Psaltaren 39
1 För sångmästaren, till Jedutun; en psalm av David. Jag sade: "Jag vill akta på vad jag gör, så att jag icke syndar med min tunga; jag vill akta på att tygla min mun, så länge den ogudaktige är för mina ögon."
“A psalm of David. For the leader of the music of the Jeduthunites.” I said, I will take heed to my ways, That I may not sin with my tongue; I will keep my mouth with a bridle, While the wicked is before me.
2 Jag blev stum och tyst, jag teg i min sorg; man jag upprördes av smärta.
I was dumb with silence; I spake not even what was good; But my pain was increased.
3 Mitt hjärta blev brinnande i mitt bröst: när jag begrundade, upptändes en eld i mig; jag talade med min tunga.
My heart was hot within me; In my anguish the fire burst forth, And I spake with my tongue:
4 HERRE, lär mig betänka att jag måste få en ände, och vad som är mina dagars mått, så att jag förstår huru förgänglig jag är.
LORD, make me to know mine end, And the number of my days, That I may know how frail I am!
5 Se, såsom en handsbredd har du gjort mina dagars mått, och min livslängd är såsom intet inför dig; fåfänglighet allenast äro alla människor, huru säkra de än stå. (Sela)
Behold, thou hast made my days as a hand-breadth, And my life is as nothing before thee; Yea, every man in his firmest state is altogether vanity. (Pause)
6 Såsom en drömbild allenast gå de fram, fåfänglighet allenast är deras ävlan; de samla tillhopa och veta icke vem som skall få det.
Surely every man walketh in a vain show; Surely he disquieteth himself in vain; He heapeth up riches, and knoweth not who shall gather them.
7 Och nu, vad förbidar jag, Herre? Till dig står mitt hopp.
What, then, O Lord! is my hope? My hope is in thee!
8 Befria mig från alla mina överträdelser, låt mig icke bliva till smälek för dåren.
Deliver me from all my transgressions; Let me not be the reproach of scoffers!
9 Jag tiger och upplåter icke min mun; ty det är du som har gjort det.
Yet I am dumb; I open not my mouth; For thou hast done it!
10 Vänd av ifrån mig din plåga; för din hands aga försmäktar jag.
But remove from me thine infliction; For I am perishing by the blow of thine hand.
11 Om du tuktar någon med näpst för missgärning, så är det ute med hans härlighet, såsom när mal krossas. Fåfänglighet allenast äro alla människor. (Sela)
When thou with rebukes dost chasten man for iniquity, Thou causest his glory to waste away like a moth! Surely every man is vanity.
12 Hör min bön, o HERRE, och lyssna till mitt rop, tig icke vid mina tårar; ty jag är en främling i ditt hägn, en gäst såsom alla mina fäder.
Hear my prayer, O LORD! Give ear to my cry; Be not silent at my tears! For I am but a stranger with thee, A sojourner, as all my fathers were.
13 Vänd ifrån mig din blick, så att jag får vederkvickas, innan jag går hädan och icke mer är till.
O spare me, that I may recover strength, Before I go away, and be no more!
