Psaltaren 39
1 För sångmästaren, till Jedutun; en psalm av David. Jag sade: "Jag vill akta på vad jag gör, så att jag icke syndar med min tunga; jag vill akta på att tygla min mun, så länge den ogudaktige är för mina ögon."
For the leader; for Jeduthun. A psalm of David. I vowed to watch my words, and sin not with my tongue, but to put on my mouth a muzzle, while the wicked were in my presence.
2 Jag blev stum och tyst, jag teg i min sorg; man jag upprördes av smärta.
I was silent and dumb, speechless: but my pain was stirred up.
3 Mitt hjärta blev brinnande i mitt bröst: när jag begrundade, upptändes en eld i mig; jag talade med min tunga.
My heart grew hot within me; as I mused, the fire was kindled, till at last the words came to my tongue.
4 HERRE, lär mig betänka att jag måste få en ände, och vad som är mina dagars mått, så att jag förstår huru förgänglig jag är.
‘Teach me, O Lord, my end, and the sum of my days what it is. Let me know how transient I am.
5 Se, såsom en handsbredd har du gjort mina dagars mått, och min livslängd är såsom intet inför dig; fåfänglighet allenast äro alla människor, huru säkra de än stå. (Sela)
See! My days you have made but a span, and my life is as nothing before you. It is but as a breath that everyone stands: (Selah)
6 Såsom en drömbild allenast gå de fram, fåfänglighet allenast är deras ävlan; de samla tillhopa och veta icke vem som skall få det.
it is but in mere semblance we walk to and fro, and all our noise is for nothing. We heap up, and know not who will gather.’
7 Och nu, vad förbidar jag, Herre? Till dig står mitt hopp.
And now, what wait I for, Lord? My hope is in you.
8 Befria mig från alla mina överträdelser, låt mig icke bliva till smälek för dåren.
From all my transgressions deliver me; make me not the scorn of the fool.
9 Jag tiger och upplåter icke min mun; ty det är du som har gjort det.
I am dumb, never opening my mouth, for this is your own doing.
10 Vänd av ifrån mig din plåga; för din hands aga försmäktar jag.
Remove your stroke from off me: by the might of your hand I am spent.
11 Om du tuktar någon med näpst för missgärning, så är det ute med hans härlighet, såsom när mal krossas. Fåfänglighet allenast äro alla människor. (Sela)
When you rebuke someone to punish their sins, you consume, like a moth, what they treasures. Everyone is only a breath. (Selah)
12 Hör min bön, o HERRE, och lyssna till mitt rop, tig icke vid mina tårar; ty jag är en främling i ditt hägn, en gäst såsom alla mina fäder.
Hear my prayer, O Lord; attend to my cry for help. Hold not your peace at my tears. For I am but a guest of yours, a stranger visiting, like all my ancestors.
13 Vänd ifrån mig din blick, så att jag får vederkvickas, innan jag går hädan och icke mer är till.
Look away from me, let me smile again, before I die and am gone.
