Psaltaren 42
1 För sångmästaren; en sång av Koras söner. Såsom hjorten trängtar till vattenbäckar, så trängtar min själ efter dig, o Gud.
Saksuk ing sihtui ang ngai amyihna, Aw Khawsa, kang myihla ing nang ning ngai soeih hy.
2 Min själ törstar efter Gud, efter den levande Guden. När skall jag få träda fram inför Guds ansikte?
Ka hqingnaak ing Khawsa, ak hqing Khawsa ce tui na ngaih hy. Ityk awh nu ka ceh nawh Khawsa ing ka ning hqum lah voei?
3 Mina tårar äro min spis både dag och natt, ty ständigt säger man till mig: "Var är nu din Gud?"
Khawmthan khawdai mikphli tui ve buh na ai nyng saw, thlangkhqi ing khawnghi zung awh, “Na Khawsa hana a awm? ni tina uhy.
4 Men jag vill utgjuta inom mig min själ och hava i minne huru jag gick med hopen upp till Guds hus, under fröjderop och tacksägelse, i högtidsskaran.
Khawty khaw ning awh thlangkqeng ing Khawsa im na ceh buk buk doena khy ang kqang ing awmhly zeelnaak awi ak kqawn khqi ce kak poek awh, ka hqingnaak ve khuikha hy.
5 Varför är du så bedrövad, min själ, och så orolig i mig? Hoppas på Gud; ty jag skall åter få tacka honom för frälsning genom honom.
Aw ka hqingnaak kawtih nang ngam khak vik hy voei? Ikawtih kak kaw khuiawh ngaihang tum na a awm? Bawipa awh ngaih-unaak ce ta lah, ka hulkung ingkaw ka Khawsa ce kyihcah hyn ngai kawng.
6 Min Gud, bedrövad är min själ i mig; därför tänker jag på dig i Jordans land och på Hermons höjder, på Misars berg.
Kak kawk khuiawh ka hqingnaak ve ang ngam khak hawh dawngawh; Jordan qam, Herman tlang sang. Mizar mawl awhkawng namah ce ni sim loet kawng.
7 Djup ropar till djup, vid dånet av dina vattenfall; alla dina svallande böljor gå fram över mig.
Chawihawng tuih awi awh tuihdung ingkaw tuihdung ce khy qu nih nawh na tuiphu ingkaw tui sambakkhqi ing ni liu mylh hy.
8 Om dagen må HERREN beskära sin nåd, och om natten vill jag sjunga till hans ära och bedja till mitt livs Gud.
Khawkdai awh Bawipa ing a lungnaak ce hlat law nawh, khawmthan awh a laa ce ka venawh awm sak hy. Ka hqingnaak Khawsa venawh kak cykcahnaak ce awm hy.
9 Jag vill säga till Gud, min klippa: "Varför har du förgätit mig, varför måste jag gå sörjande, trängd av fiender?"
Lungnu ka Khawsa venawh, “Ikawtih na nim hilh hyt vik? Ikawtih ka qaal ing ani penelt qap awh kawboet ing ko doena kang pla khing kaw?” tina nyng.
10 Det är såsom krossade man benen i min kropp, när mina ovänner smäda mig, när de beständigt säga till mig: "Var är nu din Gud?"
Ka qaalkhqi zakdam kawi awi awh ka quhkhqi awm thih pit dyna khuikha hy; myngawi, “Hana na Khawsa a awm?” ni tina uhy.
11 Varför är du så bedrövad, min själ, och varför så orolig i mig? Hoppas på Gud; ty jag skall åter få tacka honom, min frälsning och min Gud.
Aw ka hqingnaak, kawtih nang ngam khak vik? Khawtih kak kawk khuiawh ngaihang tum na na awm? Bawipa awh ngaih-unaak ce ta lah, anih taw kam kyihcah hly dawngawh, ka hulkung ingkaw ka Khawsa ce.
