Psaltaren 39
1 För sångmästaren, till Jedutun; en psalm av David. Jag sade: "Jag vill akta på vad jag gör, så att jag icke syndar med min tunga; jag vill akta på att tygla min mun, så länge den ogudaktige är för mina ögon."
To the chief music-maker. Of Jeduthun. A Psalm. Of David. I said, I will give attention to my ways, so that my tongue may do no wrong; I will keep my mouth under control, while the sinner is before me.
2 Jag blev stum och tyst, jag teg i min sorg; man jag upprördes av smärta.
I made no sound, I said no word, even of good; and I was moved with sorrow.
3 Mitt hjärta blev brinnande i mitt bröst: när jag begrundade, upptändes en eld i mig; jag talade med min tunga.
My heart was burning in my breast; while I was deep in thought the fire was lighted; then I said with my tongue,
4 HERRE, lär mig betänka att jag måste få en ände, och vad som är mina dagars mått, så att jag förstår huru förgänglig jag är.
Lord, give me knowledge of my end, and of the measure of my days, so that I may see how feeble I am.
5 Se, såsom en handsbredd har du gjort mina dagars mått, och min livslängd är såsom intet inför dig; fåfänglighet allenast äro alla människor, huru säkra de än stå. (Sela)
You have made my days no longer than a hand's measure; and my years are nothing in your eyes; truly, every man is but a breath. (Selah)
6 Såsom en drömbild allenast gå de fram, fåfänglighet allenast är deras ävlan; de samla tillhopa och veta icke vem som skall få det.
Truly, every man goes on his way like an image; he is troubled for no purpose: he makes a great store of wealth, and has no knowledge of who will get it.
7 Och nu, vad förbidar jag, Herre? Till dig står mitt hopp.
And now, Lord, what am I waiting for? my hope is in you.
8 Befria mig från alla mina överträdelser, låt mig icke bliva till smälek för dåren.
Make me free from all my sins; do not let me be shamed by the man of evil behaviour.
9 Jag tiger och upplåter icke min mun; ty det är du som har gjort det.
I was quiet, and kept my mouth shut; because you had done it.
10 Vänd av ifrån mig din plåga; för din hands aga försmäktar jag.
No longer let your hand be hard on me; I am wasted by the blows of your hand.
11 Om du tuktar någon med näpst för missgärning, så är det ute med hans härlighet, såsom när mal krossas. Fåfänglighet allenast äro alla människor. (Sela)
By the weight of your wrath against man's sin, the glory of his form is wasted away; truly every man is but a breath. (Selah)
12 Hör min bön, o HERRE, och lyssna till mitt rop, tig icke vid mina tårar; ty jag är en främling i ditt hägn, en gäst såsom alla mina fäder.
Let my prayer come to your ears, O Lord, and give attention to my cry, make an answer to my weeping: for my time here is short before you, and in a little time I will be gone, like all my fathers.
13 Vänd ifrån mig din blick, så att jag får vederkvickas, innan jag går hädan och icke mer är till.
Let your wrath be turned away from me, so that I may be comforted, before I go away from here, and become nothing.
