< Psaltaren 38 >

1 En psalm av David; till åminnelse. HERRE, straffa mig icke i din förtörnelse, och tukta mig icke i din vrede.
Ko e Saame ʻa Tevita, ko e fakamanatu. ‌ʻE Sihova, ʻoua naʻa ke valokiʻi au ʻi ho houhau: pea ʻoua naʻa ke valokiʻi au ʻi ho houhau vela.
2 Ty dina pilar hava träffat mig, och din hand drabbar mig.
He ʻoku tau maʻu ʻiate au hoʻo ngaahi ngahau, pea ʻoku taʻomia fakamamahi au ʻe ho nima.
3 Det finnes intet helt på min kropp för din vredes skull, intet helbrägda i mina ben för min synds skull.
‌ʻOku ʻikai ha haohaoa ʻi hoku kakano ko e meʻa ʻi ho houhau; pea ʻoku ʻikai ha fiemālie ʻi hoku hui ko e meʻa ʻi heʻeku angahala.
4 Ty mina missgärningar gå mig över huvudet; såsom en svår börda äro de mig för tunga.
He kuo hake ʻa ʻeku ngaahi hia ʻo ʻufiʻufi hoku ʻulu: ʻo hangē ko e kavenga mamafa ʻoku taʻomia ai au.
5 Mina sår stinka och flyta för min dårskaps skull.
‌ʻOku ʻeho hoku ngaahi lavea ʻo fakalielia koeʻuhi ko ʻeku vale.
6 Jag går krokig och mycket lutande; hela dagen går jag sörjande.
‌ʻOku ou mamahi; ʻoku ou mapelu ki lalo ʻaupito; ʻoku ou ʻalu mamahi pe ʻi he ʻaho kotoa.
7 Ty mina länder äro fulla av brand, och intet helt finnes på min kropp.
He ʻoku fonu hoku sino ʻi he mahaki kovi: pea ʻoku ʻikai ha moʻui haohaoa ʻi hoku kakano.
8 Jag är vanmäktig och illa sönderslagen; jag klagar för mitt hjärtas jämmers skull.
‌ʻOku ou vaivai mo mafesi ʻi he mamahi: naʻaku kalanga ko e meʻa ʻi he mamahi ʻo hoku loto.
9 Herre, du känner all min trängtan, och min suckan är dig icke fördold.
‌ʻE ʻEiki, ʻoku ʻi ho ʻao ʻeku holi kotoa pē; mo ʻeku ngaahi toʻe ʻoku ʻikai fufū ʻiate koe.
10 Mitt hjärta slår häftigt, min kraft har övergivit mig; mina ögons ljus, också det är borta.
‌ʻOku tatupe hoku mafu, kuo ʻosi ʻeku mālohi: pea ko e maama ʻo hoku mata kuo mole foki ia ʻiate au.
11 Mina vänner och fränder hålla sig fjärran ifrån min plåga, och mina närmaste hava ställt sig långt ifrån.
Ko hoku kaumeʻa ʻofa mo hoku ngaahi kāinga ʻoku nau tutuʻu ʻi he mamaʻo mei hoku teʻia; mo hoku kaungāʻapi ʻoku nau tutuʻu ʻi he mamaʻo.
12 Snaror lägga de ut, som stå efter mitt liv, och de som söka min ofärd tala vad fördärvligt är; på svek tänka de hela dagen.
Ko kinautolu foki ʻoku kumi ki heʻeku moʻui ʻoku nau tō ʻae ngaahi tauhele kiate au: ko kinautolu ʻoku kumi ke u kovi ʻoku nau lea ʻaki ʻae ngaahi meʻa kovi, mo nau fakakaukau ki he meʻa kākā ʻi he ʻaho kotoa.
13 Men jag är lik en döv, som intet hör, och lik en stum, som icke upplåter sin mun;
Ka ko au, hangē ko ha tuli, ʻoku ʻikai te u ongoʻi; pea naʻaku hangē ko e tangata ʻoku noa ʻaia ʻoku ʻikai mafaʻa hono ngutu.
14 ja, jag är lik en man som intet hör, och som icke har något gensvar i sin mun.
Pea naʻaku hangē ko e tangata taʻeongoʻi, pea ʻoku ʻikai ha valoki ʻi hono ngutu.
15 Se, på dig, HERRE, hoppas jag; du skall svara, Herre, min Gud.
He ʻoku ou ʻamanaki lelei, ʻE Sihova, kiate koe: te ke ongoʻi, ʻE ʻEiki ko hoku ʻOtua.
16 Ty jag fruktar att de annars få glädja sig över mig, att de skola förhäva sig över mig, när min fot vacklar.
He naʻaku pehē, “Fanongo kiate au, telia naʻa nau fiefia kiate au: ʻi he hekea ʻa hoku vaʻe, ʻoku nau hiki hake ʻakinautolu kiate au.”
17 Ty jag är nära att falla, och min plåga är alltid inför mig;
He ʻoku ou meimei nofo, pea ʻoku tuʻumaʻu pe ʻeku mamahi ʻi hoku ʻao.
18 ja, jag måste bekänna min missgärning, och jag sörjer över min synd.
He te u fakahā ʻeku hia; pea u mamahi koeʻuhi ko ʻeku angahala.
19 Men mina fiender få leva och äro mäktiga, och många äro de som hata mig utan sak,
Ka ʻoku moʻui hoku ngaahi fili, pea ʻoku nau mālohi: pea ʻoku fakaʻaʻau ʻo tokolahi ʻakinautolu ʻoku fehiʻa taʻetotonu kiate au.
20 de som löna gott med ont, och som stå mig emot, därför att jag far efter det goda.
Pea ko hoku ngaahi fili foki ʻakinautolu ʻoku totongi kovi ki he lelei; koeʻuhi ʻoku ou muimui ki he lelei.
21 Övergiv mig icke, HERRE; min Gud, var icke långt ifrån mig.
‌ʻOua naʻa ke liʻaki au, ʻE Sihova: ʻE hoku ʻOtua, ʻoua naʻa ke mamaʻo ʻiate au.
22 Skynda till min hjälp, Herre, du min frälsning.
Ke ke fakatoʻotoʻo ke tokoni au, ʻE ʻEiki ko hoku fakamoʻui.

< Psaltaren 38 >