Psaltaren 42
1 För sångmästaren; en sång av Koras söner. Såsom hjorten trängtar till vattenbäckar, så trängtar min själ efter dig, o Gud.
Sakhi sitwi chimset ngaichat dangchah bangin, kahin ngaicha e O Pathen.
2 Min själ törstar efter Gud, efter den levande Guden. När skall jag få träda fram inför Guds ansikte?
Hingjing Pathen chu dangchah in kalha ngai e. Itih tahle kache a a-anga kachibai theiding ham?
3 Mina tårar äro min spis både dag och natt, ty ständigt säger man till mig: "Var är nu din Gud?"
Sunle jan in lonlhi bou ann in kanei tai, kagal miten phattin in ei enghouvun “Na Pathen hoiya umham atiuve”?
4 Men jag vill utgjuta inom mig min själ och hava i minne huru jag gick med hopen upp till Guds hus, under fröjderop och tacksägelse, i högtidsskaran.
Kalung thim analheh ji e thil umdan hochu kageldoh ji teng: Pathen houin a Mihonpi chutoh kilhon a, tanggol a Pathen inlam jon a kitol a thangvah la kisa a mihonpin golvah kibolji hochu!
5 Varför är du så bedrövad, min själ, och så orolig i mig? Hoppas på Gud; ty jag skall åter få tacka honom för frälsning genom honom.
Ibol a kei lunglha dah kahim? Ibol a kalung hibanga hesoh a ham? Keiman Pathen a kinepna giltah kanei in! Ken ama kathang vah kit ding ahi ka huhhing pu ka Pathen.
6 Min Gud, bedrövad är min själ i mig; därför tänker jag på dig i Jordans land och på Hermons höjder, på Misars berg.
Tun keima kalung alhadah lheh jengtai, hinlah Jordan hung kondoh na, Hermon molsanga lang hijong le kahin gel doh jing ding nahi.
7 Djup ropar till djup, vid dånet av dina vattenfall; alla dina svallande böljor gå fram över mig.
Nang man twipibang nakinon a naki ho twikhanglen gin chu kajai, nangma tkuipi kidilleh twipi kitol chun eihin lonvuh in ahi.
8 Om dagen må HERREN beskära sin nåd, och om natten vill jag sjunga till hans ära och bedja till mitt livs Gud.
Ahinlah niseh in Pakaiyin angailutna longlou chun eiphung vuh jingin, chuleh janseh leh ama vahchoila kasajin hinkho eipe a Pakai komma chun kataojin ahi.
9 Jag vill säga till Gud, min klippa: "Varför har du förgätit mig, varför måste jag gå sörjande, trängd av fiender?"
O Pakai ksongpi keima kakapme, ipi dinga neisuhmil hitam? Ipi dinga kadougal te bol hesoh jeh a lunggima kavale jingding ham?
10 Det är såsom krossade man benen i min kropp, när mina ovänner smäda mig, när de beständigt säga till mig: "Var är nu din Gud?"
Eihou setnao hin kagep lhatan ahi, “Na Pathen hoiya umham,” tin eidong jingun ahi.
11 Varför är du så bedrövad, min själ, och varför så orolig i mig? Hoppas på Gud; ty jag skall åter få tacka honom, min frälsning och min Gud.
Ipi dinga keima hiti lungkham kahin, epidinga hiti lungboi kahim? Keiman Pathennah kakinepna koijing ting chuleh eihuhhing paleh kaPathen chu avellin thangvah kit inge.
