Psaltaren 39

1 För sångmästaren, till Jedutun; en psalm av David. Jag sade: "Jag vill akta på vad jag gör, så att jag icke syndar med min tunga; jag vill akta på att tygla min mun, så länge den ogudaktige är för mina ögon."

Ki he Takimuʻa ko Situtuni, ko e Saame ʻa Tevita. Naʻa ku pehē, “Te u vakai ki hoku ngaahi hala, telia naʻaku angahala ʻi hoku ʻelelo: te u ʻai ʻae noʻo ki hoku ngutu, ʻi he kei ʻi hoku ʻao ʻae angakovi.”

2 Jag blev stum och tyst, jag teg i min sorg; man jag upprördes av smärta.

Naʻaku noa, ʻi he fakalongo pē, naʻaku taʻofi au mei he lea, ʻio, mei he lelei; pea naʻe tupu ai ʻeku mamahi.

3 Mitt hjärta blev brinnande i mitt bröst: när jag begrundade, upptändes en eld i mig; jag talade med min tunga.

Naʻe vela hoku loto ʻiate au, pea lolotonga ʻeku fifili naʻe vela ʻae afi: pea u toki lea ʻaki hoku ʻelelo,

4 HERRE, lär mig betänka att jag måste få en ände, och vad som är mina dagars mått, så att jag förstår huru förgänglig jag är.

“ʻE Sihova, ke ke fakaʻilo kiate au hoku ngataʻanga, mo hono fuofua ʻo hoku ngaahi ʻaho, pe ko e hā ia; koeʻuhi ke u ʻilo ki hono lahi ʻo ʻeku vaivai.”

5 Se, såsom en handsbredd har du gjort mina dagars mått, och min livslängd är såsom intet inför dig; fåfänglighet allenast äro alla människor, huru säkra de än stå. (Sela)

Vakai, kuo ke ngaohi hoku ngaahi ʻaho ke tatau mo e ʻaofinima pe taha; pea ko ʻeku moʻui ʻoku hangē ko e meʻa noa pē ʻi ho ʻao: ko e moʻoni ko e tangata kotoa pē ʻi heʻene tuʻumaʻu ko e mātuʻaki vaʻinga ia. (Sila)

6 Såsom en drömbild allenast gå de fram, fåfänglighet allenast är deras ävlan; de samla tillhopa och veta icke vem som skall få det.

Ko e moʻoni ʻoku ʻalu ʻae tangata kotoa pē ʻi he ʻata loi: ko e moʻoni kuo nau mamahi taʻeʻaonga: ʻoku ne tānaki ʻae koloa, pea ʻoku ʻikai te ne ʻilo pe ko hai te ne maʻu ia.

7 Och nu, vad förbidar jag, Herre? Till dig står mitt hopp.

Pea ko eni, “ʻE Sihova, ko e hā ʻoku ou tatali ai? ʻOku ʻiate koe pē ʻeku ʻamanaki lelei.

8 Befria mig från alla mina överträdelser, låt mig icke bliva till smälek för dåren.

Fakamoʻui au mei heʻeku ngaahi talangataʻa kotoa pē: ʻoua naʻa ke ngaohi au ko e manukiʻanga ʻoe vale.”

9 Jag tiger och upplåter icke min mun; ty det är du som har gjort det.

Naʻaku noa, naʻe ʻikai te u mafaʻa hoku ngutu; koeʻuhi ko koe naʻa ke fai ia.

10 Vänd av ifrån mig din plåga; för din hands aga försmäktar jag.

Toʻo atu hoʻo tā ʻiate au: kuo u ʻauha ʻi he tā ʻaho nima.

11 Om du tuktar någon med näpst för missgärning, så är det ute med hans härlighet, såsom när mal krossas. Fåfänglighet allenast äro alla människor. (Sela)

‌ʻOka ke ka tautea ʻae tangata ʻaki ʻae tākitala ʻi heʻene hia, ʻoku ke pule ke mole atu hono lelei ʻo hangē ko e ane: ko e moʻoni ko e vaʻinga ʻae tangata kotoa pē. (Sila)

12 Hör min bön, o HERRE, och lyssna till mitt rop, tig icke vid mina tårar; ty jag är en främling i ditt hägn, en gäst såsom alla mina fäder.

Fanongo mai ki heʻeku lotu, ʻE Sihova, mo ke fakafanongo ki heʻeku tangi; ʻoua naʻa ke fakalongo pē ʻi hoku ngaahi loʻimata: he ko e muli au ʻi ho ʻao, mo e ʻāunofo, ʻo hangē ko ʻeku ngaahi tamai kotoa pē.

13 Vänd ifrån mig din blick, så att jag får vederkvickas, innan jag går hädan och icke mer är till.

Tuku siʻi ai pe au, koeʻuhi ke u toe maʻu ʻeku mālohi, ʻi he teʻeki ai te u ʻalu ʻi heni, pea te u ʻikai leva.