Psaltaren 39
1 För sångmästaren, till Jedutun; en psalm av David. Jag sade: "Jag vill akta på vad jag gör, så att jag icke syndar med min tunga; jag vill akta på att tygla min mun, så länge den ogudaktige är för mina ögon."
In finem, ipsi Idithun, Canticum David. Dixi: Custodiam vias meas: ut non delinquam in lingua mea. Posui ori meo custodiam, cum consisteret peccator adversum me.
2 Jag blev stum och tyst, jag teg i min sorg; man jag upprördes av smärta.
Obmutui, et humiliatus sum, et silui a bonis: et dolor meus renovatus est.
3 Mitt hjärta blev brinnande i mitt bröst: när jag begrundade, upptändes en eld i mig; jag talade med min tunga.
Concaluit cor meum intra me: et in meditatione mea exardescet ignis.
4 HERRE, lär mig betänka att jag måste få en ände, och vad som är mina dagars mått, så att jag förstår huru förgänglig jag är.
Locutus sum in lingua mea: Notum fac mihi Domine finem meum. Et numerum dierum meorum quis est: ut sciam quid desit mihi.
5 Se, såsom en handsbredd har du gjort mina dagars mått, och min livslängd är såsom intet inför dig; fåfänglighet allenast äro alla människor, huru säkra de än stå. (Sela)
Ecce mensurabiles posuisti dies meos: et substantia mea tamquam nihilum ante te. Verumtamen universa vanitas, omnis homo vivens.
6 Såsom en drömbild allenast gå de fram, fåfänglighet allenast är deras ävlan; de samla tillhopa och veta icke vem som skall få det.
Verumtamen in imagine pertransit homo: sed et frustra conturbatur. Thesaurizat: et ignorat cui congregabit ea.
7 Och nu, vad förbidar jag, Herre? Till dig står mitt hopp.
Et nunc quæ est expectatio mea? nonne Dominus? et substantia mea apud te est.
8 Befria mig från alla mina överträdelser, låt mig icke bliva till smälek för dåren.
Ab omnibus iniquitatibus meis erue me: opprobrium insipienti dedisti me.
9 Jag tiger och upplåter icke min mun; ty det är du som har gjort det.
Obmutui, et non aperui os meum, quoniam tu fecisti:
10 Vänd av ifrån mig din plåga; för din hands aga försmäktar jag.
amove a me plagas tuas.
11 Om du tuktar någon med näpst för missgärning, så är det ute med hans härlighet, såsom när mal krossas. Fåfänglighet allenast äro alla människor. (Sela)
A fortitudine manus tuæ ego defeci in increpationibus: propter iniquitatem corripuisti hominem. Et tabescere fecisti sicut araneam animam eius: verumtamen vane conturbatur omnis homo.
12 Hör min bön, o HERRE, och lyssna till mitt rop, tig icke vid mina tårar; ty jag är en främling i ditt hägn, en gäst såsom alla mina fäder.
Exaudi orationem meam Domine, et deprecationem meam: auribus percipe lacrimas meas. Ne sileas: quoniam advena ego sum apud te, et peregrinus, sicut omnes patres mei.
13 Vänd ifrån mig din blick, så att jag får vederkvickas, innan jag går hädan och icke mer är till.
Remitte mihi, ut refrigerer priusquam abeam, et amplius non ero.
