Psaltaren 38
1 En psalm av David; till åminnelse. HERRE, straffa mig icke i din förtörnelse, och tukta mig icke i din vrede.
Dawid dwom. Adesrɛ. Awurade, nka mʼanim wɔ wʼabufuw mu na ntwe mʼaso wɔ wʼabufuwhyew mu.
2 Ty dina pilar hava träffat mig, och din hand drabbar mig.
Wo bɛmma hwirew me mu, na wo nsa adwerɛw me.
3 Det finnes intet helt på min kropp för din vredes skull, intet helbrägda i mina ben för min synds skull.
Wʼabufuwhyew no nti ahoɔden biara nni me mu; me bɔne nti, me nnompe ahodwow.
4 Ty mina missgärningar gå mig över huvudet; såsom en svår börda äro de mig för tunga.
Mʼafɔdi amene me te sɛ adesoa a mu yɛ duru dodo.
5 Mina sår stinka och flyta för min dårskaps skull.
Mʼakuru bɔn na aporɔw esiane me bɔne mu agyimisɛm nti.
6 Jag går krokig och mycket lutande; hela dagen går jag sörjande.
Makotow na wɔabrɛ me ase; da mu nyinaa menantenantew twa agyaadwo.
7 Ty mina länder äro fulla av brand, och intet helt finnes på min kropp.
Mʼakyi dompe mu yaw boro so: ahoɔden biara nni me nipadua mu.
8 Jag är vanmäktig och illa sönderslagen; jag klagar för mitt hjärtas jämmers skull.
Mabrɛ na mapɛtɛw koraa. Me koma mu yaw ma misi apini.
9 Herre, du känner all min trängtan, och min suckan är dig icke fördold.
Awurade, nea merehwɛ anim nyinaa da wʼanim; mʼapinisi nhintaw wo.
10 Mitt hjärta slår häftigt, min kraft har övergivit mig; mina ögons ljus, också det är borta.
Me koma bɔ kitirikitiri, na mʼahoɔden asa mpo mʼaniwa aduru sum.
11 Mina vänner och fränder hålla sig fjärran ifrån min plåga, och mina närmaste hava ställt sig långt ifrån.
Mʼapirakuru nti me nnamfonom ne me yɔnkonom mmɛn me; mʼafipamfo twe wɔn ho fi me ho.
12 Snaror lägga de ut, som stå efter mitt liv, och de som söka min ofärd tala vad fördärvligt är; på svek tänka de hela dagen.
Wɔn a wɔpɛ sɛ wokum me no sum me mfiri, wɔn a wɔpɛ sɛ wɔhaw me no di me sɛe ho nkɔmmɔ da mu nyinaa wodwen nnaadaasɛm ho.
13 Men jag är lik en döv, som intet hör, och lik en stum, som icke upplåter sin mun;
Mete sɛ ɔsotifo a ɔnte asɛm, mete sɛ mum a ontumi nkasa.
14 ja, jag är lik en man som intet hör, och som icke har något gensvar i sin mun.
Mayɛ sɛ obi a ɔnte asɛm, nea nʼano ntumi mma mmuae.
15 Se, på dig, HERRE, hoppas jag; du skall svara, Herre, min Gud.
Awurade, meretwɛn wo; Awurade me Nyankopɔn, wubegye me so.
16 Ty jag fruktar att de annars få glädja sig över mig, att de skola förhäva sig över mig, när min fot vacklar.
Mekae se, “Mma wɔn ani nnye; anaa wɔmma wɔn ho so bere a mʼanan awatiri no.”
17 Ty jag är nära att falla, och min plåga är alltid inför mig;
Mereyɛ mahwe ase, na me yaw da so wɔ me mu.
18 ja, jag måste bekänna min missgärning, och jag sörjer över min synd.
Meka me mfomso kyerɛ; me bɔne hyɛ me so.
19 Men mina fiender få leva och äro mäktiga, och många äro de som hata mig utan sak,
Bebree na wɔyɛ mʼatamfo; wɔn a wɔtan me kwa no dɔɔso.
20 de som löna gott med ont, och som stå mig emot, därför att jag far efter det goda.
Wɔn a wɔde bɔne tua me papa so ka no, bɔ me ahohora bere a mereyɛ papa.
21 Övergiv mig icke, HERRE; min Gud, var icke långt ifrån mig.
Awurade nnyaw me. Me Nyankopɔn, nkɔ akyiri!
22 Skynda till min hjälp, Herre, du min frälsning.
Bra ntɛm bɛboa me, Awurade, mʼAgyenkwa. Wɔde ma dwonkyerɛfo no. Yedutun.
