Psaltaren 4
1 För sångmästaren, med strängaspel; en psalm av David. När jag ropar, så svara mig, du min rättfärdighets Gud, du som i trångmål skaffar mig rum; var mig nådig och hör min bön.
Ki he Takimuʻa ʻi he Nekina, ko e Saame ʻa Tevita. ʻO kau ka kole, fanongo mai kiate au, ʻE ʻOtua ʻo ʻeku māʻoniʻoni: naʻa ke halahalaʻi au mei he mamahi; ke ke ʻaloʻofa mai kiate au, pea fanongo ki heʻeku lotu.
2 I herrar, huru länge skall min ära vara vänd i smälek, huru länge skolen I älska fåfänglighet och fara efter lögn? (Sela)
ʻAe ngaahi foha ʻoe tangata, ʻe ngata ʻafē hoʻomou liliu hoku nāunau ko e meʻa fakamā? ʻe ngata ʻafē hoʻomou ʻofa ki he meʻa vaʻinga pe, ʻo kumi ki he loi? (Sila)
3 Besinnen dock att HERREN har utvalt åt sig den fromme; HERREN hör, när jag ropar till honom.
Ka mou ʻilo kuo vaheʻi ʻe Sihova maʻana ʻaia ʻoku angalelei: ʻe fanongo ʻe Sihova ʻo kau ka kole kiate ia.
4 Vredgens, men synden icke; eftersinnen i edra hjärtan, på edra läger, och varen stilla. (Sela)
Mou manavahē, pea ʻoua naʻa fai angahala: fakakaukau mo homou loto ʻi homou mohenga, pea mou fakalongo pe. (Sila)
5 Offren rätta offer, och förtrösten på HERREN.
Feilaulau ʻaki ʻae ngaahi feilaulau māʻoniʻoni, pea mou falala kia Sihova.
6 Många säga: "Vem skall låta oss se det gott är?" Upplyft du över oss ditt ansiktes ljus, o HERRE.
ʻOku pehē ʻe he tokolahi, “Ko hai te ne fakahā ha lelei kiate kitautolu?” ʻE Sihova, ke ke hiki hake kiate kimautolu ʻae maama ʻo ho fofonga.
7 Du giver mig glädje i hjärtat, större än andras, när de få säd och vin i myckenhet.
Kuo ke ʻai ki hoku loto ʻae fiefia lahi hake ʻi he fiefia ʻi he kuonga naʻe tupu ʻo lahi ai ʻenau uite mo e uaine.
8 I frid vill jag lägga mig ned, och i frid skall jag somna in, ty du, HERRE, låter mig bo avskild och i trygghet.
Te u tokoto hifo ʻi he fiemālie, ʻo mohe: he ko koe pē, ʻE Sihova, ʻoku ke pule ke u nofo lelei.
