Psaltaren 38
1 En psalm av David; till åminnelse. HERRE, straffa mig icke i din förtörnelse, och tukta mig icke i din vrede.
Dawut yazghan küy: — (Eslime üchün) I Perwerdigar, ghezipingde tenbih bermigeysen, Qehringde méni jazalimighaysen!
2 Ty dina pilar hava träffat mig, och din hand drabbar mig.
Chünki oqliring méni zeximlendürüp sanjidi, Qolung üstümdin qattiq basti.
3 Det finnes intet helt på min kropp för din vredes skull, intet helbrägda i mina ben för min synds skull.
Qattiq gheziping tüpeylidin etlirimde héch saqliq yoq, Gunahim tüpeylidin ustixanlirimda aram yoqtur.
4 Ty mina missgärningar gå mig över huvudet; såsom en svår börda äro de mig för tunga.
Chünki gunahlirim boyumdin tashti; Ular kötürelmigüsiz éghir yüktek méni bésiwaldi.
5 Mina sår stinka och flyta för min dårskaps skull.
Exmeqliqimdin jarahetlirim sésip, shelwerep ketti.
6 Jag går krokig och mycket lutande; hela dagen går jag sörjande.
Azabtin bellirim tolimu pükülüp ketti, Kün boyi ghemge pétip yürimen!
7 Ty mina länder äro fulla av brand, och intet helt finnes på min kropp.
Chatiraqlirim otqa toldi, Etlirimning saq yéri yoqtur.
8 Jag är vanmäktig och illa sönderslagen; jag klagar för mitt hjärtas jämmers skull.
Men tolimu halsirap, ézilip kettim; Qelbimdiki azab-qayghu tüpeylidin hörkireymen.
9 Herre, du känner all min trängtan, och min suckan är dig icke fördold.
Reb, barliq arzuyum köz aldingdidur; Uh tartishlirim Sendin yoshurun emes;
10 Mitt hjärta slår häftigt, min kraft har övergivit mig; mina ögons ljus, också det är borta.
Yürikim jighildap, halimdin kettim; Közlirimning nuri öchti.
11 Mina vänner och fränder hålla sig fjärran ifrån min plåga, och mina närmaste hava ställt sig långt ifrån.
Yar-buraderlirimmu méni urghan waba tüpeylidin, özlirini mendin tartti; Yéqinlirimmu mendin yiraq qachti.
12 Snaror lägga de ut, som stå efter mitt liv, och de som söka min ofärd tala vad fördärvligt är; på svek tänka de hela dagen.
Jénimni almaqchi bolghanlar tuzaq quridu; Manga ziyanni qestligenler zehirini chachmaqta; Ular kün boyi hiyle-mikirlerni oylimaqta.
13 Men jag är lik en döv, som intet hör, och lik en stum, som icke upplåter sin mun;
Lékin men gas ademdek anglimaymen, Gacha ademdek aghzimni achmaymen;
14 ja, jag är lik en man som intet hör, och som icke har något gensvar i sin mun.
Berheq, men angliyalmaydighan gaslardek bolup qaldim; Aghzimda qilidighan reddiye-tenbih yoq.
15 Se, på dig, HERRE, hoppas jag; du skall svara, Herre, min Gud.
Chünki ümidimni Sen Perwerdigargha baghlidim; Reb Xudayim, Sen iltijayimgha ijabet qilisen.
16 Ty jag fruktar att de annars få glädja sig över mig, att de skola förhäva sig över mig, när min fot vacklar.
Chünki men: — «Ular méning üstümge chiqip maxtanmighay; Bolmisa, putlirim téyilip ketkende, ular shadlinidu» — dédim men.
17 Ty jag är nära att falla, och min plåga är alltid inför mig;
Chünki men deldengship, tügishey dep qaldim, Azabim köz aldimdin ketmeydu.
18 ja, jag måste bekänna min missgärning, och jag sörjer över min synd.
Chünki men öz yamanliqimni iqrar qilimen; Gunahim üstide qayghurimen.
19 Men mina fiender få leva och äro mäktiga, och många äro de som hata mig utan sak,
Lékin düshmenlirim jushqun hem küchlüktur; Qara chaplap, manga nepretlen’genlerning sani nurghundur.
20 de som löna gott med ont, och som stå mig emot, därför att jag far efter det goda.
Wapagha japa qilidighanlar bolsa, men bilen qarshilishidu; Chünki men yaxshiliqni közlep, intilimen.
21 Övergiv mig icke, HERRE; min Gud, var icke långt ifrån mig.
I Perwerdigar, mendin waz kechmigeysen! I Xudayim, mendin yiraqlashmighaysen!
22 Skynda till min hjälp, Herre, du min frälsning.
I Reb, méning nijatliqim, Manga chapsan yardem qilghaysen!
