Psaltaren 39
1 För sångmästaren, till Jedutun; en psalm av David. Jag sade: "Jag vill akta på vad jag gör, så att jag icke syndar med min tunga; jag vill akta på att tygla min mun, så länge den ogudaktige är för mina ögon."
For the Leader, for Jeduthun. A Psalm of David. I said: 'I will take heed to my ways, that I sin not with my tongue; I will keep a curb upon my mouth, while the wicked is before me.'
2 Jag blev stum och tyst, jag teg i min sorg; man jag upprördes av smärta.
I was dumb with silence; I held my peace, had no comfort; and my pain was held in check.
3 Mitt hjärta blev brinnande i mitt bröst: när jag begrundade, upptändes en eld i mig; jag talade med min tunga.
My heart waxed hot within me; while I was musing, the fire kindled; then spoke I with my tongue:
4 HERRE, lär mig betänka att jag måste få en ände, och vad som är mina dagars mått, så att jag förstår huru förgänglig jag är.
'LORD, make me to know mine end, and the measure of my days, what it is; let me know how short-lived I am.
5 Se, såsom en handsbredd har du gjort mina dagars mått, och min livslängd är såsom intet inför dig; fåfänglighet allenast äro alla människor, huru säkra de än stå. (Sela)
Behold, Thou hast made my days as hand-breadths; and mine age is as nothing before Thee; surely every man at his best estate is altogether vanity. (Selah)
6 Såsom en drömbild allenast gå de fram, fåfänglighet allenast är deras ävlan; de samla tillhopa och veta icke vem som skall få det.
Surely man walketh as a mere semblance; surely for vanity they are in turmoil; he heapeth up riches, and knoweth not who shall gather them.
7 Och nu, vad förbidar jag, Herre? Till dig står mitt hopp.
And now, Lord, what wait I for? My hope, it is in Thee.
8 Befria mig från alla mina överträdelser, låt mig icke bliva till smälek för dåren.
Deliver me from all my transgressions; make me not the reproach of the base.
9 Jag tiger och upplåter icke min mun; ty det är du som har gjort det.
I am dumb, I open not my mouth; because Thou hast done it.
10 Vänd av ifrån mig din plåga; för din hands aga försmäktar jag.
Remove Thy stroke from off me; I am consumed by the blow of Thy hand.
11 Om du tuktar någon med näpst för missgärning, så är det ute med hans härlighet, såsom när mal krossas. Fåfänglighet allenast äro alla människor. (Sela)
With rebukes dost Thou chasten man for iniquity, and like a moth Thou makest his beauty to consume away; surely every man is vanity. (Selah)
12 Hör min bön, o HERRE, och lyssna till mitt rop, tig icke vid mina tårar; ty jag är en främling i ditt hägn, en gäst såsom alla mina fäder.
Hear my prayer, O LORD, and give ear unto my cry; keep not silence at my tears; for I am a stranger with Thee, a sojourner, as all my fathers were.
13 Vänd ifrån mig din blick, så att jag får vederkvickas, innan jag går hädan och icke mer är till.
Look away from me, that I may take comfort, before I go hence, and be no more.'
