka för ovånnen, och de som hata oss taga sig byte.
Because of this we are turned back by the attacker: those who have hate for us take our goods for themselves.
11 Du låter oss bliva uppätna såsom får, och bland hedningarna han du förstrött oss.
You have made us like sheep which are taken for meat; we are put to flight among the nations.
12 Du säljer ditt folk för ett ringa pris, stor är icke den vinst du har gjort därpå.
You let your people go for nothing; your wealth is not increased by their price.
13 Du låter oss bliva till smälek för våra grannar, till spott och hån för dem som bo omkring oss.
You have made us to be looked down on by our neighbours, we are laughed at and shamed by those who are round about us.
14 Du gör oss till ett ordspråk bland hedningarna, du låter folken skaka huvudet åt oss.
Our name is a word of shame among the nations, a sign for the shaking of heads among the peoples.
15 Hela dagen är min smälek inför mig, och blygsel höljer mitt ansikte,
My downfall is ever before me, and I am covered with the shame of my face;
16 när jag hör smädarens och lastarens tal, när jag ser fienden och den hämndgirige.
Because of the voice of him who says sharp and bitter words; because of the hater and him who is the instrument of punishment.
17 Allt detta har kommit över oss, och vi hava dock icke förgätit dig, ej heller svikit ditt förbund.
All this has come on us, but still we have kept you in our memory; and we have not been false to your word.
18 Våra hjärtan avföllo icke, och våra steg veko ej av ifrån din väg,
Our hearts have not gone back, and our steps have not been turned out of your way;
19 så att du därför har krossat oss i schakalers land och övertäckt oss med dödsskugga.
Though you have let us be crushed in the place of jackals, though we are covered with darkest shade.
20 Om vi hade förgätit vår Guds namn och uträckt våra händer till en främmande gud,
If the name of our God has gone out of our minds, or if our hands have been stretched out to a strange god,
21 månne icke Gud skulle hava utrannsakat det, han som känner hjärtats lönnligheter?
Will not God make search for it? for he sees the secrets of the heart.
22 Nej, för din skull varda vi dödade hela dagen och bliva aktade såsom slaktfår.
Truly, because of you we are put to death every day; we are numbered like sheep for destruction.
23 Vakna upp; varför sover du, Herre? Vakna, förkasta oss icke för alltid.
Why are you sleeping, O Lord? awake! and come to our help, do not give us up for ever.
24 Varför döljer du ditt ansikte och förgäter vårt lidande och trångmål?
Why is your face covered, and why do you give no thought to our trouble and our cruel fate?
25 Se, vår själ är nedböjd i stoftet, vår kropp ligger nedtryckt till jorden.
For our souls are crushed down to the dust: our bodies are stretched out on the earth.
26 Stå upp till vår hjälp, och förlossa oss för din nåds skull.
Up! and come to our help, and give us salvation because of your mercy.
