Psaltaren 39
1 För sångmästaren, till Jedutun; en psalm av David. Jag sade: "Jag vill akta på vad jag gör, så att jag icke syndar med min tunga; jag vill akta på att tygla min mun, så länge den ogudaktige är för mina ögon."
For the choirmaster. For Jeduthun. A Psalm of David. I said, “I will watch my ways so that I will not sin with my tongue; I will guard my mouth with a muzzle as long as the wicked are present.”
2 Jag blev stum och tyst, jag teg i min sorg; man jag upprördes av smärta.
I was speechless and still; I remained silent, even from speaking good, and my sorrow was stirred.
3 Mitt hjärta blev brinnande i mitt bröst: när jag begrundade, upptändes en eld i mig; jag talade med min tunga.
My heart grew hot within me; as I mused, the fire burned. Then I spoke with my tongue:
4 HERRE, lär mig betänka att jag måste få en ände, och vad som är mina dagars mått, så att jag förstår huru förgänglig jag är.
“Show me, O LORD, my end and the measure of my days. Let me know how fleeting my life is.
5 Se, såsom en handsbredd har du gjort mina dagars mått, och min livslängd är såsom intet inför dig; fåfänglighet allenast äro alla människor, huru säkra de än stå. (Sela)
You, indeed, have made my days as handbreadths, and my lifetime as nothing before You. Truly each man at his best exists as but a breath.
6 Såsom en drömbild allenast gå de fram, fåfänglighet allenast är deras ävlan; de samla tillhopa och veta icke vem som skall få det.
Surely every man goes about like a phantom; surely he bustles in vain; he heaps up riches not knowing who will haul them away.
7 Och nu, vad förbidar jag, Herre? Till dig står mitt hopp.
And now, O Lord, for what do I wait? My hope is in You.
8 Befria mig från alla mina överträdelser, låt mig icke bliva till smälek för dåren.
Deliver me from all my transgressions; do not make me the reproach of fools.
9 Jag tiger och upplåter icke min mun; ty det är du som har gjort det.
I have become mute; I do not open my mouth because of what You have done.
10 Vänd av ifrån mig din plåga; för din hands aga försmäktar jag.
Remove Your scourge from me; I am perishing by the force of Your hand.
11 Om du tuktar någon med näpst för missgärning, så är det ute med hans härlighet, såsom när mal krossas. Fåfänglighet allenast äro alla människor. (Sela)
You discipline and correct a man for his iniquity, consuming like a moth what he holds dear; surely each man is but a vapor.
12 Hör min bön, o HERRE, och lyssna till mitt rop, tig icke vid mina tårar; ty jag är en främling i ditt hägn, en gäst såsom alla mina fäder.
Hear my prayer, O LORD, and give ear to my cry for help; do not be deaf to my weeping. For I am a foreigner dwelling with You, a stranger like all my fathers.
13 Vänd ifrån mig din blick, så att jag får vederkvickas, innan jag går hädan och icke mer är till.
Turn Your gaze away from me, that I may again be cheered before I depart and am no more.”
