Psaltaren 44

1 För sångmästaren; av Koras söner; en sång. Gud, med våra öron hava vi hört, våra fäder hava förtäljt därom för oss: om den gärning du gjorde i deras dagar, i forntidens dagar.

Til Sangmesteren. Af Koras Sønner. En Maskil.

2 Det var du som med din hand utrotade hedningarna, men planterade dem; du fördärvade andra folk, men dem lät du utbreda sig.

Gud, vi har hørt det med egne Ører, vore Fædre har fortalt os derom; du øved en Daad i deres Dage, i Fortids Dage med din Haand;

3 Ty icke med sitt svärd intogo de landet, och deras egen arm gav dem icke seger, utan din högra hand och din arm och ditt ansiktes ljus, ty du hade behag till dem.

Folk drev du bort, men plantede hine, Folkeslag knuste du, men dem lod du brede sig;

4 Du, densamme, är min konung, o Gud; så tillsäg nu Jakob seger.

thi de fik ej Landet i Eje med Sværdet, det var ej deres Arm, der gav dem Sejr, men det var din højre, din Arm og dit Ansigts Lys, thi du havde dem kær.

5 Med din hjälp kunna vi stöta ned våra ovänner och i ditt namn förtrampa våra motståndare.

Du, du er min Konge, min Gud, som sender Jakob Sejr.

6 Ty icke på min båge förlitar jag mig, och mitt svärd kan icke giva mig seger;

Ved dig nedstøder vi Fjenden, Modstanderne træder vi ned i dit Navn;

7 nej, du giver oss seger över våra ovänner, och dem som hata oss låter du komma på skam.

thi ej paa min Bue stoler jeg, mit Sværd kan ikke give mig Sejr;

8 Gud lova vi alltid, och ditt namn prisa vi evinnerligen. (Sela)

men du gav os Sejr over Fjenden, du lod vore Avindsmænd blive til Skamme.

9 Och dock har du nu förkastat oss och låtit oss varda till blygd, och du drager icke ut med våra härar.

Vi roser os altid af Gud, dit Navn vil vi love for evigt. (Sela)

10 Du låter oss vika tillbaka för ovånnen, och de som hata oss taga sig byte.

Dog har du forstødt os, gjort os til Spot, du drager ej med vore Hære;

11 Du låter oss bliva uppätna såsom får, och bland hedningarna han du förstrött oss.

du lader os vige for Fjenden, vore Avindsmænd tager sig Bytte;

12 Du säljer ditt folk för ett ringa pris, stor är icke den vinst du har gjort därpå.

du har givet os hen som Slagtekvæg, og strøet os ud mellem Folkene,

13 Du låter oss bliva till smälek för våra grannar, till spott och hån för dem som bo omkring oss.

dit Folk har du solgt til Spotpris, vandt ikke Rigdom ved Salget.

14 Du gör oss till ett ordspråk bland hedningarna, du låter folken skaka huvudet åt oss.

Til Haan for Naboer gør du os, til Spot og Spe for Grander,

15 Hela dagen är min smälek inför mig, och blygsel höljer mitt ansikte,

du gør os til Mundheld blandt Folkene, lader Folkeslagene ryste paa Hovedet ad os.

16 när jag hör smädarens och lastarens tal, när jag ser fienden och den hämndgirige.

Min Skændsel er mig altid i Tanke, og Skam bedækker mit Aasyn

17 Allt detta har kommit över oss, och vi hava dock icke förgätit dig, ej heller svikit ditt förbund.

for spottende, haanende Tale, for Fjendens og den hævngerriges Blikke.

18 Våra hjärtan avföllo icke, och våra steg veko ej av ifrån din väg,

Alt det kom over os, skønt vi glemte dig ikke, sveg ikke heller din Pagt!

19 så att du därför har krossat oss i schakalers land och övertäckt oss med dödsskugga.

Vort Hjerte veg ikke fra dig, vore Skridt forlod ej din Vej.

20 Om vi hade förgätit vår Guds namn och uträckt våra händer till en främmande gud,

Dog knuste du os, hvor Sjakalerne bor, og indhylled os i Mørke.

21 månne icke Gud skulle hava utrannsakat det, han som känner hjärtats lönnligheter?

Havde vi glemt vor Guds Navn, bredt Hænderne ud mod en fremmed Gud,

22 Nej, för din skull varda vi dödade hela dagen och bliva aktade såsom slaktfår.

vilde Gud ej opspore det? Han kender jo Hjerternes Løndom —

23 Vakna upp; varför sover du, Herre? Vakna, förkasta oss icke för alltid.

nej, for din Skyld dræbes vi Dagen lang og regnes som Slagtekvæg!

24 Varför döljer du ditt ansikte och förgäter vårt lidande och trångmål?

Vaagn op, hvi sover du, Herre? Bliv vaagen, forstød ej for stedse!

25 Se, vår själ är nedböjd i stoftet, vår kropp ligger nedtryckt till jorden.

Hvorfor vil du skjule dit Aasyn, glemme vor Nød og Trængsel?

26 Stå upp till vår hjälp, och förlossa oss för din nåds skull.

Thi vor Sjæl ligger bøjet i Støvet, vort Legeme klæber ved Jorden. Staa op og kom os til Hjælp, forløs os for din Miskundheds Skyld!