Psaltaren 38

1 En psalm av David; till åminnelse. HERRE, straffa mig icke i din förtörnelse, och tukta mig icke i din vrede.

Anma sunusu için Davut'un mezmuru Ya RAB, öfkelenip azarlama beni, Gazapla yola getirme!

2 Ty dina pilar hava träffat mig, och din hand drabbar mig.

Okların içime saplandı, Elin üzerime indi.

3 Det finnes intet helt på min kropp för din vredes skull, intet helbrägda i mina ben för min synds skull.

Öfken yüzünden sağlığım bozuldu, Günahım yüzünden rahatım kaçtı.

4 Ty mina missgärningar gå mig över huvudet; såsom en svår börda äro de mig för tunga.

Çünkü suçlarım başımdan aştı, Taşınmaz bir yük gibi sırtımda ağırlaştı.

5 Mina sår stinka och flyta för min dårskaps skull.

Akılsızlığım yüzünden Yaralarım iğrenç, irinli.

6 Jag går krokig och mycket lutande; hela dagen går jag sörjande.

Eğildim, iki büklüm oldum, Gün boyu yaslı dolaşıyorum.

7 Ty mina länder äro fulla av brand, och intet helt finnes på min kropp.

Çünkü belim ateş içinde, Sağlığım bozuk.

8 Jag är vanmäktig och illa sönderslagen; jag klagar för mitt hjärtas jämmers skull.

Tükendim, ezildim alabildiğine, İnliyorum yüreğimin acısından.

9 Herre, du känner all min trängtan, och min suckan är dig icke fördold.

Ya Rab, bütün özlemlerimi bilirsin, İniltilerim senden gizli değil.

10 Mitt hjärta slår häftigt, min kraft har övergivit mig; mina ögons ljus, också det är borta.

Yüreğim çarpıyor, gücüm tükeniyor, Gözlerimin feri bile söndü.

11 Mina vänner och fränder hålla sig fjärran ifrån min plåga, och mina närmaste hava ställt sig långt ifrån.

Eşim dostum kaçar oldu derdimden, Yakınlarım uzak duruyor benden.

12 Snaror lägga de ut, som stå efter mitt liv, och de som söka min ofärd tala vad fördärvligt är; på svek tänka de hela dagen.

Canıma susayanlar bana tuzak kuruyor, Zararımı isteyenler kuyumu kazıyor, Gün boyu hileler düşünüyorlar.

13 Men jag är lik en döv, som intet hör, och lik en stum, som icke upplåter sin mun;

Ama ben bir sağır gibi duymuyorum, Bir dilsiz gibi ağzımı açmıyorum;

14 ja, jag är lik en man som intet hör, och som icke har något gensvar i sin mun.

Duymaz, Ağzında yanıt bulunmaz bir adama döndüm.

15 Se, på dig, HERRE, hoppas jag; du skall svara, Herre, min Gud.

Umudum sende, ya RAB, Sen yanıtlayacaksın, ya Rab, Tanrım benim!

16 Ty jag fruktar att de annars få glädja sig över mig, att de skola förhäva sig över mig, när min fot vacklar.

Çünkü dua ediyorum: “Halime sevinmesinler, Ayağım kayınca böbürlenmesinler!”

17 Ty jag är nära att falla, och min plåga är alltid inför mig;

Düşmek üzereyim, Acım hep içimde.

18 ja, jag måste bekänna min missgärning, och jag sörjer över min synd.

Suçumu itiraf ediyorum, Günahım yüzünden kaygılanıyorum.

19 Men mina fiender få leva och äro mäktiga, och många äro de som hata mig utan sak,

Ama düşmanlarım güçlü ve dinç, Yok yere benden nefret edenler çok.

20 de som löna gott med ont, och som stå mig emot, därför att jag far efter det goda.

İyiliğe karşı kötülük yapanlar bana karşı çıkar, İyiliğin peşinde olduğum için.

21 Övergiv mig icke, HERRE; min Gud, var icke långt ifrån mig.

Beni terk etme, ya RAB! Ey Tanrım, benden uzak durma!

22 Skynda till min hjälp, Herre, du min frälsning.

Yardımıma koş, Ya Rab, kurtuluşum benim!