Psaltaren 44

1 För sångmästaren; av Koras söner; en sång. Gud, med våra öron hava vi hört, våra fäder hava förtäljt därom för oss: om den gärning du gjorde i deras dagar, i forntidens dagar.

Zborovođi. Sinova Korahovih. Poučna pjesma. Bože, ušima svojim slušasmo, očevi nam pripovijedahu naši, o djelu koje si izveo u danima njihovim - u danima davnim.

2 Det var du som med din hand utrotade hedningarna, men planterade dem; du fördärvade andra folk, men dem lät du utbreda sig.

Rukom si svojom izagnao pogane, a njih posadio, iskorijenio narode, a njih raširio.

3 Ty icke med sitt svärd intogo de landet, och deras egen arm gav dem icke seger, utan din högra hand och din arm och ditt ansiktes ljus, ty du hade behag till dem.

Mačem svojim oni zemlju ne zauzeše niti im mišica njihova donese pobjedu, već desnica tvoja i tvoja mišica i lice tvoje milosno jer si ih ljubio.

4 Du, densamme, är min konung, o Gud; så tillsäg nu Jakob seger.

Ti, o moj Kralju i Bože moj, ti si dao pobjede Jakovu.

5 Med din hjälp kunna vi stöta ned våra ovänner och i ditt namn förtrampa våra motståndare.

Po tebi dušmane svoje odbismo, u tvome imenu zgazismo one koji se na nas digoše.

6 Ty icke på min båge förlitar jag mig, och mitt svärd kan icke giva mig seger;

U svoj se luk nisam pouzdavao, nit' me mač moj spasavao.

7 nej, du giver oss seger över våra ovänner, och dem som hata oss låter du komma på skam.

Nego ti, ti si nas spasio od dušmana, ti si postidio one koji nas mrze.

8 Gud lova vi alltid, och ditt namn prisa vi evinnerligen. (Sela)

Dičili smo se Bogom u svako doba i tvoje ime slavili svagda.

9 Och dock har du nu förkastat oss och låtit oss varda till blygd, och du drager icke ut med våra härar.

A sad si nas odbacio i posramio nas i više ne izlaziš, Bože, sa četama našim.

10 Du låter oss vika tillbaka för ovånnen, och de som hata oss taga sig byte.

Pustio si da pred dušmanima uzmaknemo, i opljačkaše nas mrzitelji naši.

11 Du låter oss bliva uppätna såsom får, och bland hedningarna han du förstrött oss.

Dao si nas k'o ovce na klanje i rasuo nas među neznabošce.

12 Du säljer ditt folk för ett ringa pris, stor är icke den vinst du har gjort därpå.

U bescjenje si puk svoj prodao i obogatio se nisi prodajom.

13 Du låter oss bliva till smälek för våra grannar, till spott och hån för dem som bo omkring oss.

Učinio si nas ruglom susjedima našim, na podsmijeh i igračku onima oko nas.

14 Du gör oss till ett ordspråk bland hedningarna, du låter folken skaka huvudet åt oss.

Na porugu smo neznabošcima, narodi kimaju glavom nad nama.

15 Hela dagen är min smälek inför mig, och blygsel höljer mitt ansikte,

Svagda mi je sramota moja pred očima i stid mi lice pokriva

16 när jag hör smädarens och lastarens tal, när jag ser fienden och den hämndgirige.

zbog pogrdne graje podrugljivaca, zbog osvetljiva dušmanina.

17 Allt detta har kommit över oss, och vi hava dock icke förgätit dig, ej heller svikit ditt förbund.

Sve nas to snađe iako te nismo zaboravili niti povrijedili Saveza tvoga,

18 Våra hjärtan avföllo icke, och våra steg veko ej av ifrån din väg,

niti nam se srce odmetnulo od tebe, niti nam je noga s tvoje skrenula staze,

19 så att du därför har krossat oss i schakalers land och övertäckt oss med dödsskugga.

kad si nas smrvio u boravištu šakalskom i smrtnim nas zavio mrakom.

20 Om vi hade förgätit vår Guds namn och uträckt våra händer till en främmande gud,

Da smo i zaboravili ime Boga našega, da smo ruke k tuđem bogu podigli:

21 månne icke Gud skulle hava utrannsakat det, han som känner hjärtats lönnligheter?

zar Bog toga ne bi saznao? TÓa on poznaje tajne srdaca!

22 Nej, för din skull varda vi dödade hela dagen och bliva aktade såsom slaktfår.

Ali zbog tebe ubijaju nas dan za danom, i mi smo im k'o ovce za klanje.

23 Vakna upp; varför sover du, Herre? Vakna, förkasta oss icke för alltid.

Preni se! Što spavaš, Gospode? Probudi se! Ne odbacuj nas dovijeka!

24 Varför döljer du ditt ansikte och förgäter vårt lidande och trångmål?

Zašto lice svoje sakrivaš, zaboravljaš bijedu i nevolju našu?

25 Se, vår själ är nedböjd i stoftet, vår kropp ligger nedtryckt till jorden.

Jer duša nam se u prah raspala, trbuh nam se uza zemlju prilijepio.

26 Stå upp till vår hjälp, och förlossa oss för din nåds skull.

Ustani, u pomoć nam priteci, izbavi nas radi ljubavi svoje!